Om man ska vara lite sarkastisk så kan man väl säga att låggolv på saltsjöbanan vore rätt dumt för då måste man ju ha trappsteg i vagnen för att nå de höga plattformarnadaniel_s skrev:När det gäller Saltsjöbanan så kan jag bara konstatera att de flesta här verkar se den som ett roligt och litet konstigt inslag i Stockholmstrafiken, som helst borde konverteras till något man förstår sig på. Jag ska därför tills vidare inte pracka på er mina åsikter men jag vill redan nu hävda att sittplatser är viktigare än låggolv på den banan, så får ni tycka vad ni vill.

Ett lite seriösare sätt att se det på är väl att ställa sig frågan om man nödvändigtvis verklgien måste/vill dela hållplatser med bussar? Obs, hållplatser, inte bana. Man kan nog ganska lätt ha egna plattformer för spårvagnen, anpassade efter vagnens golvhöjd, och då få boggivagn-gångegenskaper och 100% golv i samma höjd som plattformen.
Men det här med tid att "avaktivera" och "aktivera" är ju faktiskt något som beror på att man tycker sig behöva göra vissa självtester o.s.v. med vissa intervall. Antingen så behöver man göra dessa grejer oavsett om man har vändslingor eller tvåriktningsvagnar, och då måste man ändå vänta på detta i slingan (förutom vid vissa fall, exempelvis kan man slippa det i ena ändan av korta linjer, och också skippa det vid förseningar med motiveringen att det räcker att göra 'tillräckligt ofta' kanske). Om man inte behöver göra dessa självtester så behöver det inte ta mer än nån sekund för tekniken att hänga med på svängarna vid riktningsbyte.Per Lind skrev:Med dubbelriktningsvagnar måste man avaktivera vagnen, gå till den andra änden och påaktivera vilket tar ganska lång tid.
Kolla upp hur lång tid tekniken tar på sig att byta riktning på t.ex. ringliniens långedragvagn 208, låt mig gissa att det rör sig om tiden att hänga på en vev på ett fäste.
Den ena växeln blir väl inte alls särskilt dyr? Den behöver ju inte ens vara en riktig växel, då trafiken alltid kommer gå i den riktning som vid flänsbärande körning inte kräver någon tunga alls. Om man inte vill köra flänsbärande så kan man ha en enkel uppkörbar växel utan någon låsning. Vid de extremfall man vill motspårköra genom en sådan växel så får man väl helt enkelt krypköra med ett antal observatörer invid växeln.Richard Jacobsson skrev:Har du tänkt på att vändslingor ute på linjen också kräver minst två dyra växlar, som även de ska underhållas?
Jag hoppas att du menar "vissa" istället för "samtliga"? Om man har dörrar på en viss sida av vagnen så kan man självklart trafikera de hållplatser där dörrarna befinner sig på rätt sida av vagnen. Hur det exakt kommer att se ut framöver i sickla udde är väl inte helt bestämt men det vore mycket märkligt om man kommer att behöva vända riktning på vagnarna för att köra vidare på en framtida anslutning till saltsjöbanan. Om man använder en del av tvärbanan för en linje som kör ut från centrum mot liljeholmen och sedan fortsätter vidare på en avgrening åt något annat håll så räcker det ju att vagnarna man kör med passar just den delsträckan.Richard Jacobsson skrev:Har du tänkt på att samtliga hållplatser på dagens linje 22 inte kan trafikeras med enriktningsvagnar, såvida du inte vill lägga ut krysspår och vändslingor på Tvärbanan.
Dessutom tycker jag man ska tänka på att inte blanda ihop de olika delarna som här har tolkats in i uttrycken enriktningsvagn v.s. tvåriktningsvagn.
Enriktningsvagn = vagn som bara kan köras i rangeringshastighet bakåt och bara har garanterade gångegenskaper o.s.v. i framriktningen.
Tvåriktningsvagn = vagn som kan köras i båda riktningar med samma prestanda.
Ensidesdörrvagn = vagn med dörrar på ena sidan
Tvåsidesdörrvagn = vagn med dörrar på båda sidor
Enhyttvagn = vagn med förarhytt i en ände och eventuellt enklare rangerkontroller i andra änden
Tvåhyttvagn = vagn med förarhytt i båda ändar.
Dessutom kan vagnarna ha sittplatser som samtliga är vända åt ett håll, eller vända åt båda hållen, då med medsittning och/eller motsittning.
Anledningen till att jag vill skilja på dessa begrepp är att man kan faktiskt säga att Göteborgs M25 är en tvåriktningsvagn, dock ensidesdörrvagn och enhyttvagn! Eftersom man (med rätt individer) kunde koppla M25 rygg mot rygg och få spårvagnståg med förarhytt i båda ändar (och med rätt blandning av vagnarna) samtliga dörrar på samma sida så har man en gång för alla bevisat att det går skitbra att köra vagnar som
ser ut som enriktningsvagnar att köras som man brukar köra med tvåriktningsvagnar.
Förr i tiden krånglade man inte till tekniken så mycketR.Lindmark skrev:På Lidingöbanan när man i rusningen kör ett varv på 50 min har men en minuts regleringstid i GåB. Det funkar oftast trots att man måste avaktivera vagnen, trycka ut sig, gå till den andra änden och påaktivera.

Med en längsta restid på knappt 25 minuter och troligtvis en snittrestid på hälften så är väl behovet av sittplats v.s. ståplats jämförbart med innerstadsspårvägar, förutsatt att man i framtiden också kommer att byta till tunnelbana vid ropsten. Om man däremot fortsätter att åka på samma vagn in till stan är det helt klart en annan grej.
Det beror förstås på hur infrastrukturen ser ut. T.ex. på göteborgs spårvägsnät så skulle tvåriktningsvagnar vara ganska onödiga (dörrar+förarhytter totalt i onödan) medan på tvärbanan skulle enriktningsvagnar vara direkt usla (tänk själv att behöva köra vagnarna från rangerkontroller i motrusningen...).VeVen skrev:Enriktnings eller tvåriktningsvagnar
En enkel undran: Varför denna debatt kring enriktningsvagnar? Den praktiska nackdelen torde vara rätt uppenbar, men finns det verkligen någon substantiell fördel med enriktningsvagnar som skulle väga upp det?
Jag vet knappt hur en mustang ser ut. jag åkte nån museivagn på djurgårdslinjen i fredags, den var mörkgrön invändigt och det stod nåt om att den tillverkats på 50talet och var mycket omtyckt eller nåt sånt invändigt. För mig är mustang en muskelbil tillverkad av Ford.VeVen skrev:Är det möjligen en hemlig längtan om att få nya innerstadsspårvagnar att likna de gamla mustangerna eller vad?

Verkligen.VeVen skrev:Borde inte praktiska öskemål rörande sånt som kapacitet, flexibilitet, hadikappanpassning etc. ändå väga tyngre än historicism?
De extra dörrarna betyder att folk med rullator, barnvagnar, stort bagage o.s.v. blir ivägen varje gång vagnen åker mellan två hållplatser som ligger på var sida av vagnen. Om dessa dessutom inte är 'vana' med banan och är med och flyttar sig i tid så innebär det att passagerarutbytet kan ta väldigt lång tid.VeVen skrev:Hm. Det är klart att man tappar viss kapacitet på en given vagnlängd. Den extra förarhytten tar väl nån meter. De extra dörrarna borde inte sno så farligt med tanke på att speciellt innerstadsspårvagnar ändå har relativt stor andel ståplatsyta.Erik Sandblom skrev:Det är iofs kapaciteten som gör att man vill ha en enkelriktad vagn. Man kan inreda flexiblare med dörrar bara på ena sidan, och kan få plats med fler passagerare på samma längd om den ena förarhytten bortfaller.VeVen skrev:Borde inte praktiska öskemål rörande sånt som kapacitet, flexibilitet, hadikappanpassning etc. ändå väga tyngre än historicism?
Man ska väl också tänka på om man betraktar passagerarna som kunder eller som boskap med avseende på om man tycker det är okej att 50% av sittplatserna är vända baklänges eller inte.VeVen skrev:Hur tungt väger detta svinn egentligen?, med omvänd räkning: Att en vagn med given kapacitet blir nån enstaka meter längre i tvåriktningsutförande?
Det riktigt intressanta borde väl vara att dels titta på hur man kör i de fall man har båda möjligheterna, och dels titta på de fall man bytt från ena till andra vagntypen.VeVen skrev:Hur resonerar man ute i världen, speciellt i fallen nyanläggning / nyanskaffning?
Intressant och motsägelsefullt är att M31 har fler ståplatser än M32, trots att M31 har 4 dörrar vid höggolv och en på låggolvdelen (och dessutom relativt smala passage vid lederna och därtill trappor vid lederna) medan M32 har i princip lika breda leder invändigt som vagnbredden i övrigt invändigt och inga trappor någonstans.Richard Jacobsson skrev:Tvåriktningsvagnar med låggolv betyder inte alls mindre passagerarkapacitet - tvärtom så ger det ökad ståplatskapacitet. Följande lista över ledvagnar (25-35 m) från Sverige och Norge, som jag postat i en annan tråd, slår hål på myten om enriktningsvagnens kapacitetsfördel:
- Stad______Littera__Ståplatser__Sittplatser__Totalt__Dim (L*B)___Typ
Stockholm_A32____133________78________211___29,07*2,65__2R
Oslo______SL95___122________88________210___33,12*2,60__2R
Göteborg__M31____119________83________203___30,66*2,65__1R
Göteborg__M32____104________82________186___29,35*2,65__1R
Norrköping_M06___115________64________179____30,00*2,40__2R
Norrköping _M98___103________67________170____27,00*2,40__1R
Källor: SSS Vagnhall, Västtrafik, Oslo Sporveier
Beklagar bristen på HTML-kunskap
Enriktningsvagnarna hade en kapacitetsfördel på den gamla höggolvstiden då det fanns djupa dörrbrunnar. Kanske är det därför det fortfarande finns ett djupt motstånd hos vissa mot moderna dubbelriktade ledvagnar med lågt golv.
Glöm inte (som sagt) att i A32 är endast 39 av 78 sittplatser vända i färdriktningen, i M31/M32 är det 83 resp 82 platser.
Man kanske skulle titta på motsvarande siffror för M28/M29 också, fast där är väl problemet att det finns flera varianter av inredningen, och eftersom man verkar göra renoveringarna stegvis allt eftersom man bedömer vagnarns livslängd och renoveringsbehov olika, så det finns säkert fler varianter än "ny" och "gammal" inredning skulle jag tro. Helt klart är att det verkar som om man har färre sittplatser i de renoverade vagnarna men däremot har man infört en "sittkant" vid ståplatserna invid mittdörren, d.v.s. en tygklädd cirka en decimeter djup bänk att vila rumpan mot.
Samma som argumenten för att välja en skoda istället för en ferrari, d.v.s. man får mer fordon för pengarna.Richard Jacobsson skrev:Vilka är de bra argumenten för enriktningsvagnar som inte kan uppnås med de dubbelriktade?
Enligt Richards lista har M32 104 ståplatser?!?Erik Sandblom skrev:Men kanske fel! Enligt SLM har M32 117 ståplatser, enligt vagnhallen 96; medans M06 är enligt SLM 31 meter lång, enligt Vagnhallen 30.Johan Eriksson skrev:Komplett m a o!Richard Jacobsson skrev:Om du kastar en noggrannare blick på listan så ser du att även vagnarnas yttre dimensioner finns med!![]()
SLM kanske också är fel. På PV dök det nyss upp att effekten på T66-loken är felangiven i SLM.Erik Sandblom skrev:Så enligt SLM (Svenska Lok och Motorvagnar) är M32 nästan två meter kortare och tar mer än elva procent fler passagerare.
Annan SLM, irrelevant i detta sammanhang:http://www.slm.a.se/Erik Sandblom skrev:SLM: http://www.jarnvag.net/sjk/default.asp