Varför hatar så många cyklisterna i Stockholm?

[daniel_s]

Det ingår i moderiktig trafikplanering att skapa osäkerhet. Är det inte genom att smalna av körfälten för att skymma sikten kan det vara genom att ge flera väjningsplikt samtidigt osv. En modeinriktning tillkommen för att dölja den så vanligt förekommande personliga inkompetensen givetvis.

Naturligtvis ska det skyltas rätt. Å andra sidan struntar ändå mediancyklisten i vad det står på dem.

Men det är ju inte så farligt för det finns ju bara en mediancyklist.

Tänk om det är ett jämnt antal personer ute och cyklar...

(Att de som gör skyltarna är ute och cyklar, det vet vi ju redan!)

[Harald]

Tänk om det är ett jämnt antal personer ute och cyklar...

Då befinner sig medianen mellan två cyklister, så då finns det ingen mediancyklist.

[daniel_s]

Tänk om det är ett jämnt antal personer ute och cyklar...

Då befinner sig medianen mellan två cyklister, så då finns det ingen mediancyklist.

Hen åker kanske tunnelbana den dagen.

[M_M]

Eftersom problemet verkar vara nära på unikt för Stockholm så gäller det alltså att finna vad som särskiljer cyklandet i Stockholm från andra platser.

Många har infört hypotesen att infrastrukturen är boven och visat praktiska exempel på att infrastrukturen verkligen är klart sämre än i andra städer.

Jag hävdar att bollen att finna andra orsaker ligger hos de som inte köper infrastrukturargumentet. Så, LÅ1 med flera, vad skiljer i övrigt mellan Stockholm och andra städer?

[Kantorn]

Ett av de värsta "skyltbrotten" på cykelväg är väl Berzelii park, där gångtrafikanter är hänvisade till parken, och det (om jag inte minns fel) till och med är skyltat "gångtrafik förbjuden". Bryr sig fotgängare? Har påven snygg svärmor?

[Kristofer]

Eftersom problemet verkar vara nära på unikt för Stockholm så gäller det alltså att finna vad som särskiljer cyklandet i Stockholm från andra platser.

Nu jämför jag inte med Göteborg, utan med Visby och säkert även många andra lite mindre städer i landet. Min analys:

Region Gotland (jo, så kallar sig vår kommun) är nog minst lika usla som Stockholm på att skylta cykelbanor. Man använder konsekvent varianten att beteckna trottoaren som gemensam gång- och cykelbana, och dessa gc-banor kommer och går i korsningarna. En skylt här, ingen skylt där.
Cyklisterna i Visby är minst lika usla på att respektera skillnaden mellan gång- och cykelbanor. Man anser alla cykelbanor som dubbelriktade, och man anser att alla trottoarer är cykelbanor.

Den stora skillnaden ligger nog snarare i att en kategori cyklister saknas, nämligen den som på senare år tagit över i Stockholm: Långpendlare (med cykelmått mätt) som bytt bilen mot cykeln och som cyklar fort. Riktigt fort ibland. Det blir väl naturligt så om man ska ta sig in till stan från Sollentuna eller andra avlägsna förorter till Stockholm. Här i stan cyklar man långsamt och utan onödig stress. Man har inte så långt till skola eller jobb, sällan mer än några kilometer. Därför fungerar det trots att kommunen verkligen inte tar sitt ansvar för att skapa en bra infrastruktur för cyklister och gångtrafikanter.

Se där ett litet utifråninlägg. Göteborg och Malmö har jag aldrig varit cyklist i, men jag misstänker att de städerna mer liknar Stockholm.

[LÅ1]

Eftersom problemet verkar vara nära på unikt för Stockholm så gäller det alltså att finna vad som särskiljer cyklandet i Stockholm från andra platser.

Jag är inte alls säker på att det är bättre i Göteborg och Malmö. Men jag vet egentligen inte hur det är där, så därför så hänvisar jag till Stockholm, speciellt när någon säger att saker och ting fungerar bra i dessa andra städer. Men jag gissar att de har selektivt seende.

Ett av de värsta "skyltbrotten" på cykelväg är väl Berzelii park, där gångtrafikanter är hänvisade till parken, och det (om jag inte minns fel) till och med är skyltat "gångtrafik förbjuden".

Problemet är att i ena riktningen finns det inget som ens hänvisar fotgängarna in i parken. Man borde sätta upp staket mellan torgytan och cykelbanan från övergångsstället fram till parkstaketet börjar. Samt en skylt som pekar ut den tänkta gångvägen. (Gärna ett staket utmed resterande del av cykelbanan också, utmed torget, öster ut.)

[Claes Thure Moberg]

Om man vill förenkla lite kan rubrikens ämne "kokas ned" till två olika faktorer.

1) Det sker hela tiden konfrontationer mellan bilister och cyklister. Detta beror i sin tur på bristen på förnuftigt anlagda cykelleder. Självfallet borde det finnas "huvudleder" för cyklister in till staden mot alla de olika infarterna (tullarna). Samt några väl genomtänkta sådana på tvären i förorterna. Vidare borde det finna "huvudleder" inom staden mellan de olika tullarna i stråk som motsvarar cyklistflödena.

Sådana "huvudleder" måste vara sammanhållna leder med planskilda eller i värsta fall signalreglerade korsningar med de större trafiklederna. De skall på ett naturligt sätt följa trafikflödet utan onödiga omvägar och stigningar. Sedan skall snöröjning och underhåll motsvara ett gott vägunderhåll. Är nätet genomtänkt så kommer dessa leder att attrahera en stor del av cyklisterna och det vanliga gatunätet kommer i stor del att fungera som matarleder till huvudnätet.

Nu finns det inte sådana genomtänkta leder. Det som finns är i huvudsak ett ganska plottrigt nät av kortare cykelleder och cykelbanor. Ett nät som inte "hänger ihop" och som nedprioriteras vid arbeten, snöröjning och sådant. Vidare är det så att det i många fall är kortare och bekvämare (mindre omvägar och stigningar, bättre snöröjning och underhåll) att cykla på bilvägen i stället.

Totalt sett sker det alltså en blandning av cyklister och bilister över merparten av gatunätet.

2) Cykeltrafiken har inte bara ökat, deras agerande har på många sätt förändrats. Den gamla cyklisten som sakta gled fram och som "hade god tid" har försvunnit. I dag är cyklisten påfallande ofta en stressad pendlare, utrustad med en avancerad cykel och denne far fram i en helt annan fart än föregångaren för en del år sedan gjorde. Jag drar mig till minnes att 50-talets bilister upplevde de många unga och dristiga "cykelbuden" som en irritation. Unga grabbar som kom farandes i hög hastighet och som snirklade sig fram mellan bilarna. Jag var själv tidvis "schas" och minns vår tuffa attityd mycket väl. Dagens moderna cykelpendlare håller också hög hastighet och har sällan något annat val än att snirkla sig fram genom bil- och gångtrafik.

Men så är det också ett faktum att ett antal av dessa "nycyklister" inte bara cyklar fort och slingrar fram genom trafiken. Det finns också en minoritet bland dessa som har en hänsynslös hållning till sitt cyklande. Precis som det finns en minoritet bland bilisterna som har liknande attityd. De anser sig alltid ha rätt. De anser att alla andra skall ge dem företräde. Och de anser att de har rätt att ta sig fram före alla andra.

Konklusion) Produkten av dessa två faktorer tror jag skapar svaret på artikelns "topic". Och jag tror att dessa motsättningar kommer att fortsätta att öka. Därför att trots alla "röd-gröna" och "blå-gröna" fagra ord och löften så sker det knappast någon förnuftig storskalig utbyggnad av cykelleder i Stockholmsregionen. Det totala behovet av investeringar är allt för stort och därmed nedprioriteras den här gruppen. En politiker som vill behålla jobbet måste till syvende och sist bli omvald och cyklisterna är annu inte tillräckligt många och välorganiserade för att man skall vinna val genom dem.

[BSB101]

Alltid detta påstående om att cyklister cyklar snabbt, men man hör aldrig samma påstående om bilister som kör i 25 - 30 km/h och därutöver på samma vägar som majoriteten av cyklisterna håller en lägre hastighet.

[M_M]

Varför finns det fler pundare i Stockholm än på mindre orter? -Måste vara ett infrastrukturproblem; för få fritidsgårdar kanske?

Finns det verkligen (markant) fler pundare per capita i Stockholm än t.ex. Göteborg eller Malmö? Även mindre orter kan få ett påtagligt problem med pundare. Åtminstone för några år sen var det ett problem att knarket spreds i Arboga eftersom det ändå skedde uppdelning av vad som skulle mot norr respektive söder påväg mot Stockholm (förgreningen för E18 via Västerås och E20 via Eskilstuna sker som bekant i Arboga, och avståndet Arboga - Gamla stan är ungefär samma båda vägarna, vilket för övrigt även (tidsmässigt) gäller järnvägen). När uppdelningen skedde var det väl enkelt att avsätta en del till lokala langare. För övrigt ett exempel på där marknadsekonomi inte funkar så bra, för de enskilda aktörerna var det såklart lönsamt att sälja av till lokala langare men för hela knarkbranschen så var det däremot dåligt eftersom man drog på sig samhällets knarkbekämning... (Ja, nu är det ju för samhället bra att marknadsekonomin i knarkhandeln funkar dåligt, men det är en annan femma ).

Den stora skillnaden ligger nog snarare i att en kategori cyklister saknas, nämligen den som på senare år tagit över i Stockholm: Långpendlare (med cykelmått mätt) som bytt bilen mot cykeln och som cyklar fort. Riktigt fort ibland. Det blir väl naturligt så om man ska ta sig in till stan från Sollentuna eller andra avlägsna förorter till Stockholm. Här i stan cyklar man långsamt och utan onödig stress. Man har inte så långt till skola eller jobb, sällan mer än några kilometer. Därför fungerar det trots att kommunen verkligen inte tar sitt ansvar för att skapa en bra infrastruktur för cyklister och gångtrafikanter.

Intressant poäng, det ligger nog en hel del i detta!

Eftersom problemet verkar vara nära på unikt för Stockholm så gäller det alltså att finna vad som särskiljer cyklandet i Stockholm från andra platser.

Jag är inte alls säker på att det är bättre i Göteborg och Malmö. Men jag vet egentligen inte hur det är där, så därför så hänvisar jag till Stockholm, speciellt när någon säger att saker och ting fungerar bra i dessa andra städer. Men jag gissar att de har selektivt seende.

I exempelvis Göteborg finns det både rätt bra cykelstråk i allmänhet som gör att merparten av cyklandet, framförallt det i hög hastighet, sker på en minoritet av vägnätet, och framförallt en riktigt bra ringväg hela varvet runt hela centrum som för näst intill varje genompasserande resa ger en snabbare resa än att trassla sig genom centrum. Det gör att mängden cyklister inne i centrum ("inom vallgravarna", d.v.s. innanför Allén/Parkgatan) är förhållandevis få och kör sakta eftersom de är nära ena änden av resan. En orsak till att Göteborg har ett fåtal stråk beror nog till stor del på dels terrängen och dels hur staden i övrigt är byggd. Det är i princip omöjligt att få till fler än tre stråk Gamlestaden-centrum helt enkelt eftersom mellan de tre stråken finns barriärer i form av motor/järnvägar. Längs Dag Hammarsköjdsleden och in mot centrum så finns det dels bara just Dag Hammarsköldsleden fram till Linnéplatsen som rimlig väg eftersom det är berg på båda sidor av vägen, och från Linnéplatsen är bara de två nuvarande cykelstråken rimliga eftersom de utgör västra respektive östra sidan av en relativt platt yta omgiven av berg på båda sidor. På samma sätt finns berg på västra sidan och motorväg, järnväg och en å på östra sidan av Mölndalsvägen / Södra Vägen mellan från Mölndaltrakten in mot Korsvägen

När jag tittar på en cykelkarta över Stockholm så ser jag att i vissa fall saknas kortare snuttar för att ge ett sammanhållet nät, och på vissa ställen inbjuder vägnätet verkligen till att cykla på gångvägar. Sveavägen är markerad som en av de tre huvudsakliga cykelvägarna mellan Slussen och en slags linje "Roslags tull - Norra Station". Cyklisterna leds dock på en icke försumbar omväg via östra sidan av Kungsträdgården istället för att få cykla den mycket rakare vägen Slottet - Riksdagshuset - "hålet i kulturhuset" - Sergels Torg.

Sådana "huvudleder" måste vara sammanhållna leder med planskilda eller i värsta fall signalreglerade korsningar med de större trafiklederna. De skall på ett naturligt sätt följa trafikflödet utan onödiga omvägar och stigningar. Sedan skall snöröjning och underhåll motsvara ett gott vägunderhåll. Är nätet genomtänkt så kommer dessa leder att attrahera en stor del av cyklisterna och det vanliga gatunätet kommer i stor del att fungera som matarleder till huvudnätet.

Nu finns det inte sådana genomtänkta leder. Det som finns är i huvudsak ett ganska plottrigt nät av kortare cykelleder och cykelbanor. Ett nät som inte "hänger ihop" och som nedprioriteras vid arbeten, snöröjning och sådant. Vidare är det så att det i många fall är kortare och bekvämare (mindre omvägar och stigningar, bättre snöröjning och underhåll) att cykla på bilvägen i stället.

Det ligger nog en hel del i detta också. På cykelkartorna över Stockholm finns det en hel del cykelstråk som vad jag förstår måste ha mängder av rödljus eller andra plankorsningar med andra vägar, där cyklisterna sannolikt inte har någon vidare "fri fart" genom området. Exempelvis vore det väl utmärkt om det fanns en "cykelmotorväg" längs Klarastrandsleden, men icke...

Om man istället tittar på Cykelkarta över Göteborg så är det rätt många cykelvägar som har riktigt långa sträckor utan trafikljus/väjnings/stopplikt. Exempelvis kan man cykla i stort sett hela vägen mellan "under Älvsborgsbron" till "invid Gamlestadstorget" längs "kusten" utan trafikljus eller stopp/väjningsplikt, med några få undantag.

2) Cykeltrafiken har inte bara ökat, deras agerande har på många sätt förändrats. Den gamla cyklisten som sakta gled fram och som "hade god tid" har försvunnit. I dag är cyklisten påfallande ofta en stressad pendlare, utrustad med en avancerad cykel och denne far fram i en helt annan fart än föregångaren för en del år sedan gjorde. Jag drar mig till minnes att 50-talets bilister upplevde de många unga och dristiga "cykelbuden" som en irritation. Unga grabbar som kom farandes i hög hastighet och som snirklade sig fram mellan bilarna. Jag var själv tidvis "schas" och minns vår tuffa attityd mycket väl. Dagens moderna cykelpendlare håller också hög hastighet och har sällan något annat val än att snirkla sig fram genom bil- och gångtrafik.

Men så är det också ett faktum att ett antal av dessa "nycyklister" inte bara cyklar fort och slingrar fram genom trafiken. Det finns också en minoritet bland dessa som har en hänsynslös hållning till sitt cyklande. Precis som det finns en minoritet bland bilisterna som har liknande attityd. De anser sig alltid ha rätt. De anser att alla andra skall ge dem företräde. Och de anser att de har rätt att ta sig fram före alla andra.

Jag håller helt med. Problemet är att dessa cyklister (utöver de direkt hänsynslösa knasbollarna) kan inte på något vettigt sätt i sig klassas som ett problem. De är i princip bra på flera olika sätt genom att deras cyklande (i motsats till bilåkande eller kollektivresor) avlastar (bil)vägnät, kollektivtrafik, bidrar till en bättre miljö och bättrar på folkhälsogenomsnittet.

Konklusion) Produkten av dessa två faktorer tror jag skapar svaret på artikelns "topic". Och jag tror att dessa motsättningar kommer att fortsätta att öka. Därför att trots alla "röd-gröna" och "blå-gröna" fagra ord och löften så sker det knappast någon förnuftig storskalig utbyggnad av cykelleder i Stockholmsregionen. Det totala behovet av investeringar är allt för stort och därmed nedprioriteras den här gruppen. En politiker som vill behålla jobbet måste till syvende och sist bli omvald och cyklisterna är annu inte tillräckligt många och välorganiserade för att man skall vinna val genom dem.

Sorgligt men samt.

[Claes Thure Moberg]

Alltid detta påstående om att cyklister cyklar snabbt, men man hör aldrig samma påstående om bilister som kör i 25 - 30 km/h och därutöver på samma vägar som majoriteten av cyklisterna håller en lägre hastighet.

I mitt inlägg påpekar jag att det i dag finns ett stort antal cyklister som är utrustade på ett helt annat sätt än vad man var för 30 år sedan. De har ett självklart och naturligt önskemål om att kunna "trampa" så snabbt som möjligt. Men de cykelleder som står till buds tillåter i många fall inte detta. Eller är helt enkelt inte användbara för de här "avancerade" cyklisterna.

Det är inte någon som helst kritik. Det är bara ett konstaterande. Tvärtom påpekar jag i mitt inlägg att det vore lämpligt att lägga till rätta för att cyklister skall kunna färdas med den hastighet som fordonet medger. Men när inte förutsättningarna finns så måste även "snabbcyklister" dra ned på farten för att kunna vistas ihop med bilister och fotgängare på samma utrymme. Trots allt måste alla trafikanter oavsett fordon färdas med den hastighet som omständigheterna medger. Även om fordonet potentiellt tillåter mycket högre fart.

Att det sedan finns en minoritet bland cyklister som agerar själviskt och som bryter mot de flesta skrivna och oskrivna regler är en helt annan sak. Precis som det finns en minoritet bland bilister som agerar exakt lika illa. Vilket jag också påpekar i inlägget. Men jag vet också att i vissa kretsar är den sortens påståenden särdeles kontroversiella och genererar en automatisk reaktion.

[Erik Sandblom]

Alltid detta påstående om att cyklister cyklar snabbt, men man hör aldrig samma påstående om bilister som kör i 25 - 30 km/h och därutöver på samma vägar som majoriteten av cyklisterna håller en lägre hastighet.

I mitt inlägg påpekar jag att det i dag finns ett stort antal cyklister som är utrustade på ett helt annat sätt än vad man var för 30 år sedan. De har ett självklart och naturligt önskemål om att kunna "trampa" så snabbt som möjligt. Men de cykelleder som står till buds tillåter i många fall inte detta. Eller är helt enkelt inte användbara för de här "avancerade" cyklisterna.

Jag tvivlar på att folk cyklar fortare nu än för 30 år sen. På grund av luftmotståndet är det rätt jobbigt att komma över 30 någon längre sträcka, och beroende på antalet stopp och inbromsningar så tjänar man ganska lite på att hålla över 25.

Kanske är det infrastrukturen som har ändrats. Cykelbanor anläggs numera ofta på trottoarerna. För 30 år sen cyklade nog folk på gatan istället, i "bilkörfältet". Då känns det inte lika fort när en cyklist kör förbi i 25 km/h.

Ni har väl sett den fina fartmätningen från Hedens raka och breda cykelbana i Göteborg. 97% körde under 30 km/h. Se diagram: Hur fort cyklar folk? Trafikistan

[Claes Thure Moberg]

Jag gick in i mopedåldern på tidigt 1960-tal. Fram till dess hade jag varit en särdeles flitig cyklist i Stockholmstrafiken. På ganska långa sträckor dessutom. Med en av den tidens moderna standardcyklar. Som till och med hade tre växlar. Och jag var en vältränad yngling som var aktiv idrottare så konditionen fanns där. Den tidens "moppe" gick i max 30 km/tim och fick köras på cykelbanor, dvs man blandades med cyklisterna i trafiken.

Jag minns än i dag hur jag fullständigt "seglade ifrån" merparten av cyklister. (Låt vara att jag precis som de flesta andra mopedister hade lite över 30 som maxfart.) Jag minns också att jag kapade en hel del tid på de sträckor som jag regelbundet förflyttade mig. Med den erfarenheten vill jag nog påstå att antalet cyklister som färdades över 15-20 km/tim, i vart fall någon sträcka som var längre än någon kilometer, var tämligen begränsat. På den tiden. Och som sagt, den tidens cyklar inbjöd inte heller till någon "fartfest". Med undantag av den lilla minoritet på långt under en procent som hade så kallade "löparcyklar", vilket kan beskrivas som föregångaren till dagens "normalcykel". Men sådana var så dyra så de kunde anses som exklusiva ting för speciellt intresserade.

[LÅ1]

Förutom dessa trikåklädda gubbar som skall hålla hög hastighet, och många gånger har fötterna intrasslade så det är svårt att stanna, så finns det sådana som promenadcyklar på trottoarer och i parker. Även detta beteende är mycket utbrett, och klandervärt.

Jag började en tråd tidigare som inte fick någon kommentar. Där länkade jag till en film, men såg senare att någon annan länkat till samma film före mig. Jag citerar hela det startinlägg, i tåden som aldrig växte:

Tittade in på filmarkivet.se och hittade en film som visar att trafiksituationen i alla fall inte var bättre 1953 än i dag. Tror faktiskt att trafikanterna, inklusive fotgängarna, uppför sig bättre i dag. Med ett undantag, jag såg inte en enda cyklist som cyklade på trottoaren, utan de steg av om de ansåg sig komma snabbare fram den vägen!

Många spårvagnar och bussar i filmen som kan ses här!
(Kan dock inte riktigt förstå filmtiteln!)

Någon som såg någon trottoarcyklist där?

[M_M]

Jag tvivlar på att folk cyklar fortare nu än för 30 år sen.

Skillnaden är snarast vem som cyklar. Förr var det barn/ungdomar och "gamla tanter på väg till/från mataffären" som cyklade, något överdrivet. Idag cyklar folk ur mer eller mindre alla grupper...

På grund av luftmotståndet är det rätt jobbigt att komma över 30 någon längre sträcka, och beroende på antalet stopp och inbromsningar så tjänar man ganska lite på att hålla över 25.

Visst, strax under 20km/h är en både normal och rätt så optimal hastighet för cykling på plan mark då det är vindstilla. Däremot tillkommer lutningar och vind så på vissa platser kan det bli klart högre hastigheter, och det måste infrastrukturen även efter en rejäl backe vara anpassad till.

Med en av den tidens moderna standardcyklar. Som till och med hade tre växlar.

Sidospår: Treväxlade cyklar, eller cyklar med växlar inbyggda i navet i största allmänhet, har oftast störst förluster. Jag cyklar mycket hellre på en damcykel än på en treväxlad cykel, även om det gäller hastigheter som egentligen är lite för höga för en "oväxlad" cykel.

Jag minns än i dag hur jag fullständigt "seglade ifrån" merparten av cyklister. (Låt vara att jag precis som de flesta andra mopedister hade lite över 30 som maxfart.) Jag minns också att jag kapade en hel del tid på de sträckor som jag regelbundet förflyttade mig. Med den erfarenheten vill jag nog påstå att antalet cyklister som färdades över 15-20 km/tim, i vart fall någon sträcka som var längre än någon kilometer, var tämligen begränsat. På den tiden. Och som sagt, den tidens cyklar inbjöd inte heller till någon "fartfest". Med undantag av den lilla minoritet på långt under en procent som hade så kallade "löparcyklar", vilket kan beskrivas som föregångaren till dagens "normalcykel". Men sådana var så dyra så de kunde anses som exklusiva ting för speciellt intresserade.

Jovisst orkar "30-mopeder" högre hastighet än nästan alla cyklister.

Hur som helst så kan man nog ändå konstatera att andelen cyklister som cyklar med cykelmått fort, d.v.s. 20km/h och högre, antagligen har ökat rejält.

[Erik Sandblom]

Jag minns än i dag hur jag fullständigt "seglade ifrån" merparten av cyklister. (Låt vara att jag precis som de flesta andra mopedister hade lite över 30 som maxfart.) Jag minns också att jag kapade en hel del tid på de sträckor som jag regelbundet förflyttade mig. Med den erfarenheten vill jag nog påstå att antalet cyklister som färdades över 15-20 km/tim, i vart fall någon sträcka som var längre än någon kilometer, var tämligen begränsat.

Har du kört moped nyligen då?

Om du kör 33 på din moped och jag 25 på min cykel så seglar du ifrån mig i 8 km/h, joggingfart. Så jag tycker inte din berättelse i sig bekräftar att folk cyklar fortare nu.

Då 97% av cyklisterna håller under 30 km/h får nu nog samma känsla på mopeden nu som då. Hur fort cyklar folk? Trafikistan

[Gbgcyklaren]

Film från möte om cykling i Stockholm:
http://captiongenerator.com/8073/Hitler ... edish-text
(#ironi)

[M_M]

Om du kör 33 på din moped och jag 25 på min cykel så seglar du ifrån mig i 8 km/h, joggingfart.

... eller med andra ord så kör den mopeden 32% snabbare än du cyklar, ungefär som en bil som pressar på i 119km/h förbi de andra som håller 90 på just en 90-väg.

(Tänk vilket sammanträffande att den procentuella hastighetsskillnaden mellan mopeden och cykeln i ditt exempel blev exakt samma som den procentuella skillnaden mellan att köra lagligt och köra precis under "körkortgränsen" på 90-väg. )

[LÅ1]

Här är ett exempel från veckan som belyser rubrikfrågan. I och för sig så var det ju en cyklist som råkade illa ut också. Men att smita från en olycka, och säga att man har bråttom, som ett sätt att försöka slippa att ringa 112.

Och nu finns det cyklister som tävlar i trafiken på riktigt också. Inte bara med sig själv eller med bilister, utan med varandra. Läs den grå rutan här.

Sen en fråga: Hur vanligt är det med cyklar utan bromsar (fixed gear) i Stockholm? Här en gammal artikel. Cyklar utan belysning är ju vanligt förekommande. Även Ringklocka eller motsvarande är väl något som ibland monterats bort för att minska vikten och luftmotståndet.


Hittade en video som visar en cyklist som följer sin normala instinkt, att använda motsatt körbana om den egna är tillfälligt blockerad. Cyklisten blev trots allt inte överkörd. Till föräldrar, vänners och lokförarens glädje, antar jag.
Det är inte i Stockholm, utan i Storbritannien, därav vänstertrafiken.

[bruse]

Vad har en fordonsförares klädsel för betydelse i trafikvettsdebatten? Rena sandlådediskussionen att reta sig på hur folk klär sig.

Skickat från min Nexus 7 via Tapatalk HD