Så till slut några avrundade ord, när nu Lidingöbanan äntligen och återigen är igång och dess framtid säkrad. Vi som räknar oss till Lidingöbanans vänner gläds naturligtvis åt att arbetet för att se till att Lidingö stad även i fortsättningen har spårtrafik är avslutat. Många och långa år blev det, själv hade jag nästan givit upp hoppet om att få uppleva dagen som inträffade igår. Allt har inte blivit helt perfekt i denna renovering, och det har framhållits på åtskilliga ställen här, så detta finns ingen anledning för mig att kommentera ytterligare. Mycket är detaljer, som borde kunna rättas till relativt smärtfritt om viljan finns.
Många har bidragit till detta (även jag tycker i mina ljusare stunder att jag bidragit i någon liten mån, sedan jag skrev mitt första inlägg om detta för mer än 11 år sedan:
https://www.sparvagssallskapet.se/forum ... f=2&t=4428 )
och ingen nämnd och ingen glömd, brukar man ju säga. Några namn förtjänar dock särskilt att framhållas, under en nästan 40-årig kamp:
Först och främst Stig Dingertz förstås, trafiklandstingsråd (m) 1986 - 88. Hans betydelse för spårtrafikutvecklingen inom Stockholms län kan nästan inte överskattas. Till höger om Stig sitter Lidingöbanans forne chef mm. mm. Kaj Hagström, som lotsade LB genom många svåra år, innan han blev Roslagsbanans särskilde beskyddare. Här är båda farbröderna fotograferade vid Aga station när LB 2006 firade 20-årsjubileet av den då senaste återinvigningen, 1986:
https://www.sparvagssallskapet.se/forum ... 17&t=15907
Det enda ledsamma i sammanhanget är att Kaj aldrig fick uppleva gårdagen, han lämnade oss för alltid i maj i år:
http://www.dn.se/arkiv/kultur/kaj-hagstrom
Stig Dingertz är däremot still going strong, 89 år fyllda.
Den tredje personen jag särskilt vill framhålla är Lidingöpartiets ordförande Lars H Ericsson
Lars har arbetat för Lidingöbanans bevarande sedan 1970-talet, och finns avbildad i Carl-Henrik Ankarbergs bok om södra Lidingöbanan, då han tillsamman med några meningsfränder uppvaktar SL:s dåvarande vd Ingemar Bäckström, allas vår Helge B:s handplockade efterträdare (Ingemar B brukade beskrivas som en vänlig och trevlig man, men totalt oförmögen att lyssna på eller ta till sig andras åsikter). Lars har sedan dess innehavt flera höga poster inom kollektivtrafiken i Stockholms län.
Det faktum att Lidingöbanan nu får fortsätta in i framtiden gör att mina skriverier inte längre behövs och jag har därför beslutat att detta får bli mitt sista inlägg på detta Forum, efter över 2000 tidigare sådana, de flesta om Lidingöbanan, hoppas jag. I likhet med Ragnar T. pensionerar jag mig nu, åtminstone från forumet, och avser inte att vare sig skriva eller läsa mer här.
Med vänlig hälsning och tack till både meningsfränder och meningsmotståndare, åtminstone de som försökt föra en saklig diskussion.
Björn Ehnberg.
-siken ska en rullstol ta sig fram? funderade jag. Torsvik tyckte jag var värsta exemplet.
