Anders Forsberg skrev:BVG-öst hade sedan 1950 haft kvinnliga spårvagnsförare. På BVG-västs nät var det inte tillåtet att använda sig av kvinnor som förare vilket BVG-öst respekterade fram till den 14 januari 1953. Från denna dag sattes kvinnor in som förare på de linjer som passerade över sektorgränserna. Vid Sektorgränserna vände BVG-västs trafikledare de tåg som hade kvinnliga förare och sände dem tillbaka till Östberlin. Reaktionen på detta kom den 15 januari då Östtysk polis stoppade BVG-västs vagnar vid sektorgränserna. Från nästa dag upphörde all sektoröverskridande spårvägstrafik. BVG öst och väst vände på var sin sida om gränsen. Passagerarna fick gå till fots över gränserna. På många ställen var spår och luftledningen i trafikbart skick under många år.
Intressant! Detta hade jag helt missat! Jag anar ett samband med vem som berättar historien så att säga...
LÅ1 skrev:En fråga när det gäller Bornholmer Strasse: Var stationen öppen på öst-sidan? Det börjar ju bli länge sedan, men när jag passerade där fösta gången så tror jag inte de tågen kunde stanna, men det kan ju varit tillfälligt, och bero på att man helt enkelt byggde om stationen!
Den var aldrig öppen under murentiden. Ganska snart efter att muren byggts så flyttades de östberlinska tågen till andra spår, googla på "Ullbrichtkurve", så att muren kunde gå mellan de östberlinska och de västberlinska spåren. När muren fallit tror jag att det byggdes provisoriska plattformar vid de östberlinska spåren. På den tiden fanns inga genomgående tåg mellan östra delen av ringen och de västberlinska nordliga spåren och vice versa. Idag finns en planskiljdhetskomplex som gör att det går att köra i alla riktningar (givetvis förutom mellan Nordbahn (mot Hennigsdorf och Oranienburg) och Stettiner Bahn (mot Bernau b. Berlin och långa omvägen till Oranienburg)), komplett med plattformar arrangerade för så smidiga byten som möjligt. Likaså finns det en rätt omfattande planskiljdhetsanläggning (men inte lika fullständig om jag inte minns fel) för fjärr/regionalspåren. Ringen, Stettiner Bahn och spåren ner mot Hbf är dubbelspår och trafikeras av persontåg (förutom kanske på östra delen av ringen?) medan norrut (Nordbahn) går väl mer eller mindre bara som ett kort enkelspår som sen bara går mot banan till Hennigsdorf och bara används för gods till/från några enstaka industrier i nordvästra Berlin.
Det finns väl en del storys om folk som passerat gränsen från öst till väst vid Bornholmer Straße. I början kunde man väl i princip med maximal tur kunna lyckas hoppa av ett östberlinskt tåg och sen lyckas hejda och kliva ombord på ett västberlinskt tåg, tror jag.
andeng skrev:Anders Forsberg skrev:BVG-öst hade sedan 1950 haft kvinnliga spårvagnsförare. På BVG-västs nät var det inte tillåtet att använda sig av kvinnor som förare
Lite symtomatiskt för Tyskland förr i tiden är ju, att under andra världskriget när det rådde en viss brist på manlig arbetskraft så tillät BVG först kvinnliga konduktörer och senare även kvinnliga förare. Efter krigsslutet så var de inte välkomna längre, utan då skulle arbetena innehas av "familjeförsörjare".
Tydligen är det tyvärr inte symptomatiskt för Västtyskland bara förr utan även nu
Förvisso en debattartikel publicerat på ett inte precis politiskt oberoende/neutralt organ och dessutom en rejäl ämnesglidning, men ändå en koppling till att DDR införde jämställda regler för spårvagnsförare före Västtyskland:
”Vill ni ha det som i DDR?” Nej, men kvinnors rättigheter var mycket större bakom muren, enligt tyska feminister.. Men stationen och linje S2 var ritad på gränslinjen.
