Även om många på det här forumet är polariserade åt hållet "kollektivtrafik är bättre än bilen" har jag svårt för de som drar alla över en kam och basunerar ut "alla bilister är dumma i huvudet, mitt liv som renlärd kollektivtrafiksresenär är det enda rätta sättet att leva på". *fd afgahnsk regim* argumenterar också på det sättet.Johan Eriksson skrev:Har ingen bil eller körkort och har klarat mig utmärkt i 43 år. Skulle kanske behövs på landet på somrarna men annars tycker jag man är totalt intelligensbefriad om man som 18-åring (och uppåt) skaffar både bil, lappen, lgh i Sthlms innerstad för att sedan förpesta tillvaron för sig själv och andra där. "Den nya konsumtionsegoismen" kan man kalla det för och är det sista miljön behöver....
Jag stämmer själv in ganska bra på den "intelligensbefridade" person Johan beskriver: Jag är uppvuxen i Stockholm, tog körkort någon månad efter 18-årsdagen (med argumentet "körkort kan ju vara bra att ha ibland och just nu har jag faktiskt både tid och pengar att ta det"), flyttade hemifrån som 22-åring och har sedan dess bott "innanför tullarna". Köpte min första skruttiga gamla 80-talssaab strax innan jag fyllde 24 och har idag, 7½ år senare, en annan och inte fullt lika gammal saab.
Jag älskar min bil och skulle inte vilja vara utan den.
Misstolka mig inte nu: Jag älskar kollektivtrafik också. Smart, billigt, miljövänligt och - i vissa fall, till exempel till mitt jobb i Kista - snabbare än alternativen. Som 7-åring svarade jag "busschafför" på frågan "vad vill du bli när du bli stor?". Riktigt så blev det inte, men jag sommarjobbade som tunneltågsförare när jag pluggade på högskola. Jag har alltid åkt kollektivt till högskola och jobb och jag när jag flyttar så lägger jag stor vikt vid hur kollektivtrafiksituationen ser ut vid mitt nya boende.
Men bilen ökar min livskvalité och det genom att jag på min fritid kan göra saker jag annars inte ha möjlighet eller tid för, och det gör att den är värd de tusenlappar den kostar varje månad. Några exempel:
- Jag kan på 20 minuter ta mig till kompisarna i norra Gribbylund när de spontant bjuder in till middag, något som med SL en helg tar ca 70 minuter, och då måste jag passa en buss som går en gång i halvtimman. Utan bil skulle jag tacka nej till deras inbjudan.
- Jag kan ta dottern till Nyckelviken och titta på djuren, plocka ägg från hönsen och fika på det trevliga caféet. Närmsta busshållplats ligger 25 minuters promenad därifrån.
- Jag som älskar att åka längdskidor kan ta bilen och inom 15-20 minuter vara på valfritt jättefint längdspår. Även om jag kan tänka mig att släpa skidor och överdragskläder på bussen/tunnelbanan till t.ex. Hellasgården eller Ursvik så är det många andra bra spår som ligger orimligt långt från närmsta busshållplats. Dessutom är det smidigt när man åkt klart och är svettig att hoppa i bilen istället för att stå i minusgrader med svettig mössa och vänta länge på en buss.
- Busstrafiken ut till föräldrarnas sommarstuga är helt OK, bussen går varannan timme på helger och tar ca 80 min dörr-dörr (mot 40 min med bil). Mat och kläder för några enstaka dagar kan man ta på bussen, men segel till segelbåten, verktygslådor, prylar till dottern (barnresesäng, trehjuling, m.m.) klarar man helt enkelt inte av att släpa på bussen.
Min poäng är att vissa personer - beroende på vad man lever för liv och framförallt vad man har för fritidsintressen - klarar sig alldeles utmärkt utan bil, andra gör det inte. Och jag efterlyser en lite mer nyanserad debatt ibland.