Egentligen hade jag inte tänkt kommentera vad Jonung et al. har kablat ut, men eftersom Enceladus-kollektivet tagit upp det så:
Ur min synvinkel är det
ren och skär ideologiproduktion (observera att det här länkade uppropet är skrivet för ett år sedan - Jonung et al. hade sin uppfattning cementerad redan då) som pågår, lätt förklädd till vetenskap. Nu när vi (kanske och förhoppningsvis) är påväg ut ur pandemin så gäller det slaget om historieskrivningen. Historien skrivs som bekant av segraren och nu gäller det att befinna sig på den segrande sidan. Berättelsen om att man bör vidta så få icke-medicinska åtgärder som möjligt i en pandemi är för all del inte ny, den företräddes under Spanska sjukan av en viss
dr. Oskar Medin (en barnläkare, som iofs, gjorde betydande insatser för barnhälsan och poliobekämpningen - med sin tids begränsningar - i Stockholm), under parollen "Trotsa aldrig fara, men visa ej feg fruktan". Han ansåg nämligen att det rådde en "influensapanik" bland allmänheten, som borde bekämpas. Märkligt nog har två svenska barnläkare - Johnny & Jonas Ludvigsson (F:a Ludvigsson & son) under covid19-pandemin intagit ungefär samma attityd. Man ju vrida till Jonungs yttrande "Av allt att döma har det att göra med att politikerna blev rädda när dödligheten började stiga" som att eftersom icke-medicinska åtgärder är meningslösa är höga dödstal ett svinn man får räkna med, i synnerhet eftersom det är mest äldre ("improduktiva") som stryker med. Men hur man än försöker relativisera bort faktum så har Sverige mycket, mycket högre dödstal än våra nordiska grannländer! Det handlar om att agera tidigt i ett pandemiutbrott och försöka slå ner smittspridningen - innan smittotrycket blir för stort. Dessutom måste man testa för att ha någon slags kontroll på detta. Danmark har, trots att de nu upphävt alla icke-medicinska åtgärder, insett detta och är
fortsatt bäst i Norden.
Som gammal naturvetare känner jag mig alltid smått förundrad över ekonomers och samhällsvetaren vetenskapliga anspråk, eftersom de så gott som alltid måste basera sina utsagor på
observationsstudier, dvs. man studerar händelseförlopp man inte kan påverka. Helt naturligt, för all del, samhällen är inga laboratorier och försöker man göra planerade experiment med människor hamnar man lätt i etiska motsägelser, varav Hitlertyskland utgör ett av historiens värsta exempel. I Sverige hade vi bl.a.
Vipeholmsanstalten i Lund (där man stängde in "sinnesslöa" dvs. de som inte passade in, och lät dem svälta ihjäl), som bl.a. genomförde det sk.
kariesexperimentet, som visade att man får hål i tänderna av hög sockerkonsumtion (bra att veta).
Det finns massor av problem med observationsstudier, ofta hamnar man i situationer där man tycker sig se korrelationer, dvs. faktor A verkar hänga ihop med faktor B, utan att kunna påvisa att faktor A faktiskt orsakar faktor B, det som kallas kausalitet. En bra artikel om detta i Läkartidningen:
Ytlig kunskap som i bästa fall blir brus, och i värsta fall vilseledande. Jag har skrivit en bit om detta tidigare, då var ämnet
observationer av vaccinbiverkningar, men kunskapsteoretiskt är det ungefär samma problem.
Det här försöker man parera med statistiska metoder. Statistik är ett nödvändigt hjälpmedel, om än inte alltid så vattentätt som man statistikerna själva vill tro (lögn, förbannad lögn och statistik
). Utan att ha nagelfarit Jonung et al. tillåter jag mig att tvivla på att det går att dra några hållbara slutsatser utifrån skeendena i det, milt sagt, fragmentiserade amerikanska samhället (även om man för all del har studerat andra samhällen också). Störfaktorerna är för stora, och det blir för lätt så att man
ser det man vill se, oavsett studiemetodiken. Såvitt jag begriper har Jonung et al. gjort en
metastudie, dvs. man analyserar andras studier och försöker värdera dem med statistiska metoder. Fast jag måste säga att statistikern
Seth Flaxman vid University of Oxford och Imperial College i London är bäst när han säger (som också citeras av Enceladus-kollektivet ovan): "
Smoking causes cancer, the earth is round, and ordering people to stay at home (the correct definition of lockdown) decreases disease transmission. None of this is controversial among scientists. A study purporting to prove the opposite is almost certain to be fundamentally flawed.
Men det är klart, detta ju mums för diverse pandemiförnekare, som redan från början hävdade att att covid19 inte är värre än en "svår influensasäsong" (inga namn, inga namn.......). Det finns uppenbarligen en efterfrågan på sådana teorier. Jonung et al. "
ändå slog asiaten (1957–58) och Hongkong-influensan (1968–69) till med ungefär samma kraft som coronan i dag" vilket ju är en ren lögn, antalet influensadödsfall i Sverige under dessa pandemier översteg inte det maximala antalet döda under någon av de värsta influensasäsongerna 2009 - 2020, baserat på antagandet att alla dödsfall i (det moderna) dödsorsaksregistret under gruppdiagnosen "
Influensa och lunginflammation" är influensarelaterade - "generöst" räknat kanske, men ett argument som användes av farbror doktor Johnny Ludvigsson i pandemins inledning för att
relativisera bort covid19:s allvarlighetsgrad.
Är det någon som tror att dessa herrar klarar av att göra en
unbiased, trovärdig studie efter ställningstagandena som länkats ovan?