Erik Sandblom skrev:mats skrev:Men nu har man redan nått den nivån att tyngden mest bestäms av hur krocksäkra man vill tillverka fordonen.
Njäe det stämmer väl inte riktigt. I Eschede krockade ett tåg med en bro i 200 km/h. Visserligen kollapsade inte vagnskarosserna, men man kan diskutera vilken betydelse det har. Och tåg som trafikerar dubbelspår i 300 km/h, hur starka måste de vara för att "tåla" en frontalkollision med kumulativ hastighet på 600 km/h? Det är 167 meter per sekund. Hur mycket "tål" ett flygplan att krocka?
Det stämmer visst. De två mest sannolika krockscenario på järnvägen är i första hand krock med icke-spårfordon vid en plankorsning och i andra hand olyckor relaterade till hjärndöda stenålderssystem för säkerheten. Att bygga bort ett gäng gamla TAM-sträckor borde göras "igår". Kvar återstår folk som får motorstopp eller kör fast på annat sätt på en plankorsning, folk som chansar på att hinna över och allt vad det kan vara, och då gäller det att passagerarna på tåget klarar sig rätt bra när tåget i max 100km/h dundrar rakt in i t.ex. en lastbil. Där har man en stor skillnad mellan Y1 och klenare och därmed bränslesnålare konstruktioner.
Erik Sandblom skrev:mats skrev:Erik Sandblom skrev:X2000 drar exempelvis lika mycket ström i 200 som ett loktåg i 130.
Nu antar jag att du jämför Rc + Sj's sittvagnar?
Då jämför du en "ladugårdsvägg" (Rc-front) och ett tåg med rejäla ojämnheter på sidan (tåget smalnar av rejält vid övergångarna mellan två vagnar, dessutom har man en hel del utanpåliggande prylar på vagnarna som är ojämna nedanför plattformhöjd, medan X2 har en bra strömlinjeformad front och ett helt tågsätt utan ojämnheter på sidorna.
Här biter du dig dessutom i svansen för ur den här synpunkten är X2000 faktiskt ett "loktåg", man har en tung klump i en ända med motorer, och resten är bara vagnar som inte driver fram tåget.
Det var en uppgift som förekom ymnigt i SJs och ABBs reklam från början av nittiotalet när X2000 introduceras. Jag tror det beror mycket på att eltekniken hade utvecklats sedan tiden för Rc.
När jag tänker efter så kan det där vara ett marknadsföringsknep. Det är skillnad på att "dra ström" och "dra effekt/energi", åtminstone i just det här sammanhanget. Rc-loken ger en väldigt reaktiv last vilket betyder att det går mer ström mellan omformarstationerna och loken än vad som blir energi, strömmen gungar bara fram och tillbaka 16,7 gånger per sekund kan man enkelt säga.
Men visst, X2 är såklart energieffektivare, men jag vill hävda att det beror på aerodynamiken och delvis på styrningen av motorerna, inte själva motorerna som sådana. Man kan enkelt säga att X2's motortyp, asynkron trefasmotor, har tvingat fram en modern kraftstyrelektronik som inte fanns då Rc togs fram. Teoretiskt sett kan man alltså med modern elektronik driva motorerna på Rc och få samma snyggare belastning på kontaktledningen som hos X2, men i praktiken är det skitdumt att konstruera på det viset för en av de stora vinsterna med asynkrontrefasmotorerna hos X2 jämfört med likströmsmotorerna hos Rc är att asynkronmotorerna kräver betydligt mindre/billigare underhåll.
Erik Sandblom skrev:Visserligen spelar aerodynamiken roll, men alla tåg är långa och smala. Dessutom gällde det ju att X2000 i 200 drar lika mycket el som ett loktåg i 130; och luftmotståndet ökar logaritmiskt, så den saken jämnar nog ut sig. Kvar finns elutrustningen som jag tror gör det.
Aerodynamiken gör MYCKET i de hastigheterna.
Erik Sandblom skrev:Det har inget med "lok" eller "drivenhet" att göra. "Loktåg" syftar i det här sammanhanget på ett Rc med påhängsvagnar, det vill säga sextiotalsteknik.
Det är nog rätt rejäl skillnad i aerodynamik mellan 80talsvagnar och 60talsvagnar, d.v.s. delvis 80talsteknik. (Faktum är att det fanns bara enstaka fordon med X2-liknande teknik på 80talet).
Erik Sandblom skrev:mats skrev:Erik Sandblom skrev:Man kommer inte heller ifrån att järnvägen har flexiblare framdrivningsmöjligheter (hört talas om dieselektrisk bil nån gång?) och lägre energiförbrukning. Det kommer vara minst lika bra i framtiden som det är nu.
De moderna hybridbilarna är att betrakta som bensinelektriska/dieselelektriska, eller snarast t.ex. etanolelektriska.
Det beror på batteritekniken som blivit bättre. Batterier kan naturligtvis installeras på tåg också. Sätt hybridmotorn i ett tåg och du ökar effektiviteten med flera gånger.
Batterier på tåg med kontaktledning verkar inte som nån vidare effektiv lösning. Det enda de kan kompensera för är en del av förlusten i kontaktledningssystemet. Jag skulle till och med tro att de batterier som idag är tillgängliga inte har bättre effektivitet än att man inte ens tjänar något på batterier v.s. att återmata till kontaktledningen.
Speciellt på ett system där man har elektriskt sett korta avstånd mellan tågen och därmed en nära förbrukare för en återmatande bromsning så är den teoretiska vinsten vid 100% effektiva batterier rätt låg.
Erik Sandblom skrev:"Vid en jämförelse av energieffektiviteten för väg- och järnvägstransporter där endast trafikeringen inkluderas är järnvägstransporten ca 5 gånger så energieffektiv som vägtransporten. Inkluderas infrastrukturens energianvändning reduceras detta försprång till ca 2-3 gånger."
http://www.banverket.se/templates/Stand ... __3853.asp
Jag antar att de med "infrastruktur" syftar på kontaktledning med mera. Så sätt bensinhybridmotorn i tåget och du har en fem gånger så stor effektivitet.
Eller så anpassar man körningen efter banans lutningar. Om jag inte minns fel så pågår något projekt för att styra malmbaneloken för att få energieffektivaste körningen. Man får något längre gångtider än om man hela tiden pressar på med max STH men sparar ungefär lika mycket energi som med hybridlösningen.
Observera dessutom att en hybridlösning (som alltså bygger på förbränningsmotor och batterier) inte går att driva med vattenkraft, kärnkraft, vindkraft o.s.v. och ej heller med elkraften som man kan få i ett kraftvärmeverk.
Om man utgår från ett bränsle som påminner om olja rent motortekniskt (d.v.s. diesel/bensin/etanol/rapsolja eller liknande) så räcker visserligen bränslet för att flytta ett tåg längre om man har en förbränningsmotor på tåget än om man eldar bränslet i ett kraftvärmeverk och driver tågen med el från kraftvärmeverket, men å andra sidan ger kraftvärmeverket så mycket fjärrvärme att man totalt sett ändå nyttjar bränslet effektivare. Dessutom kan kraftvärmeverket eldas med ungefär vad som helst som är brännbart, inklusive miljövänlig ved och liknande.
Erik Sandblom skrev:mats skrev:Det jag flaggar för att hela idén att tågen blir det enda tänkbara framöver bygger på att man inte hittar någon riktigt bra lösning för energitillförseln till landsvägsfordon. OM man hittar en lösning så är problemet löst!
I ett urbant perspektiv har spårtrafiken ingen konkurrens från massbilism när det gäller energieffektivitet (eller utrymesnålhet), helt oavsett bränsletyp, varken nu eller i framtiden. Banverkets uppgift om att tåget är fem gånger bättre gäller för fordonen. I och med att bilarna körs 63% tomma medans tågen ofta har högre beläggning gör det ännu sämre för bilarna. Till och med en buss utklassar en bil.
Utrymmeseffektiviteten är oslagbart för spårtrafiken, men man kan inte sia om framtiden, vi kanske har en helt annan tillgång till energi framöver än vad man har idag.
Ditt upprepande om att bilarna bara fylls med 1.3 personer i snitt går faktiskt att ändra på genom att på väl valdra sträckor införa fördelar för de som fyller bilarna bättre eller med andra ord nackdelar för de som fyller bilarna sämre.
Vad sägs om att dela in väg med tre filer i aktuell riktning så att vänsterfilen kräver minst tre personer i bilen och mittenfilen minst två personer?
Erik Sandblom skrev:Privatbilarna har en framtid i glesbygden, men knappast som vardagstransportmedel i städerna.
Hur stor del av bilismen sker mellan två punkter som har respektive har förutsättningar för en mycket god kollektivtrafik idag?