Spårväg city kan bli dyrare -igen.

[Christer J]

Ja, jo, jag vet att hållplatsen inte passar med SL's normer - det jag däremot inte vet är om det finns något att göra på platsen för den som är rörelsehindrad...

Men läs Tomas Langes inlägg ovan så vet du vilka som är intresserade - och att det finns ett intresse att använda hållplatsen. Alla hållplatser överallt är väl av intresse för personer med nedsatt rörelseförmåga, jag förstår inte din vinkling av varför rörelsehämmade inte skulle vara intresserade av att utnyttja en viss hållplats? Speciellt med tanke på att de är rörelsehämmade har de ett större intresse av att ha nära till en hållplats än vi utan rörelsehinder. Speciellt när den ligger på ett krön och betydligt närmare Rosendals Trädgård utan att behöva gå i branta backar dit.

[M_M]

Speciellt när den ligger på ett krön och betydligt närmare Rosendals Trädgård utan att behöva gå i branta backar dit.

Se där, det finns alltså något att göra vid platsen!

(Allmänt har jag som inte är uppväxt i betongen svårt att förstå tjusningen med de delar av Djurgården som inte utgörs av typ Gröna Lund, Skansen o.s.v. . Grönska finns ju överallt... Jag inser och accepterar att det finns folk som av någon för mig okänd anledning roas av vegetation i nära anslutning till tätbebyggt område... )

[BSB101]

Speciellt när den ligger på ett krön och betydligt närmare Rosendals Trädgård utan att behöva gå i branta backar dit.

Se där, det finns alltså något att göra vid platsen!

(Allmänt har jag som inte är uppväxt i betongen svårt att förstå tjusningen med de delar av Djurgården som inte utgörs av typ Gröna Lund, Skansen o.s.v. . Grönska finns ju överallt... Jag inser och accepterar att det finns folk som av någon för mig okänd anledning roas av vegetation i nära anslutning till tätbebyggt område... )

Säger sig självt att om man har tillgång till något kan det vara svårt att förstå att de som inte har tillgång till samma sak på samma villkor känner och tycker. Till exempel skulle ett grönområde som Järvareservatet inte ge så mycket livskvalitet om det låg utanför våra storstöder jämfört med vad det ger nu. När man har tillgång till något glömmer man oftast bort hur det är att inte ha tillgång till det.

[Christer J]

Speciellt när den ligger på ett krön och betydligt närmare Rosendals Trädgård utan att behöva gå i branta backar dit.

Se där, det finns alltså något att göra vid platsen!

(Allmänt har jag som inte är uppväxt i betongen svårt att förstå tjusningen med de delar av Djurgården som inte utgörs av typ Gröna Lund, Skansen o.s.v. . Grönska finns ju överallt... Jag inser och accepterar att det finns folk som av någon för mig okänd anledning roas av vegetation i nära anslutning till tätbebyggt område... )

Säger sig självt att om man har tillgång till något kan det vara svårt att förstå att de som inte har tillgång till samma sak på samma villkor känner och tycker. Till exempel skulle ett grönområde som Järvareservatet inte ge så mycket livskvalitet om det låg utanför våra storstöder jämfört med vad det ger nu. När man har tillgång till något glömmer man oftast bort hur det är att inte ha tillgång till det.

Vetenskapen har funnit att man (alla vi tillsammans - i medeltal) blir lyckligare av att ha nära till naturen:

Underestimating Nearby Nature. Affective Forecasting Errors Obscure the Happy Path to Sustainability:
Our findings suggest a happy path to sustainability, whereby contact with nature fosters individual happiness and environmentally responsible behavior.

Would You Be Happier Living in a Greener Urban Area? A Fixed-Effects Analysis of Panel Data:
Controlling for individual and regional covariates, we found that, on average, individuals have both lower mental distress and higher well-being when living in urban areas with more green space.

Q.E.D.

[M_M]

Den där forskningen pekar väl mer på att det bör vara grönt i närområdet, eller ögnade jag igenom den för dåligt?

Jag köper helt att sånt som framförallt gräsmattor och träd är klart bra inslag i stadsmiljöer, däremot är jag mer tveksam till att klumpa ihop allt det gröna till enstaka områden. Att t.ex. Central Park i N.Y. är en så poppis och viktig plats beror troligtvis mest på att man INTE har nån nämnvärd grönska på andra ställen.

OBS att jag förespråkar inte heller små parker i nån större utsträckning utan just sånt som gröna remsor och träd längs vanliga gator.

(Däremot kan man gott klara sig utan både blommor och allerogena växter av olika slag, speciellt så är blommor i "jättekrukor" ofta ingen höjdare.)

Det tar t.ex. bara 19 minuter att åka med SJ-tåg från centralen till Märsta men 25 minuter att åka från centralen till Kista (och på den tiden, oavsett var man verkligen stiger av och oavsett på vilken bana, så får man troligtvis lägga på en skvätt anslutningsbuss eller promenad).

Det skulle alltså gå alldeles utmärkt att anlägga en station "mitt i skogen" längs någon av pendeltågbanorna om målet är att ha ett grönområde inom en viss maximal restid.

[Christer J]

Den där forskningen pekar väl mer på att det bör vara grönt i närområdet, eller ögnade jag igenom den för dåligt?

Jag köper helt att sånt som framförallt gräsmattor och träd är klart bra inslag i stadsmiljöer, däremot är jag mer tveksam till att klumpa ihop allt det gröna till enstaka områden. Att t.ex. Central Park i N.Y. är en så poppis och viktig plats beror troligtvis mest på att man INTE har nån nämnvärd grönska på andra ställen.

OBS att jag förespråkar inte heller små parker i nån större utsträckning utan just sånt som gröna remsor och träd längs vanliga gator.

(Däremot kan man gott klara sig utan både blommor och allerogena växter av olika slag, speciellt så är blommor i "jättekrukor" ofta ingen höjdare.)

Det tar t.ex. bara 19 minuter att åka med SJ-tåg från centralen till Märsta men 25 minuter att åka från centralen till Kista (och på den tiden, oavsett var man verkligen stiger av och oavsett på vilken bana, så får man troligtvis lägga på en skvätt anslutningsbuss eller promenad).

Det skulle alltså gå alldeles utmärkt att anlägga en station "mitt i skogen" längs någon av pendeltågbanorna om målet är att ha ett grönområde inom en viss maximal restid.

Den första artikeln talar klart om naturen i närområdet - inte om några gräsplättar och träd mitt i en allé, eller något man måste pendla till. Den andra artikeln talar om parker. Den första talar även om att många underskattar naturens påverkan av vår sinnesstämning vilket helt klart är det som M_M är ett bevis för.

[643]

Rättvis kompromiss - grön asfalt?

[M_M]

Den första artikeln talar klart om naturen i närområdet - inte om några gräsplättar och träd mitt i en allé, eller något man måste pendla till. Den andra artikeln talar om parker. Den första talar även om att många underskattar naturens påverkan av vår sinnesstämning vilket helt klart är det som M_M är ett bevis för.

Ja, se vilken usel sinnesstämning jag får av att under för lång tid vistas där grannarna utgörs av en skog och en åker. För lite betong helt enkelt!

[Magnus Ahltorp]

Vetenskapen har funnit att man (alla vi tillsammans - i medeltal) blir lyckligare av att ha nära till naturen:

"Nära till naturen" så som du beskriver det brukar också betyda gles bebyggelse, vilket möjligtvis leder till ökad lycka, men definitivt inte till "environmentally responsible behavior".

Ställen som Rosendal och områdena däromkring är därför viktigt att de är lättillgängliga, så att vi kan ha både tät bebyggelse och högkvalitativa parker som alla faktiskt kan använda.

[Stefan Widén]

Visst går det att fixa Bellmansro så det blir tillgänglighet.... Det gäller att vara tillräckligt kreativ. Och för att det ska gå ihop måste kreativiteten starta nere vid Wau. Men det passar ju bra efter som även den hållplatsen måste åtgärdas.

Så nu kan vi ha gissningstävling på hur jag tänker men studerar man platsen så är det ganska självklart. Och då löser man även andra problem som finns i backen upp. DVS i detta fall tre "flugor på smällen"......

Och ..kom jag på just innan jag skickade iväg.... är man riktigt på hugget kan man troligen lösa den avsakande cykelbanan dvs de som kommer från Waldermarsudde och inte orkar cykla upp för backen.


Stefan

[AdrianLangemar]

"Nära till naturen" så som du beskriver det brukar också betyda gles bebyggelse, vilket möjligtvis leder till ökad lycka, men definitivt inte till "environmentally responsible behavior".

Skarpnäcksgrenen är ett utmärkt exempel på att man kan bo nära naturen utan att behöva bil.

[Magnus Ahltorp]

"Nära till naturen" så som du beskriver det brukar också betyda gles bebyggelse, vilket möjligtvis leder till ökad lycka, men definitivt inte till "environmentally responsible behavior".

Skarpnäcksgrenen är ett utmärkt exempel på att man kan bo nära naturen utan att behöva bil.

Men bebyggelsen längs Skarpnäcksgrenen är ganska optimerad för många parkeringsplatser (mycket plats mellan husen, låga hus), så det är många som har bil ändå. Mycket plats mellan husen och låga hus leder också till att det är få lägenheter per ytenhet, vilket alltså tar i anspråk mycket mera natur än högre, tätare bebyggelse med bra parker.

[twr]

Den där forskningen pekar väl mer på att det bör vara grönt i närområdet, eller ögnade jag igenom den för dåligt?

Jag köper helt att sånt som framförallt gräsmattor och träd är klart bra inslag i stadsmiljöer, däremot är jag mer tveksam till att klumpa ihop allt det gröna till enstaka områden. Att t.ex. Central Park i N.Y. är en så poppis och viktig plats beror troligtvis mest på att man INTE har nån nämnvärd grönska på andra ställen.

OBS att jag förespråkar inte heller små parker i nån större utsträckning utan just sånt som gröna remsor och träd längs vanliga gator.

(Däremot kan man gott klara sig utan både blommor och allerogena växter av olika slag, speciellt så är blommor i "jättekrukor" ofta ingen höjdare.)

Det tar t.ex. bara 19 minuter att åka med SJ-tåg från centralen till Märsta men 25 minuter att åka från centralen till Kista (och på den tiden, oavsett var man verkligen stiger av och oavsett på vilken bana, så får man troligtvis lägga på en skvätt anslutningsbuss eller promenad).

Det skulle alltså gå alldeles utmärkt att anlägga en station "mitt i skogen" längs någon av pendeltågbanorna om målet är att ha ett grönområde inom en viss maximal restid.

Men alla måste väl inte alltid åka tåg överallt? Djurgården ligger på gång- och cykelavstånd från stora delar av innerstaden, och det är väl trevligt att det finns ett stort grönområde här?

Och sen finns det väl grader i vad "rörelsehindrad" betyder, och tillgänglighet handlar ju även om annat, till exempel barnvagnar. Därmed finns det helt klart ett värde i att Djurgårdens spårvagnshållplatser tillgänglighetsanpassas. Men detta ska vägas mot andra överväganden. Att dra in Bellmansro och hänvisa till Waldemarsudde är uppenbarligen en dålig lösning ur tillgänglighetssynpunkt.

[M_M]

Men alla måste väl inte alltid åka tåg överallt?

Bara de som tvingas bo i Märsta för att ingen är sugen på att släppa till ordentligt med byggbar mark i innerstaden...

[BSB101]

Men alla måste väl inte alltid åka tåg överallt?

Bara de som tvingas bo i Märsta för att ingen är sugen på att släppa till ordentligt med byggbar mark i innerstaden...

Finns gott om byggbar mark mellan Stockholms innerstad och Märsta.