Rekvisiten för envarsgripande är att någon har begått ett brott på vilket fängelse kan följa samt att han påträffas på bar gärning eller flyende fot. Att fängelse kan följa betyder att det skall finnas i straffskalan vilket det gör i fallet bedrägligt beteende (6 mån max). Att det inte är aktuellt att döma ut en frihetsberövande påföljd i det konkreta fallet saknar betydelse. Fuskåkare, snattare kl-ttr- etc. spelar ingen roll. Finns fängelse i straffskalan kan den som begår brott gripas om övriga förutsättningar är uppfyllda.Erland skrev:TonyM skrev:
OK, vi utgår ifrån att du har rätt i detta, MEN att dömas i tingsrätten är inte detsamma som att få fängelsestraff eller hur? Personligen har jag väldigt svårt att tro att det skulle dömas annat än böter, dagsböter, samhällstjänst eller vård inom socialtjänsten för detta.Dom för bedrägligt beteende begått genom tjuvåkning fälls ett tiotal gånger om året enbart vid Göteborgs tingsrätt. Personer som under ett år ertappats minst trenne gånger brukar hamna i rättssalen.
Och eftersom rekvisiten (ung. förutsättningarna på juristspråk) för att göra ett envarsingripande är att man tar en brottsling på bar gärning i samband med ett brott som uppenbart är straffbart med fängelse, så tror jag i varje fall att man är ute i ogjort väder om man håller fast en tjuvåkare.
Det spelar för straffbarheten ingen roll om någon begår brottet bedrägligt beteende en eller tre gånger. Däremot tar vi ju hänsyn till återfall som en förvsvårande omständighet. Att man på GS har en regel om tre brott innan man går vidare är väl sannolikt för att gallra ut vaneförbrytarna och inte besvära åklagare och domstolar med småfisk men jag kan även tänka mig andra mer juridiska skäl. Envarsgripande är i vart fall möjligt om så brottet bara begås en gång.
Erland rör ihop påföljderna.
Samhällstjänst döms ut i de fall straffvärdet för ett brott är på fängelsenivå. Tex är det nu vanligt att samhällstjänst döms ut vid grovt rattfylleri istället för fängelse i en mänad. Det är således inte ur lagstiftarens ögon lindrigare än fängelse utan ett alternativ. Vård inom socialtjänsten har mindre med straffvärdet att göra och med mer brottslingens ålder. Även vid grova brott kan denna påföljd användas. Böter är den lindrigaste formen av straff.
Vidare skall det framhållas att den kontrollavgift som tas ut är just en sådan dvs avgift. Det är inget straff/påföljd vilket ett tidigare inlägg tycks påstå.
Varför SL inte utnyttjar de möjligheter som finns för att stävja fuskåkandet vet jag inte men jag har mina teorier...
Slutligen är det farligt att röra ihop vad envar kan göra om brott begås med vad järnvägspersonal får göra enligt järnvägssäkerhetslagen mot personer som hotar ordning och säkerhet. Det är helt olika lagstiftning som visserligen kan överlappa men med helt olika befogenheter för olika fall.
Det finns betydande begränsningar i hur järnvägspersonal får utnyttja befogenheter i enlighet med järnvägssäkerhetslagen (på samma sätt som för polis och ordningsvakter). Den järnvägsanställde som inte exakt vet vad som gäller gör klokt att för sin egen skull inte utnyttja befogenheterna eftersom man annars kan ställa till det väldigt mycket för sig.
)