C12C3C3C12 skrev:Det beror i någon mån att f.d. Banverket specialiserat för mycket (läs rationaliserat). Det behövs en spetskompetensutbildad person för att hänga upp jordningsstången, den personen som tjänstgör har hela Mälardalen på sin lott.
Det här har diskuterats till leda även på Postvagnen, men eftersom det är ett återkommande problem så är det värt att fortsätta tjata!
Järnvägens 16kV-elkraft torde vara såpass lik vanliga elnätet att samma beredskap kan användas för att jorda järnvägstrådar som för vanliga elnätet. Jag antar att beredskapen för att jorda en nedfallen kraftledning i Stockholm är lite bättre än 1½ timma? I värsta fall får man väl ta helikopter för att få fram den som har jour, en bra övning för att vara snabb i andra mer akuta kristillfällen, så slipper man bränna pengar på en del planerade övningar...
Joakim Runnedal skrev:Vad kan man göra för att minska risken för att kontaktledningen rivs ner? Tycker det inte verkar helt ovanligt att det händer.
En rejäl strömskena istället för kontaktledning, stadig nog att stå emot i stort sett varje form av strömavtagarhaveri i aktuella hastigheter, d.v.s. att vid haveri så blir det plockepinn av strömavtagaren men skenan drabbas bara i västa fall av en brännskada och i bästa fall inte alls.
D.v.s.:
- * slå av strömmen
* evakuera med bryggor mot tåg på spåret invid
* plocka samtidigt bort resterna av den trasiga strömavtagaren
* slå på strömmen
* kör fram kopplingsbart fordon och dra undan det trasiga tåget, om det inte är så lyckligt att det t.ex. är flera multade motorvagnar och det går att köra vidare hjälpligt med resten av tågets drivkraft.
