Moderatorer: Jourmaster, Infomaster
Kool!!!Och platsen den står på är övningsområdet vid ågesta kraftvärmeverk, vilket är platsen för Sveriges första kärnkraftverk, där det också fanns planer på att tillverka kärnvapen på 50-talet.
Kraftvärmeverket i Ågesta drevs av en sk. tungvattenreaktor med naturligt oanrikat uran, enligt den sk. svenska linjen. En sådan reaktor fungerar dåligt för att framställa vapenplutonium. Verket kördes igång 1963 men började leverera energiöverskott 1964 (den elektriska effekten var liten med dagens mått mätt, ca. 10 MW). Då var i praktiken det svenska kärnvapenprogrammet nedlagt. Ågestaverket stängdes 1974 efter höjda säkerhetskrav.Ulrik Berggren skrev:Och platsen den står på är övningsområdet vid ågesta kraftvärmeverk, vilket är platsen för Sveriges första kärnkraftverk, där det också fanns planer på att tillverka kärnvapen på 50-talet.
Va?!Har bilder på C2 an. Tror det var den som gick ledarvang sist från Bagarmossen 1994. Har för mig att numret var 2173.
Var det utbränt bränsle från Ågesta som det blev liv om för någon vecka sedan (eftersom det skulle till Sellafield), eller var det ännu äldre (R2 kanske)? Vad finns det för rester av Ågestareaktorn idag? Går det att göra studiebesök i någon f.d. reaktorhall eller så, eller har de hällt betong i berget?Björn Ehnberg skrev:Kraftvärmeverket i Ågesta drevs av en sk. tungvattenreaktor med naturligt oanrikat uran, enligt den sk. svenska linjen. En sådan reaktor fungerar dåligt för att framställa vapenplutonium. Verket kördes igång 1963 men började leverera energiöverskott 1964 (den elektriska effekten var liten med dagens mått mätt, ca. 10 MW). Då var i praktiken det svenska kärnvapenprogrammet nedlagt. Ågestaverket stängdes 1974 efter höjda säkerhetskrav.
Där bak där skogen skymtar, slutar spåret.yujin skrev:Har Ågesta nånsin varit en officiel Tunnelbananstation?
Ett sidospår om Ågesta kanske... men jag hoppas att jag är ursäktad.Björn Ehnberg skrev:Kraftvärmeverket i Ågesta drevs av en sk. tungvattenreaktor med naturligt oanrikat uran, enligt den sk. svenska linjen. En sådan reaktor fungerar dåligt för att framställa vapenplutonium. Verket kördes igång 1963 men började leverera energiöverskott 1964 (den elektriska effekten var liten med dagens mått mätt, ca. 10 MW). Då var i praktiken det svenska kärnvapenprogrammet nedlagt. Ågestaverket stängdes 1974 efter höjda säkerhetskrav.Ulrik Berggren skrev:Och platsen den står på är övningsområdet vid ågesta kraftvärmeverk, vilket är platsen för Sveriges första kärnkraftverk, där det också fanns planer på att tillverka kärnvapen på 50-talet.
Må vara att det inte var optimalt för att producera plutonium. Lik förbaskat gjorde den det. Avfallet var ju ändå avsett att upparbetas. Vad spelade det för roll att det inte var så effektivt när Sverige ändå har en av världens största oexploaterade uranfyndigheter. Plutoniumet såldes väl till Kanada efter stängningen, om jag inte misstar mig. En del avfall förvaras väl också i Studsvik. Den svenska linjen innebar att man officiellt valde lösningar för att inte framställa kärnvapen samtidigt som man inofficiellt ändå skaffade sig kapaciteten att göra det. D v s man "låste inte in sig". Den hela och totala sanningen har kanske ännu inte kommit fram hur långt man egentligen nådde i den forskningen, men officiellt avbröts det hela 1968. Men man nådde nog så långt så man visste precis hur man skulle bygga kärnkraftverken för att de skulle kunna producera råvaran man ville ha, och hur den fortsatta processen skulle se ut. Och vet man det, då har man nått ganska långt. Sverige hade bland världens kraftfullaste datorer som officiellt användes för väderprognoser, flygplansutveckling m m, men inofficiellt användes för kärnvapenberäkningar. De officiella flosklerna och hyckleriet på den punkten haglade ännu värre när det gällde de tekniska lösningarna kring Marvikenverket, som aldrig togs i drift. Jag har alltid trott att effekten i Ågesta var 40 MW, men då kanske fjärrvärmen var inräknad. I vilket fall som helst var energin dyr att producera, och det var väl en minst lika viktig anledning till nedläggning. Men jag har ingen anledning att betvivla uppgiften om 10 MW. Vad gör det om hundra år? Då finns inte vi kvar, men avfallet. Sveriges första kärnreaktor startades förresten mitt i Stockholm, på Östermalm under Kungliga Tekniska Högskolan. Sug en stund på den karamellen. Snart ingriper väl jourmaster....Gunnar Eriksson skrev:Ett sidospår om Ågesta kanske... men jag hoppas att jag är ursäktad.Björn Ehnberg skrev:Kraftvärmeverket i Ågesta drevs av en sk. tungvattenreaktor med naturligt oanrikat uran, enligt den sk. svenska linjen. En sådan reaktor fungerar dåligt för att framställa vapenplutonium. Verket kördes igång 1963 men började leverera energiöverskott 1964 (den elektriska effekten var liten med dagens mått mätt, ca. 10 MW). Då var i praktiken det svenska kärnvapenprogrammet nedlagt. Ågestaverket stängdes 1974 efter höjda säkerhetskrav.Ulrik Berggren skrev:Och platsen den står på är övningsområdet vid ågesta kraftvärmeverk, vilket är platsen för Sveriges första kärnkraftverk, där det också fanns planer på att tillverka kärnvapen på 50-talet.
Ett svenskt företag som var djupt involverat i kärnforskningen var förresten ASEA. Men de har visst haft andra produkter på programmet också. T ex tunnelvagnar. Inte minst de som förekommit i Vidja. Se där en annan koppling mellan Cx-vagnar och Ågesta.
Vänliga hälsningar
Gunnar Eriksson
Ja, jag är själv lite orolig för det men jag ska försöka motivera att inläggen kunde få skrivas.Björn Ehnberg skrev:Snart ingriper väl jourmaster....
Det hade inte varit politiskt möjligt att uppföra en sådan reaktor i Sverige, utan att synliggöra sina avsikter. En poäng med mitt inlägg var att bara för att "den svenska linjen" gjorde plutoniumframställning svårare än med en specialkonstruerad vapenreaktor, så kan man inte ur det dra slutsatsen att man inte tänkte använda dem till det. Det var snarare för att vilseleda den svenska opinionen och för att underlätta att använda det egna uranet. Efterföljaren i Marviken var ännu mer konstruerad för att underlätta sådan plutoniumtillverkning, även om andra argument för att kunna byta bränsle under drift framfördes. För vem kan hålla koll på vad som i smyg händer med bränslet om det när som helst kan bytas under drift? Det är kring det här och vilka dolda försäkringar Sverige hade att få hjälp med upparbetning (som var tänkt att ske vid Sannäsfjorden på västkusten), som jag menar att det finns lite kvar att gräva fram. Det är visst inte heller riktigt klarlagt vad som har hänt med allt bränsle som användes. Kanske är det någon som har upparbetat det, och det är för pinsamt att avslöja?Björn Ehnberg skrev:Men en tungvattenmoderad reaktor med naturligt uran och långsamma neutroner är en dålig plutoniumproducent. Vill man framställa plutonium gör man det dessutom bättre i en reaktor som är direkt avsedd för plutoniumproduktion än i en kraftproducerande reaktor.
Tyvärr klarar jag inte av det, så jag fortsätter i den här tråden i "Ordet är fritt"...Gunnar Eriksson skrev:Ja, jag är själv lite orolig för det men jag ska försöka motivera att inläggen kunde få skrivas.Björn Ehnberg skrev:Snart ingriper väl jourmaster....
Ja, jag framhöll bara de kärnfysikaliska förutsättningarna, som för övrig är för handen även i andra reaktortyper (vilket framgår av mitt tidigare exempel). Politiskt konspirationstänkande är inte min avdelning.Gunnar Eriksson skrev:Ja, jag är själv lite orolig för det men jag ska försöka motivera att inläggen kunde få skrivas.Björn Ehnberg skrev:Snart ingriper väl jourmaster....
Det hade inte varit politiskt möjligt att uppföra en sådan reaktor i Sverige, utan att synliggöra sina avsikter. En poäng med mitt inlägg var att bara för att "den svenska linjen" gjorde plutoniumframställning svårare än med en specialkonstruerad vapenreaktor, så kan man inte ur det dra slutsatsen att man inte tänkte använda dem till det. Det var snarare för att vilseleda den svenska opinionen och för att underlätta att använda det egna uranet. Efterföljaren i Marviken var ännu mer konstruerad för att underlätta sådan plutoniumtillverkning, även om andra argument för att kunna byta bränsle under drift framfördes. För vem kan hålla koll på vad som i smyg händer med bränslet om det när som helst kan bytas under drift? Det är kring det här och vilka dolda försäkringar Sverige hade att få hjälp med upparbetning (som var tänkt att ske vid Sannäsfjorden på västkusten), som jag menar att det finns lite kvar att gräva fram. Det är visst inte heller riktigt klarlagt vad som har hänt med allt bränsle som användes. Kanske är det någon som har upparbetat det, och det är för pinsamt att avslöja?Björn Ehnberg skrev:Men en tungvattenmoderad reaktor med naturligt uran och långsamma neutroner är en dålig plutoniumproducent. Vill man framställa plutonium gör man det dessutom bättre i en reaktor som är direkt avsedd för plutoniumproduktion än i en kraftproducerande reaktor.
Så visst var Ågesta och den svenska linjen kopplad till utveckling av tänkta kärnvapen. Det är ju på sitt sätt lite symtomatiskt att man långt senare ville försvara nyttan med investeringarna genom att göra om Ågesta så att den nu är känd som brandövningsplats med bl a tunnelvagnar, och Marviken blev ombyggt till ett oljekraftverk. Och jag tycker att det är en konsekvent följd av "vilseledandepolitiken". Man ville hitta ett användningsområde för anläggningen. Det kan möjligen tjäna som en liten intressant upplysning till den som undrar varför man valde just Ågesta för att forsla dit en tunnelvagn. Och då finns ett litet tunt försvar för inläggen.
Vänliga hälsningar
Gunnar Eriksson
Till all lycka så misslyckades "konspirationerna". Det bidde inga kärnvapen eller ens uranbrytning. T o m ASEA gick ifrån "den svenska linjen" och satsade på lättvattenreaktorer istället. Det bidde folkomröstning om kärnkraften där alla tre alternativen handlade om avveckling (något för den konspiratoriskt lagda att fundera över). Och det bidde en Cx istället. Och en tunnelvagn kan man väl knappast kalla "underground-verksamhet".Björn Ehnberg skrev:Politiskt konspirationstänkande är inte min avdelning.
Ändstation, avstigning för mig.Gunnar Eriksson skrev:Och en tunnelvagn kan man väl knappast kalla "underground-verksamhet".
John Cleese skrev:The London Underground is not a political movement.
- A Fish Called Wanda
Jo, ämnet är alldeles för intressant för att släppa, även om det krängde till en aning i spåret.essin skrev:För att inte spåra ur alldeles, hur transporterades vagnen till Vidja? Radioprogrammet i den andra tråden var hursomhelst mycket intressant.
