"En onsdagskväll i Alkärrsdepån...!"

[1]

AB SS slogan är ju "Vision och Tradition". Kanske upplever man det tydligast just på kvällarna ute på Djurgården. Då blandas våra "kommersiella medarbetare" i depån med aktiva medlemmar i SSS Stockholmsavdelning. Det är trygga och erfarna medlemmar som ytterst skickligt pysslar om sina älskade museivagnar.

Men just "onsdagskvällarna" (kvällar som oftast tenderar till att bli nätter) är det regelmässigt stora sammandrag av alla åldersgrupper.

Så i går onsdagen den 27 april kunde jag efter ha "nattat" min A34 på spår 6 efter en dags trafik på linje 7 förnöja mig med de aktiviteter som pågick;

På verkstadsspåret nr 4 beundra arbetena på A29 nr 170..



...där flitiga medlemmar kröp omkring på alla möjliga ställen i vagnen.




Jag har alltid tyckt att just Stockholms A29 har en mycket "brutal" formgivning; en härlig "funkiskonstruktion" utan några estetiska eftergifter!



En våning upp i depån i konferensrummet "Bromsklossen" har juniorsektionens modellbyggargrupp möte för att planera "utbyggnadsplanerna" av sina modellspårvägsanläggningar.



Lite senare på kvällen återfanns de nere i verkstaden för att omsätta planerna till verklighet.



Det gäller ju också att se till att våra museivagnar kan rulla. Att vara förare i "Djurgårdslinjens" museitrafik kräver att man har ett behörighetsbevis som innefattar många olika vagntyper. Så det pågår ständigt "avrostning" och vidareutbildning både teoretiskt och praktiskt. Denna kväll var det dags för en ny grupp förare att lära sig behärska SSB 24. En ytterst knepig vagn, där det är lätt att bränna sönder kontrollern om man inte har rätt handlag.



Det påstås att många människor har ett stort behov av att "se mig, hör mig". Skulle man ha denna längtan, så är absolut bästa sättet att bege sig ut på Stockholms gator med 24:an! Maken till uppmärksamhet torde knappast kunna erhållas på något annat enklare sätt!



För undertecknad kändes det väldigt tryggt att i natten kunna rulla hem till min boning ute i skärgården och veta att SSS 56-åriga trafikhistoriska verksamhet har en garanterad fortsättning till 100-årsjubileet!

Vänliga Hälsningar / Lena

[C12C3C3C12]

Är det samma på SSB 24 som på A24 att man kan plocka kontakter men bara stanna på vissa ställen, A24 hade 3 tillåtna märkta platser att stoppa uppkopplingen?

[1]

Är det samma på SSB 24 som på A24 att man kan plocka kontakter men bara stanna på vissa ställen, A24 hade 3 tillåtna märkta platser att stoppa uppkopplingen?

Nja, i princip. Observera att "uppkopplingens automatik" sitter i Din vänstra arm...! Du kan vila på sista serieläget (vilket oftast räcker i stadstrafik - den moderna linjespänningen på 750 volt innebär att "gamlingen" steppar iväg rätt bra! ) samt sista parallell och shuntar. Det bör dock beaktas att föraren måste ta det lugnt med uppkopplingen. Annars får han med skammens rodnad på kinderna bege sig genom vagnen till bakre plattform och återställa maximalen. Oavsett vilken körända man har, så tycks "ödet" hämnas med att det alltid är den bakre maximalen som tjoffar ur!!

Nej, den stora utmaningen ligger i att el-bromsa utan att smälta ner kontrollern. Under vagnens tid som snöplogningslok stoppade man i kraftiga motorer men behöll gamla kontroller. Det var inget problem i den verksamheten där snölasten framför plogen bidrog till bromsverkan.

Nu återbördad till passagerartrafik i gatumiljö med släp och allt som oftast fullsatt tåg blir det avsevärda bromsströmmar genom kontrollern. Detta i kombination med att vi på senare tid upptäckt ett visst glapp i bromsvalsen vilket innebär att vi till hösten måste plocka isär bägge och tillverka nya lager, innebär stor aktsamhet vid plockning av bromskontakter. Här gäller det att ta en kontakt och invänta den något långsamma regenereringen varefter man kan nästa. Plockar man exempelvis tre kontakter och inser att det var för mycket, så är det bara att "hålla masken" tills dess bromsverkan upphört, även om man bara kommer till hälften av plattformen.

Problematiken för våra förare i museitrafiken är att de kör så många olika vagntyper att de kanske med vana från vagnar med kamvalskontrollers reflexmässigt minskar antalet bromskontakter. Men gör man det på SSB 24 så blir våra skickliga tekniker oglada.

Men med lite vana av 24:an så känner man i hela kroppen när bromsverkan gått ner till hanterliga värden så att man kan gå tillbaka till noll. Och ur säkerhetssynpunkt går det p.g.a. den lugna fältväckningen att utan problem göra en "farobroms" - så länge man inte lättar på bromsen.

En annan sak som föraren måste vara observant på är att hålla koll på passagerarbelastningen i släpet om det består av den lätta SSB 182. Det är lätt att låsa denna vagns hjul med plattor som påföljd. För att undvika detta brukar jag t.ex. i den branta Bellmansrobacken hjälpa till med handbromsen.

Men 24:an är en härlig krabat att framföra, som med vänlig omvårdnad glatt dansar fram på spåret. Dessutom med otroligt effektiv "air-cond"!

Hälsningar / Lena

[C12C3C3C12]

Ursäkta uppkopplingsurspårningen här, när man körde på 12:an sa man jämt "Nedrans vilken otur" eller i något kraftigare ordalag när man fick 365 eller om det var 368, drog man på för kraftigt gick maximalen, bara att gå ner på 0 samt trycka på röda knappen samt försöka igen.

Jag väntar på den jag jag får se 170 med 2 x 2rum&kök i trafik igen, bodde vid Slussen när L16 & L17 vände där, inga A24:or där inte, givetvis åkte jag då och då med dom som knatte nåja nästan tonåring.

[Stefan Widén]

Ursäkta uppkopplingsurspårningen här, när man körde på 12:an sa man jämt "Nedrans vilken otur" eller i något kraftigare ordalag när man fick 365 eller om det var 368, drog man på för kraftigt gick maximalen, bara att gå ner på 0 samt trycka på röda knappen samt försöka igen.

Jag väntar på den jag jag får se 170 med 2 x 2rum&kök i trafik igen, bodde vid Slussen när L16 & L17 vände där, inga A24:or där inte, givetvis åkte jag då och då med dom som knatte nåja nästan tonåring.

På vagn 24 sitter alltså, som Lena skrev, motsvarande röd knapp i taket.

Ja det är många som vill se ett komplett A29+B29+B29. Läget är att det finns en B29 som står kvar på museet. om det blir tillgänglig för trafik är fortfarande oklart. Vill man sen ha ytterligare en så får man ta fram 3D kopiatorn och skapa en till.

Alternativet är att någon skänker oss ett antal millisar och vi kan bygga en ny från grunden. Har vi tur har "lövet" ritningar scannade ....

Stefan

[Stefan Isaksson]

Ska det göras ett nybygge, tycker jag att man bör göra en bastard - en vagn som fungerar som släp både till A29 och A12.
B29 är vad jag vet ombyggda B12, som försetts med tryckluftsmanövrerade dörrar.
Jag antar att en B29 inte utan vidare kan gå bakom en A11/A12 (fast jag kan ha fel), och det är vad jag tycker att ett nybygge bör kunna göra.
Så ett mellanting mellan B12 och B29 tack.

Nej, jag tror inte att det är realistiskt, eller i alla fall det mest prioriterade projektet. Men ändå...

SI

[218]

Ska det göras ett nybygge, tycker jag att man bör göra en bastard - en vagn som fungerar som släp både till A29 och A12.
B29 är vad jag vet ombyggda B12, som försetts med tryckluftsmanövrerade dörrar.
Jag antar att en B29 inte utan vidare kan gå bakom en A11/A12 (fast jag kan ha fel), och det är vad jag tycker att ett nybygge bör kunna göra.
Så ett mellanting mellan B12 och B29 tack.

Nej, jag tror inte att det är realistiskt, eller i alla fall det mest prioriterade projektet. Men ändå...

SI

Kanske enklare då att bygga tillbaka B29:ans ena ände till B12 och koppla upp B11 521 som V3 i A29-tåget (och på köpet också få ett tåg A12+B11+"B12").

218

[1]

Kanske enklare då att bygga tillbaka B29:ans ena ände till B12 och koppla upp B11 521 som V3 i A29-tåget (och på köpet också få ett tåg A12+B11+"B12").

218

Tja, det behövs varken byggas en "bastard" eller vännen 218:s snikisvariant.

Den på "Djurgårdslinjen" rullande B11 nr 521 är i grunden samma vagntyp som Spårvägsmuseets B29 nr 559. Bägge har egen kompressor samt tryckluftsmanövrerade dörrar och från motorvagnen A11/12/29 matad bromsström för de elektriska skivbromsarna.

Vagn 559 var från början en fortsättning på B11-serien men fick vid leveransen av A29 en mindre uppgradering med tryckluftsmatad parkeringsbroms och ett lätt modifierat signalsystem varvid litteran ändrades till B29.

I princip kan man med enkel komplettering av signalsystemet hänga 521 på A29 nr 170. Driftbromsen fungerar men i likhet med andra "gammelsläp" blir det konduktören som får handjaga P-bromsen om föraren begär "bromshjälp". Så ur generell säkerhetssynpunkt är det ingen skillnad.

Om vi nu drömmer om att köra ett komplett A29 V3-tåg inkl. 559 så är det bara att som 218 skriver låta den gå som V2 försedd med genomgående klarsignalsystem och tillhörande dosor i ändarna.

Skulle nostalgibehovet tendera att bli outhärdligt kan vi plocka upp vår A12 nr 342 från Malmköping som dragare och koppla släpen efter eget skön. Däremot har jag inget personligt behov att återskapa kylan och rusket när mina fötter långsamt frös till is i väntan på lämpligt fotomotiv vid Norra Bantorget vintern 1958!



// Lena

[Hechtwagen]

Tack Lena för en underbar bild!

[218]

Kanske enklare då att bygga tillbaka B29:ans ena ände till B12 och koppla upp B11 521 som V3 i A29-tåget (och på köpet också få ett tåg A12+B11+"B12").

218

Tja, det behövs varken byggas en "bastard" eller vännen 218:s snikisvariant.

Den på "Djurgårdslinjen" rullande B11 nr 521 är i grunden samma vagntyp som Spårvägsmuseets B29 nr 559. Bägge har egen kompressor samt tryckluftsmanövrerade dörrar och från motorvagnen A11/12/29 matad bromsström för de elektriska skivbromsarna.

Vagn 559 var från början en fortsättning på B11-serien men fick vid leveransen av A29 en mindre uppgradering med tryckluftsmatad parkeringsbroms och ett lätt modifierat signalsystem varvid litteran ändrades till B29.

I princip kan man med enkel komplettering av signalsystemet hänga 521 på A29 nr 170. Driftbromsen fungerar men i likhet med andra "gammelsläp" blir det konduktören som får handjaga P-bromsen om föraren begär "bromshjälp". Så ur generell säkerhetssynpunkt är det ingen skillnad.

Om vi nu drömmer om att köra ett komplett A29 V3-tåg inkl. 559 så är det bara att som 218 skriver låta den gå som V2 försedd med genomgående klarsignalsystem och tillhörande dosor i ändarna.

Skulle nostalgibehovet tendera att bli outhärdligt kan vi plocka upp vår A12 nr 342 från Malmköping som dragare och koppla släpen efter eget skön. Däremot har jag inget personligt behov att återskapa kylan och rusket när mina fötter långsamt frös till is i väntan på lämpligt fotomotiv vid Norra Bantorget vintern 1958!



// Lena

Ja vi får väl uppmärksamma det fot- och fotoarbetet genom att uttrycka stor uppskattning!
Det är så kul att se kantiga Hägglundsvagnar från denna epok. Man behöver aldrig tvivla på vem som är tillverkaren, det kantiga utseendet skvallrar på långt håll! Hur var det nu med Hägglunds B12, det fanns restriktioner i framförandet? Fick inte gå som V3 eller så p.g.a bromssystemet? Var det någonting med nödbromsen?

Med tillkomsten av A27 och B25 så började ju Hägglunds så smått experimentera lite med halva (!) rundade fönster och några helrundade, inklusive dörrglasen. Kantigheten ville inte släppa helt. Får mig att fundera över hur en A29 med kantiga fönster hade sett ut? Inget vidare förmodligen! Eller tunnelvagn C5 med kantiga fönster? Synd att POGO inte längre är bland oss, han hade säkert kunnat teckna det på ett övertygande sätt!


218

[1]

Det är så kul att se kantiga Hägglundsvagnar från denna epok. Man behöver aldrig tvivla på vem som är tillverkaren, det kantiga utseendet skvallrar på långt håll! 218

Nämen...??!! Vad då "kantigt utseende"? "Smaken är ju liksom växeln delad" men jag tycker att i alla fall "två rum och kök" är tillskapade med stil och finess utan de ytterligheter som idag förekommer där spårvagnar t.o.m. skall se ut som ett vinglas i fronten. Det är en spårvagnstyp skapad för att bekvämt transportera människor men har samtidigt en viss mjukhet i sin framtoning.

Men kul att Du noterar av Hägglund tillverkade 10 stycken B12. I SSS "Vagnhallen" finns icke denna leverantör nämnd. Det var ju en order på totalt 70 B12 som spreds över olika tillverkare. Och jag förmodar att det var ASEA som i samarbete med SS tog fram originalritningarna. Så Hägglunds vagnar är inte att betrakta som "typiska Hägglundare".



Kombinationen A29 + B29 blev icke ett långlivat inslag på Stockholms gator. I april 1964 gjorde de sina sista resor...



Och på kvällen var det en sorgesam syn hur de direkt från sista trafikvarvet ställde sig i kö över gamla Skanstullsbron upp mot Pallandergatan och Hammarbys "Heden" för att passera "sista växeln"...!



Det är understundom tungt att ha en känslomässig relation till spårvagnar....!

Minns / Lena

[Stefan Widén]

Nej en nu vart det så där jobbigt......Det känns betydligt roligare att få jobba med att 170 kommer ut i trafik. Tyvärr har det uppstått en brist i trafiken och jag får köra cafétåget i stället för att mecka.... Om nu någon förare som känner att de gärna vill få ut 170 kan man komma ut till hallen och ta körningen.... så kan vi mecka vidare med vagnen.... imorgon var det tänkt at få lyftsystemet avprovat ordentligt innan vi förklarar det fungerande...

Stefan

PS man kan skicka PM här också om man kan ta tjänsten.... DS.

[Stefan Widén]

Tänk vad en rad på forum kan göra så mycket.....Daniel som tydligen inte fått förfrågan att köra i helgen kom som en räddande ängel och jag kunde fortsätta med arbetet på vagnen. Idag har vi provat luftsystemet och några läckor i slangar är tätade. Aare fixade sista axelboxarna innan vi tog ner kompressorn för en välbehövlig rengöring spå att lyften får en chans att kyla den. Spärren för handbromsen har vi motinerat upp så man slipper använda klubba för ansättning. Montering av körriktningsvisare och kabel till dito har det jobbats med. Antennen till växelomläggningen är på plats.

Bättringsmålning av skadorna i den blå delen har påbörjats och när vagnen rullar ut på Spårvagnens dag är det i skepnaden av att "vagnen ställdes av hamnade på museet och sen sattes i trafik....) dvs den kommer att se ut som den gjorde innan avställningen. Och för de som vet vilken nivå Brännkyrka hade förstår precis

Stefan

[Hechtwagen]

Det är så kul att se kantiga Hägglundsvagnar från denna epok. Man behöver aldrig tvivla på vem som är tillverkaren, det kantiga utseendet skvallrar på långt håll! 218

Nämen...??!! Vad då "kantigt utseende"? "Smaken är ju liksom växeln delad" men jag tycker att i alla fall "två rum och kök" är tillskapade med stil och finess utan de ytterligheter som idag förekommer där spårvagnar t.o.m. skall se ut som ett vinglas i fronten. Det är en spårvagnstyp skapad för att bekvämt transportera människor men har samtidigt en viss mjukhet i sin framtoning.

Men kul att Du noterar av Hägglund tillverkade 10 stycken B12. I SSS "Vagnhallen" finns icke denna leverantör nämnd. Det var ju en order på totalt 70 B12 som spreds över olika tillverkare. Och jag förmodar att det var ASEA som i samarbete med SS tog fram originalritningarna. Så Hägglunds vagnar är inte att betrakta som "typiska Hägglundare".



Kombinationen A29 + B29 blev icke ett långlivat inslag på Stockholms gator. I april 1964 gjorde de sina sista resor...



Och på kvällen var det en sorgesam syn hur de direkt från sista trafikvarvet ställde sig i kö över gamla Skanstullsbron upp mot Pallandergatan och Hammarbys "Heden" för att passera "sista växeln"...!



Det är understundom tungt att ha en känslomässig relation till spårvagnar....!

Minns / Lena

Kära 1:an! Det 218 menar med kantiga hägglundare syns tydligt i din andra tråd med isorterade bilder, på bilden med 322 vid Norra bantorget så syns tydligt att tvårumochköksläpet efter 322 är väsentligt kantigare än tex 521! Ballt men inte så schnyggt!

[P_G_E]

.../ /...

Och på kvällen var det en sorgesam syn hur de direkt från sista trafikvarvet ställde sig i kö över gamla Skanstullsbron upp mot Pallandergatan och Hammarbys "Heden" för att passera "sista växeln"...!



.../ /...

Minns / Lena

Bilden ovan ledde helt osökt mina tankar till ett egenhändigt hopknåpat scenario i mindre skala här hemma hos mig, som jag väl möjligen (med viss anspelning på denna tråds namn) skulle kunna kalla "En lördagseftermiddag i bokhyllan". Visserligen inte ett helt knippe A29+B29 (ännu), men ändå återspeglas väl en viss känsla av något som en gång kunde beskådas både på Södermalm och på västra Kungsholmen, före den där berömda april-dagen 1964. Dessa alster är för övrigt mina första steg på väg att försöka återskapa hela gamla Fridhemsplan i miniatyr...



(Beklagar bildkvalitén, men det var långt ifrån optimala ljusförhållanden och jag orkade bara inte ta fram systemkameran!)

/P-G

[Hechtwagen]

Snygga vagnar! Vilken skala? Och vad menar 1 med Pallandergatan? Finns mig veteligen ingen gata med det namnet i Stockholm!

[P_G_E]

Snygga vagnar! Vilken skala? Och vad menar 1 med Pallandergatan? Finns mig veteligen ingen gata med det namnet i Stockholm!

Tack! - Jag bygger mina modeller i 1:87 (H0) nu för tiden. Till skillnad från i min ungdoms dagar, då det var 1:45 som gällde när jag knåpade ihop en egen A25:a. Efter det har mitt byggande tyvärr legat i träda i 47 år, ända fram tills helt nyligen. Men nu har jag ett par tomma rum i huset och har dessutom skaffat mig lite mer fritid, så då flög den där idén om gamla Fridhemsplan in i huvudet.

---

För övrigt så gick inte vagnarna i själva Palandergatan (med bara ett 'l') utan snarare parallellt med densamma. Det handlar alltså om det gamla spåret som vek av österut i Hammarbybackens södra del och därefter löpte längs med T-banan ut till Hammarbyhallen. Där företog ju som bekant även samtliga innerstadsvagnar senare sin sista resa, på kvällen den 2:a september 1967.

/P-G

[996]

Tänk vad en rad på forum kan göra så mycket.....Daniel som tydligen inte fått förfrågan att köra i helgen kom som en räddande ängel och jag kunde fortsätta med arbetet på vagnen. Idag har vi provat luftsystemet och några läckor i slangar är tätade. Aare fixade sista axelboxarna innan vi tog ner kompressorn för en välbehövlig rengöring spå att lyften får en chans att kyla den. Spärren för handbromsen har vi motinerat upp så man slipper använda klubba för ansättning. Montering av körriktningsvisare och kabel till dito har det jobbats med. Antennen till växelomläggningen är på plats.

Bättringsmålning av skadorna i den blå delen har påbörjats och när vagnen rullar ut på Spårvagnens dag är det i skepnaden av att "vagnen ställdes av hamnade på museet och sen sattes i trafik....) dvs den kommer att se ut som den gjorde innan avställningen. Och för de som vet vilken nivå Brännkyrka hade förstår precis

Stefan

Idiotfråga:
Hvis vi kan tenke oss at vogna hadde gått i trafikk la oss si for en måned siden, hvor mye hadde da måttet gjøres med den for å kjøre den igjen, eller sagt på en annen måte; hvor mye har "Spårvagnstermittene" ødelagt i de åra den har stått avstilt? Er det rust, støv, råtne slanger osv. som er det store problemet?

Mvh Bjørn

[daniel_s]

Idiotfråga:
Hvis vi kan tenke oss at vogna hadde gått i trafikk la oss si for en måned siden, hvor mye hadde da måttet gjøres med den for å kjøre den igjen, eller sagt på en annen måte; hvor mye har "Spårvagnstermittene" ødelagt i de åra den har stått avstilt? Er det rust, støv, råtne slanger osv. som er det store problemet?

Idiotsvar

Alla gummidetaljer i tryckluftsystemet har nog torkat en hel del med åren. (Därmed inte sagt att det var i perfekt skick 1964 eller 1967 heller...) Beträffande rost och damm får man nog säga att det har varit bra för vagnen att stå inomhus i nästan 50 är. Hade den i stället körts omkring på stan så hade det säkerligen varit mera att reparera och framförallt hade ju ett löpande underhåll behövts hela tiden, även på gummiprylarna...

[Leif Steen]

Finns inga idiotfrågor Björn !

Självklart, vagnen har inte varit spänningssatt på 49 år så det finns naturligtvis mycket som behöver åtgärdas. Tryckluftsystemet innehåller sannolikt rost, alla gummi- och läderpackningar har torkat/spruckit sönder och på dörrcylindrarnas slangar. Sedan har följande åtgärdats; tryckluft- och handbromssystemet kontrollerat, batterierna bytta, sprucken strömavtagarisolator bytt, strömavtagartopp bytt, bromsbackar bytta, kompressor rengjord, hjullager ompackade, installation av växelstyrutrustning pågår, installation av blinkers på sidorna bak pågår, installation av bromsindikering i kontrollern och kontroll av den ska starta i kväll, internt signalsystem ska kontrolleras, det finns också mycket översyner som återstår att utföra.

Lackskador ska bättras och städning krävs invändigt med glasputs, komplettering av diverse skyltar samt destinationsrullar är också saker som måste åtgärdas innan det går att släppa in resenärer i vagnen. Vagnen har dock rullat för egen maskin och vagnen har varit trycksatt, låt vara med hjälp av extern kompressor, än så länge har det inte varit någon show stopper.

Det är arbetskväll på Alkärret i kväll den 11 maj, inga bidrag till arbetet är för små! Välkomna, klockan 18 körs det igång.

Klart vagnen ska rulla på Spårvägens dag.