Vi säljer ändå en massa saker, järnvägs och spårvägsböcker från nästan jordens alla hörnen (medges att isländska spårvägsböcker är "något" sällsynta...) vykort, videofilmer, DVD-filmer, spårvagnsmodeller, t-skirts, reflexer, radioapparater, pennor, slipsnålar, pins, dest-skyltar från M21 och jag-vet-inte-vad... det kan räcka. OM det skulle vara någon vits med försäljningen av dessa nyckelringar så skulle konduktören sälja sådana på vagnen, för det känns som en sådan är en typisk "impulsköpsgrej" som en snacksalig konduktör kan kränga på folk, men det är så ändå så himla många andra arbetsuppgifter en kondis måste sköta så det hinns nog inte med.Mats skrev:
Vad sägs om att göra ringlinjen till återförsäljare för dessa nyckelringar ?
Så länge det är måtta på det hela, så att "krimskramsförsäljning" står för en försumbar del av verksamheten, och det verkligen är "motiverat" "krimskrams" så är det nog rätt okej. Att däremot ånga runt med hela marknadsstånduppsättningar i vagnarna är väl mindre skoj
Förresten, kom till oss den 7/11 då vi har öppet hus för allmänheten, men tag på långkalsånger/mamelucker och en stickad kofta (undvik sådana med renar på om du inte är fra Norge...) eftersom "öppna hus" kan bli rätt så kalla och dragiga.
Ja iallafall då den 7/11 så skall försäljningsavdelningen duka fram hela sitt sortiment av litterära bilderböcker, filmer, vykort och vad det nu kan tänkas vara. Kaffe och bulle blir det också.
Bj.