Som jämförelse vill jag gärna nämna de Magnumtrauma som hörde till ordningen för
dagen under främst sextiotalets tragiska nedläggningsvåg som kulminerade med högertrafik-
omläggningens nästan totala ändring över en natt av Lokaltrafiksverige. Vi hade varit
överlyckliga om vi BARA hade haft "en spik i foten" - att EN linje tillfälligt inställde
trafiken för att upprustas och förbättras och ganska snart skulle återuppstå i stort sett
som förut men med nya vagnar! Nej ALLT skulle eldas upp och smältas ned - rökmolnen
låg tunga över bl a Högdalshallen - särskilda små gula maskiner sågade sönder gatorna
för att ta bort de räler som de själva körde på - den värdefulla kopparen i kontaktledningen
har väl ännu inte redovisats vart den tog vägen (suck)
Tänker inte här gå in på svårigheterna att samtidigt rädda ett mycket stort antal stora
lokaltrafikfordon OCH etablera Malmköpingsmuséet helt på idéell väg vid sidan av studier
och arbete. Och dagens ungdom skulle inte TRO oss...
I skuggan av detta kan man ju ha åsikter om skrivbordsputtar som först två dagar innan
nedläggningen av Lidingöbanan tycker saker om bevarande av ett och annat - men jag
avstår helt från detta - det torde stå klart för de allra flesta att bevarande lämpligen
ska vara en långsiktig och noggrann procedur. Det är inget som helst fel att börja
planera 5 år eller mera innan ett omhändertagande tidigast kan vara aktuellt!