Hej på er alla.
Jag är personen bakom hemsidan och den berörda bilden som tycks ha fått åtminstone en person väldigt upprört, men också mina chefer (delvis), varav en jag fick stå till svars inför.
Har någon undrat hur bilden egentligen har kommit till, varför och vad min hemsida är för något överhuvudtaget ? Den anonyme insändaren skyddar sig bakom sin anonymitet, och är inte sen att direkt på upp till Connex ledning mer eller mindre förtala mig. OK. Så långt, så gott.
Hur kunde det bli så här ? Ja, det undrar jag också.
Min hemsida är en personlig sida i högsta grad, med en bildberättelse om mitt liv, där jag bokstavligen beskriver mitt liv sedd från mina ögon och färger. Jag kombinerar foto med ord för att beskriva. Ibland alldagliga saker. Ibland det som inte bär något namn, men som finns inom oss alla som känslor och sinnesstämningar. Ibland på ett ledset sätt, ibland på ett ironiskt sätt, ibland bara beskrivande, eller rent av fantiserande.
Eftersom Connex Tunnelbanan är en del av mitt liv (varken mer eller mindre) - ingår också bilder på mina kollegor samt i övervägande del impressioner såsom moln, lampor och dess färger i rörelse och nattliga landskap tagna genom förarfönstret. I ett enda fall, har jag tagit en bild - den 20 May 2005 - på en monitor som finns inne i förarhytten som visar några människor sittandes i en tunnelbana vagn.
Den anonyme sändaren tycks ha direkt hajat att det handlar om en monitor inne i förarhytten. Men det är faktiskt inte vedertaget för någon som inte känner till tunnelbanan !
Så bilden i sig, titulerad med "Big Brother is watching you", var ett skämt, med lätt ironi men helt utan baktanke kring bilden i sig. Den råkade finnas i en serie bilder jag har tagit den aktuella dagen. Punkt slut.
Bilden är inte viktig för mig, ty monitorn är det i särklass mest ointressanta objekt i en förarhytt. (Jag är inte heller intresserad av anonyma människor i vagnen. Jag gillar bara direkt kontakt med människor - och eftersom jag inte är någon påträngande människa till vardags, så tar jag bara bilder på kollegor som jag känner. Då har jag en känsla i maggropen, att det är ok att fotografera dem. En del ber mig tom. att ta bilder. Och det är bara roligt ! Det är öppet, det är okomplicerad, och det är avspänt !)
Varför tog jag bilden ?
Jag tittade inte genom den nyligen anskaffade proffskameran, utan tryckte bara av med kameran på armlänges avstånd, för att jag ville se om den verkligen klarar att ställa in skärpan på måfå i relativ svagt ljus utan att jag manuellt måste korrigera den (något som jag haft problem med, med tidigare kameror att de ofta fokuserar på fel punkt). Så bilden togs och så var det inget mer med det. Hemkommen, så hamnade den slutligen på min hemsida, tillsammans med alla andra bilder som beskriv min upplevelse av den 20 Maj 2005.
Den anonyma insändaren förutsätter saker där jag frågar mig "Är det sant?". Frågar han sig själv om det verkligen är sant, eller är hans rädsla för överheten mera viktig att få se i rampljuset ? Han tror kanske att vi i förarhytten har stenkoll på andra människor - men verkligheten förhåller sig helt annorlunda: För det mesta är monitorerna avstängda.
Och när de fungerar, så gör dem det bara när tåget stannat en längre stund. Kameravinkeln byts efter ca 2 sekunder, och egentligen har man aldrig koll på vilken av de många kameror som just visas för tillfället på monitorn - även om det står angivet, så är det bara förvirrande.
Vi kan inte spola fram och tillbaka. Så snart tåget startar försvinner bilden på monitorn. Och meny systemet är totalt o-intuitivt, att ingen förare befattar sig dem. Rent ut sagt: 99% struntar i monitorn och de fungerar ju inte speciellt ofta heller. Vi är mest beroende på information vi får från trafikanterna som berättar när/om något är på tok i en viss vagn - om de nu berättar det, vill säga.
Vad jag har förstått, så spelar alla kameror in material hela tiden (?) - men detta är oåtkomlig för förarna, utan samlas och kontrolleras på säkerhetsavdelningen vid ett senare skede. De kringgärdas av starka restriktioner även för en del chefer. I alla fall officiellt så vitt jag vet.
*
Den berörda bilden på min hemsida ligger DJUPT inbäddad bland tusentals andra bilder, som är länkade med varandra, som i en bok man bläddrar.
Personen i fråga måste klicka MINST 25x för att komma just till den omtalade bilden. Och då undrar jag... vad utlöste den arga reaktionen egentligen innerst inne egentligen ? Var det verkligen "bara" bilden ? Vad hände innan eller på vägen ? Är det min livsstil personen irriterar sig över ? Varför skulle en sådan person klicka sig förbi så många foton överhuvudtaget (dvs. stanna på min hemsida och dess skrymslen), för att slutligen bara bli upprörd av ett enda foto, som sedan föranleder honom att anmäla mig till mina chefer ? Det är trots allt ett större steg mellan tanke och handling.
Och personen gick till handling ? Om alla skickar anonyma brev till forum och chefer - vart kommer vi då ? Och var går gränsen för vad man får och inte får ta bild av ? Kanske andra bilder också kan vinklas på ett visst sätt t.ex. negativt - om man vill se det man vill se ?
Ingen kan hitta bilden rakt av på min hemsida (det tog mig själv 15 minuter att söka innan jag hittade den, eftersom länkarna i detta forum hade plockats bort igen efter påtryckning av andra användare) - så jag visste inte vilken bild som menades först.
Bildens filnamn är ett nummer (som alla mina dagboksbilder) Den nås inte från någon sökmotor eftersom inget begrepp finns i namnet. Den finns inte heller utmärkt någonstans på min hemsida, utan ligger "gömd" tack vare att min hemsida har så många bildberättelser där man bläddrar sig fram (ungefär som i en bok, som en resa).
Känslan av förtal eller inte ?
När man besöker min hemsida, så märker man ganska fort att dess "anda" handlar om allt annat än förtal eller att vilja kontrollera andra människor.
Det handlar i alla fall inte om att utmärka människor på en monitor, som om det vore en slags övervakning. Det sköter SL/COnnex ju redan - så mig behöver man inte - och jag är personligen inte intresserad av den typen av fotografi heller. Skulle det ha varit meningen att göra "hemliga bilder" - så skulle jag inte skriva under min namnteckning direkt i själva bilden. Det säger sig självt.
Namngivna chefer etc:
Jag vet inte vem den anonyma personen syftar på - men troligtvis mina överordnade i personledningen. De som förser oss med tjänster, antar jag. Något foto på mina avdelnings chefer eller högre upp har jag underligt nog aldrig tagit. I alla fall inte än.
Jag brukar byta bilder med en kille som är min överordnad, och det är inte ett dugg konstigt att ange honom med namn - ty han heter ju faktiskt som det han gör - och han vet (liksom flera andra) att jag har en hemsida. Detta gäller också andra kollegor.
Det som jag förbryllas över är, hur selektiv den anonyma personen ser på saker och ting. Man kan bara inte undvika att se, att de kollegor jag fotograferar, helt öppet tittar in i kameran, de ler, de har sig, och de har roligt. (Och jag skickar också bilder till dem, tagna från dagboken, som ett tack)
Ralf Greenberg-Pergandé
Ultimate Homepage of Personal Photography
http://www.applexpan.com