Inge skrev:Varför finns det fler pundare i Stockholm än på mindre orter? -Måste vara ett infrastrukturproblem; för få fritidsgårdar kanske?
Finns det verkligen (markant) fler pundare per capita i Stockholm än t.ex. Göteborg eller Malmö? Även mindre orter kan få ett påtagligt problem med pundare. Åtminstone för några år sen var det ett problem att knarket spreds i Arboga eftersom det ändå skedde uppdelning av vad som skulle mot norr respektive söder påväg mot Stockholm (förgreningen för E18 via Västerås och E20 via Eskilstuna sker som bekant i Arboga, och avståndet Arboga - Gamla stan är ungefär samma båda vägarna, vilket för övrigt även (tidsmässigt) gäller järnvägen). När uppdelningen skedde var det väl enkelt att avsätta en del till lokala langare. För övrigt ett exempel på där marknadsekonomi inte funkar så bra, för de enskilda aktörerna var det såklart lönsamt att sälja av till lokala langare men för hela knarkbranschen så var det däremot dåligt eftersom man drog på sig samhällets knarkbekämning... (Ja, nu är det ju för samhället bra att marknadsekonomin i knarkhandeln funkar dåligt, men det är en annan femma

).
Kristofer skrev:Den stora skillnaden ligger nog snarare i att en kategori cyklister saknas, nämligen den som på senare år tagit över i Stockholm: Långpendlare (med cykelmått mätt) som bytt bilen mot cykeln och som cyklar fort. Riktigt fort ibland. Det blir väl naturligt så om man ska ta sig in till stan från Sollentuna eller andra avlägsna förorter till Stockholm. Här i stan cyklar man långsamt och utan onödig stress. Man har inte så långt till skola eller jobb, sällan mer än några kilometer. Därför fungerar det trots att kommunen verkligen inte tar sitt ansvar för att skapa en bra infrastruktur för cyklister och gångtrafikanter.
Intressant poäng, det ligger nog en hel del i detta!
LÅ1 skrev:M_M skrev:Eftersom problemet verkar vara nära på unikt för Stockholm så gäller det alltså att finna vad som särskiljer cyklandet i Stockholm från andra platser.
Jag är inte alls säker på att det är bättre i Göteborg och Malmö. Men jag vet egentligen inte hur det är där, så därför så hänvisar jag till Stockholm, speciellt när någon säger att saker och ting fungerar bra i dessa andra städer. Men jag gissar att de har selektivt seende.
I exempelvis Göteborg finns det både rätt bra cykelstråk i allmänhet som gör att merparten av cyklandet, framförallt det i hög hastighet, sker på en minoritet av vägnätet, och framförallt en riktigt bra ringväg hela varvet runt hela centrum som för näst intill varje genompasserande resa ger en snabbare resa än att trassla sig genom centrum. Det gör att mängden cyklister inne i centrum ("inom vallgravarna", d.v.s. innanför Allén/Parkgatan) är förhållandevis få och kör sakta eftersom de är nära ena änden av resan. En orsak till att Göteborg har ett fåtal stråk beror nog till stor del på dels terrängen och dels hur staden i övrigt är byggd. Det är i princip omöjligt att få till fler än tre stråk Gamlestaden-centrum helt enkelt eftersom mellan de tre stråken finns barriärer i form av motor/järnvägar. Längs Dag Hammarsköjdsleden och in mot centrum så finns det dels bara just Dag Hammarsköldsleden fram till Linnéplatsen som rimlig väg eftersom det är berg på båda sidor av vägen, och från Linnéplatsen är bara de två nuvarande cykelstråken rimliga eftersom de utgör västra respektive östra sidan av en relativt platt yta omgiven av berg på båda sidor. På samma sätt finns berg på västra sidan och motorväg, järnväg och en å på östra sidan av Mölndalsvägen / Södra Vägen mellan från Mölndaltrakten in mot Korsvägen
När jag tittar på en cykelkarta över Stockholm så ser jag att i vissa fall saknas kortare snuttar för att ge ett sammanhållet nät, och på vissa ställen inbjuder vägnätet verkligen till att cykla på gångvägar. Sveavägen är markerad som en av de tre huvudsakliga cykelvägarna mellan Slussen och en slags linje "Roslags tull - Norra Station". Cyklisterna leds dock på en icke försumbar omväg via östra sidan av Kungsträdgården istället för att få cykla den mycket rakare vägen Slottet - Riksdagshuset - "hålet i kulturhuset" - Sergels Torg.
Claes Thure Moberg skrev:Sådana "huvudleder" måste vara sammanhållna leder med planskilda eller i värsta fall signalreglerade korsningar med de större trafiklederna. De skall på ett naturligt sätt följa trafikflödet utan onödiga omvägar och stigningar. Sedan skall snöröjning och underhåll motsvara ett gott vägunderhåll. Är nätet genomtänkt så kommer dessa leder att attrahera en stor del av cyklisterna och det vanliga gatunätet kommer i stor del att fungera som matarleder till huvudnätet.
Nu finns det inte sådana genomtänkta leder. Det som finns är i huvudsak ett ganska plottrigt nät av kortare cykelleder och cykelbanor. Ett nät som inte "hänger ihop" och som nedprioriteras vid arbeten, snöröjning och sådant. Vidare är det så att det i många fall är kortare och bekvämare (mindre omvägar och stigningar, bättre snöröjning och underhåll) att cykla på bilvägen i stället.
Det ligger nog en hel del i detta också. På
cykelkartorna över Stockholm finns det en hel del cykelstråk som vad jag förstår måste ha mängder av rödljus eller andra plankorsningar med andra vägar, där cyklisterna sannolikt inte har någon vidare "fri fart" genom området. Exempelvis vore det väl utmärkt om det fanns en "cykelmotorväg" längs Klarastrandsleden, men icke...
Om man istället tittar på
Cykelkarta över Göteborg så är det rätt många cykelvägar som har riktigt långa sträckor utan trafikljus/väjnings/stopplikt. Exempelvis kan man cykla i stort sett hela vägen mellan "under Älvsborgsbron" till "invid Gamlestadstorget" längs "kusten" utan trafikljus eller stopp/väjningsplikt, med några få undantag.
Claes Thure Moberg skrev:2) Cykeltrafiken har inte bara ökat, deras agerande har på många sätt förändrats. Den gamla cyklisten som sakta gled fram och som "hade god tid" har försvunnit. I dag är cyklisten påfallande ofta en stressad pendlare, utrustad med en avancerad cykel och denne far fram i en helt annan fart än föregångaren för en del år sedan gjorde. Jag drar mig till minnes att 50-talets bilister upplevde de många unga och dristiga "cykelbuden" som en irritation. Unga grabbar som kom farandes i hög hastighet och som snirklade sig fram mellan bilarna. Jag var själv tidvis "schas" och minns vår tuffa attityd mycket väl. Dagens moderna cykelpendlare håller också hög hastighet och har sällan något annat val än att snirkla sig fram genom bil- och gångtrafik.
Men så är det också ett faktum att ett antal av dessa "nycyklister" inte bara cyklar fort och slingrar fram genom trafiken. Det finns också en minoritet bland dessa som har en hänsynslös hållning till sitt cyklande. Precis som det finns en minoritet bland bilisterna som har liknande attityd. De anser sig alltid ha rätt. De anser att alla andra skall ge dem företräde. Och de anser att de har rätt att ta sig fram före alla andra.
Jag håller helt med. Problemet är att dessa cyklister (utöver de direkt hänsynslösa knasbollarna) kan inte på något vettigt sätt i sig klassas som ett problem. De är i princip bra på flera olika sätt genom att deras cyklande (i motsats till bilåkande eller kollektivresor) avlastar (bil)vägnät, kollektivtrafik, bidrar till en bättre miljö och bättrar på folkhälsogenomsnittet.
Claes Thure Moberg skrev:Konklusion) Produkten av dessa två faktorer tror jag skapar svaret på artikelns "topic". Och jag tror att dessa motsättningar kommer att fortsätta att öka. Därför att trots alla "röd-gröna" och "blå-gröna" fagra ord och löften så sker det knappast någon förnuftig storskalig utbyggnad av cykelleder i Stockholmsregionen. Det totala behovet av investeringar är allt för stort och därmed nedprioriteras den här gruppen. En politiker som vill behålla jobbet måste till syvende och sist bli omvald och cyklisterna är annu inte tillräckligt många och välorganiserade för att man skall vinna val genom dem.
Sorgligt men samt.