Möjligen inte, men däremot borde SL kunna kräva ett större inslag av akademisk kompetens hos mellancheferna. Som det är nu(i vilket fall på connex) är det ja-sägande tågförare/spärrvakter som arbetar som mellanchefer. Att de bör ha någon form av akademisk utbildning för det jobbet är kanske inte för jobbet i sig, utan snarare av den anledningen att de skulle vara attraktiva på arbetsmarknaden utanför det egna företaget.
Som det är idag så tycks mellancheferna vara rädda för att fatta egna beslut(vilket även leder till långa beslutsprocesser) som skulle gynna SL/verksamheten i stort men initialt vara sämre för det egna företaget. En rädsla för att bli delegerad till arbetare är ju då befogad, något som inte skulle förekomma hos en akademiker, då denne skulle vara attraktiv för arbetsgivare även i andra branscher.
Intressant argument för akademisk kompetens. Tyvärr är arbetsmarknaden för akademiker dålig, så dessvärre är det nog lika enkelt att skrämma dessa till nickedockeri.
Vi hoppas alla på bättre tider.
Dessutom tror jag att det är en god sak att det går att "gå långa vägen".
Noga taget tror jag att det är lika illa att renodla rekryteringsvägen, vare sig det är frågan om internrekrytering (befordrade spärrvakter) eller externrekrytering (akademiker). I båda fallen blir ledningen nog alltför enkelspårig.
Sakernas tillstånd i Connex är måhända ett exempel på det klassiska ledarskapsdilemmat: starka (eller bara autokratiska) ledare brukar samla på sig svaga personer på närmast lägre befälsnivå.
Vi på kollektivet på SL Tåg, i salig åminnelse, tyckte oss i alla fall spåra tendenser i den vägen. Liknande avarter finns det för övrigt gott om i den akademiska värden.
Å andra sidan tror jag att utrymmet för självsvådliga och obstruerande mellanchefer har minskat, och det ska vi nog vara glada för. Särskilt som SL verkar ha varit speciellt anfrätt av den sjukan.
Det vi vill ha är ju en mellanchef som vågar fatta de beslut han ska fatta och inte har några andra hyss för sig (framför allt revirtänkande).
Ett exempel på revirtänkande som enligt mitt förmenande borde straffas med offentlig schavottering (fast från Uppsala):
Uppsala kommun grävde upp Dragarbrunnsgatan för, vill jag minnas, rörläggning. Det likaledes kommunala bussbolaget, som planerade att tre år senare införa elektroniska hållplatsskyltar på platsen, vaknade till liv och ville passa på tillfället att lägga ned kablarna när gatan ändå var uppgrävd.
Ytterst välbetänkt kan man tycka både som skattebetalare och vägtrafikant. Det tyckte emellertid inte den andra kommunala förvaltningen som anlade attityden "håll er borta från våra gropar".
Och mycket riktigt: gatan lades igen för att ett par år senare grävas upp igen för kabelläggningen.
Men åter till svaga mellanchefer som tycks vara ett större problem idag. Jag undrar om inte mellanchefer är den yrkesgrupp som drabbats hårdast av dagens system med upphandlingar och tidsbegränsade kontrakt och kortlivade företag. Hög tuppkam är nog en lyx som få chefer vågar unna sig idag.
SI
(bussförare och akademiker och fd järnvägare om någon undrar)
`
