Om man tänker fritt utan alla invändningar så har jag ett förslag:
När man som jag följt projektets framfart vilket för den oinvigde verkar ha skett planlöst med insatser på olika ställen - det var säkert inte så, men ändå:
- Koncentrera bytet av axelräknare inledningsvis till sträckan Aga-Ropsten med åtföljande provkörningar, verifiering, godkännande etc.
- Starta trafik Aga-Ropsten
- Behåll nuvarande busstrafik, fungerar som backup till spårvagnstrafiken inledningvis
- Man säkerställer kompetensen hos den personal man redan har
- Vagnarna utnyttjas och blir genomkörda innan den fullskaliga trafiken till Gåshaga startar
- Visar allmänheten att det händer något och att man kan om man vill
- Det blir roligare att arbeta i AB Stockholms Spårvägar och att vara aktieägare oxå
Att låta hela banan ligga för fäfot (nästan

) i väntan på alla axelräknare är bytta då är pladasket ett faktum, eller totalbrax. Och som Björnen från sitt ide skriver, lidingöborna har börjat vänja sig vid betydligt högre turtäthet. Återgång till spårtrafik riskerar att upplevas som en försämring.
Men vill Trafikförvaltningen ge Stockholms Handelskammare rätt, "lägg ner Lidingöbanan och ersätt med buss"?
Tänk kreativt nu, upp ur startblocken, inga fler tjuvstarter.
