Forum - Spårvägssällskapet.se

Hur står det till med spårvägen i Malmköping. Är det rätt plats för Svenska Spårvägssällskapet att bedriva sin spårvagnstrafik. De flesta vet nog uppkomsten av just linjen Malmköping-Hosjö. Och det var kanske rätt just då. Men finns det någon framtid för verksamheten.

Det verkar som att idag har man svårt att få aktiva att tjänstgöra på bygden. Djurgårdslinjen kanske känns mer intressant.
Och det värsta är väl inte att de aktiva är för få då och då. Utan att även besöksantalet verkar vara under all kritik. Har besökt anläggningen både under juli 2003 och 2004. Och det har varit slående lika, att besökarna är för få. Den riktiga svenska sommarmånaden och allting.

Är det någon idé att driva vidare. Vore det inte bättre att en arbetsgrupp tillsattes. Där man lade fram förslag om spårvägssällskapets forsatta framtid för spårvagnstrafiken.

Malmköping är även många gånger en väldigt okänd ort. Den ligger även avsides från de större vägarna. Kanske är det värt att ta steget och flytta verksamheten till en intressantare plats i Sverige. Om inte för den forsatta överlevnaden!

Säg så här

Malmköping är bra när det gäller att visa historien från våra en gång 13 spårvägsstäder. Djurgårdslinjen är bra när det gäller att visa utvecklingen av Stockholms Spårvägar. Så båda museérna fyller sin funktion.

Så att lägga ner eller flytta anläggningen i Malmköping anser jag skulle vara bortksatade investeringar, eftersom verksamheten pågått där sedan 1969.

Malmköping ligger dessutom inte så himla långt ifrån allfarvägarna, det finns utmärkta kommunikationer till Flen, och sedan vidare med buss till Malmköping.

Om man nu skall diskutera Malmköpings framtid skall man kanske hellre hitta på vad man kan göra i framtiden,snarare än att måla fan på väggen och föreslå nedläggning...

Så här kommer en idé:

Tror ni att man kan övertyga Flens kommun om det förträffliga i att dra en bit räls längs en av gatorna i samhället (på kartan verkar Kungsgatan trevlig, men jag har inte varit och promenerat i Malmköping så jag vet inte om det är sant) så att man på ett tydligare sätt kan visa hur trafiken såg ut i spårvägsstäderna förr i tiden? Visst kan det vara mysigt att åka genom skogen längs en gammal järnväg, men huvuddelen av spårvägarna gick ju i städer, och det kanske vore trevligt att kunna porträttera det i Malmköping?

Huruvida det måste till dubbelspår med slinga eller om det räcker med enkelspår med mötesspår mitt på och rundgång i änden kan man väl tala om när idéns förträfflighet fastsällts.

Martin

Säg, Malmköping och de flesta vet inte ens var det är. Givetvis vet medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet det!

Nu ska vi dock akta oss för att ha fördomar i allt för stor grad. Men flertalet medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet börjar nå en allt högre ålder.
Många kanske vill trappa ner på sina insatser. Ungdomarna i föreningen är inte allt för många. Hur det blir i framtiden är ovisst. Som det ser ut idag kommer knappast föreningen att få några stora tillskott med ungdomar.
Spårvagnstrafik är roligt för oss som tycker det. Men kom ihåg att vi är bara runt 2000 medlemmar i föreningen.

Många tycker säkert att det inte ens är någon idé att diskutera Malmköpings framtid. Där det ligger, ska det vara även i forsättningen.
Men vad gör man den dag då de aktiva har minskat i allt större grad.
Ska anläggningarna och spårvagnarna stå och förfalla.

En intressantare plats kan vara värt att diskutera. Se på åldersstrukturen i föreningen!

Säg så här Åldern hinner ikapp oss fortare än vi tror

Om man ska flytta verksamheten åt stockholmshållet till så borde man väl ha någon slags garanti att innerstadsspårväg byggs i stockholm inom säg 10-15 år.

Om det inte blir något spårvägsnät att tala om i stockholm så måste väl ändå göteborg vara en överlägset bättre ort att flytta verksamheten till. Med tanke på hur stort göteborgs spårvägsnät är så borde det inte vara några större problem att hitta någon plats att husera verksamheten. Och visst, det finns en helt separat museispårvagnförening redan, ringlinien, men jag tror optimistiskt att det är mer en fördel än en nackdel. Detta förutsätter såklart att de flesta av malmköpings vagnar går att köra på merparten av GS nät.


Jag håller med om att malmköping är en okänd ort för de flesta.

Jag åkte förresten buss nyligen från nyköping till eskilstuna, och passerade malmköping utan att hitta ett spår av spårvägen, trots att jag försöka se mig omkring från bussfönstren.

Idén att dra spårvägen in inne i flen är inte dum om man fortsätter ha verksamhet i malmköping. Helst bör man försöka köra komersiell/reguljär trafik i sambarete med länstrafiken i sörmland då, om det nu går att göra det istället för att köra buss. Men läget är ändå inget vidare, så många andra turistmål har mycket attraktivare läge, man lockar inte den som väljer att se på ett spårvägsmuseum som "en kul grej" en sommardag utan jag tror att det mest är "de inbitna" som åker.

Hur ser ålderkurvan ut för (aktiva) medlemmar i malmköping jämfört med övriga liknande verksamheter (djurgårdslinjen, ringlinien, malmö o.s.v.) (och även jämfört med rena järnvägsföreningar också)?

Jaha, då får vi väl komma med nästa idé då:

Finns de någon banvall kvar av den nedlagda järnvägen att lägga räls på så att det går att fixa anslutning till Banverkets spår någonstans så att turisterna kan nå Malmköping via reguljär trafik plus matartrafik på museilinje? Ungefär som ÖSlJ i Mariefred kan nås via banverksspårets station i Läggesta?

M

Att SSS museispårväg hamnade där den hamnade har ju sin historia som vi inte behöver dra på nytt. Iofs kan man tycka att den hamnade "in the middle of bloody nowhere" men några bra alternativ bjöds inte vid den tiden.

Det finns flera problem med att driva verksamheten men det finns också lösningar. Här kommer några.

1. Medelåldern bland de aktiva ökar och återväxten är mindre god. För att råda bot på det anordnas i år för tredje året ett ungdomsläger. Lägret har haft 12 - 15 deltagare som under en sommarvecka får en allsidig handgriplig inblick i verksamhetens alla delar och dessutom fått göra några utfärder till intressanta platser. Förra året kryssade man t.ex. runt på Norrköpings hela spårvägssystem med egen vagn. Lägret har varit mycket uppsskattat av deltagarna.
Planeringen av årets läger är i full gång och går utflärdsplanerna i lås kommer det att bli några riktiga höjdare, även för en gammal van diggare.
En översyn pågår också av Trafiksäkerhetsinstruktionen så att det ska bli ännu lättare att "ta med sig" kompetens från andra spårvägar, främst de spårvägar som tillämpar SL TRI Spv.

2. Konkurrensen om besökare/turister har ökat dramatiskt under de senaste 20 åren. I stort sett varje veckoslut under sommarhalvåret är det något jippo någonstans i regionen. Alla dessa jippon konkurrerar om samma besökare. För MUMA verkar nu nedgången ha planat ut och vi ligger runt 7.000 besökare/år. Styrelsen satsar därför hårt på marknadsföring.

3. Anläggningen måste kontinuerligt utvecklas och åtminstone vartannat år ha något nytt att bjuda på. Årets begivenhet blir invigningen av Södra Slingan den 11 juni. Den leder till att vi äntligen kan bedriva trafik med våra enriktningsvagnar utan backning/bogsering.
En sträcka gatuspårväg är under utvärdering tillsammans med Flens kommun i samband med att ett nytt bostadsområde med 100-talet enfamiljshus ska skapas i Malmakvarnsområdet. Tillfartsvägen till det nya området kommer att på något sätt samlokaliseras med spårvägen. Om inte planerna försenas av alltför många överklaganden kan denna spårsträcka, c:a 300 meter, möjligen längre, komma att byggas vintern 2005/2006. Spårvägen kommer därefter att mer få karaktären av förortsspårväg genom villaförort.
Vi har dessutom fått donationer på 2 miljoner kronor för bygggen av nya vagnhallar. Planeringsarbetet är i full gång.

Att flytta verksamheten någon annan stans är knappast realistiskt och vore en enorm kapitalförstöring. Det skulle kräva enorma nyinvesteringar i vagnhalla och verkstäder för att inte tala om bana, om man nu inte flyttar till en stad som redan har spårväg. Men om man nu absolut skulle flytta så skulle jag personligen nog förorda Norrköping.

Kom gärna med flera idéer till förbättringar! Alla uppslag mottas med största tacksamhet och kommer att behandlas seriöst.

Lars Stegenius
Sekreterare MUMA styrelse, Bitr. Trafikchef, m.m.

Lars Stegenius skrev:Att SSS museispårväg hamnade där den hamnade har ju sin historia som vi inte behöver dra på nytt. Iofs kan man tycka att den hamnade "in the middle of bloody nowhere" men några bra alternativ bjöds inte vid den tiden.

2. Konkurrensen om besökare/turister har ökat dramatiskt under de senaste 20 åren. I stort sett varje veckoslut under sommarhalvåret är det något jippo någonstans i regionen. Alla dessa jippon konkurrerar om samma besökare. För MUMA verkar nu nedgången ha planat ut och vi ligger runt 7.000 besökare/år. Styrelsen satsar därför hårt på marknadsföring.

3. Anläggningen måste kontinuerligt utvecklas och åtminstone vartannat år ha något nytt att bjuda på. Årets begivenhet blir invigningen av Södra Slingan den 11 juni. Den leder till att vi äntligen kan bedriva trafik med våra enriktningsvagnar utan backning/bogsering.
En sträcka gatuspårväg är under utvärdering tillsammans med Flens kommun i samband med att ett nytt bostadsområde med 100-talet enfamiljshus ska skapas i Malmakvarnsområdet. Tillfartsvägen till det nya området kommer att på något sätt samlokaliseras med spårvägen. Om inte planerna försenas av alltför många överklaganden kan denna spårsträcka, c:a 300 meter, möjligen längre, komma att byggas vintern 2005/2006. Spårvägen kommer därefter att mer få karaktären av förortsspårväg genom villaförort.
Vi har dessutom fått donationer på 2 miljoner kronor för bygggen av nya vagnhallar. Planeringsarbetet är i full gång.

Att flytta verksamheten någon annan stans är knappast realistiskt och vore en enorm kapitalförstöring. Det skulle kräva enorma nyinvesteringar i vagnhalla och verkstäder för att inte tala om bana, om man nu inte flyttar till en stad som redan har spårväg. Men om man nu absolut skulle flytta så skulle jag personligen nog förorda Norrköping.

Kom gärna med flera idéer till förbättringar! Alla uppslag mottas med största tacksamhet och kommer att behandlas seriöst.

Lars Stegenius
Sekreterare MUMA styrelse, Bitr. Trafikchef, m.m.

Det mesta av dom ideer & framtidsplaner du räknar upp här låter riktigt bra. Jag tycker inte man bör flytta MUMA. Det är väl inte det lättaste att flytta en hel museispårväg hur som helst heller. Malmköping är en mycket trevlig ort. Den kanske ligger lite avsides och har inte dom allra bästa kommunikationerna men det är ett mycket trevligt utflyktsmål. Jag försöker besöka MUMA minst en gång om året för jag gillar verkligen banan, framförallt eftersom jag gillar spårvagnar. Jag brukar komma under Malmamarken eftersom hela familjen då åker till Malmköping för marknaden. Det blir ju så att jag åker spårvagn och resterande familjemedlemmar går på marknad. Så jag ser fram emot alla förbättringar av Museispårvägen i Malmköping.
Om ni inte varit där, åk dit. Den är väl värd en besök.

Ingen kan komma och säga att en flytt av Malmköpingsverksamheten skulle bli en lätt sak att ordna.
Man måste även noga överväga alla de insatser som gjorts på plats.
De aktiva som byggt upp det hela, vill nog inte se att det försvinner.
Det skulle med största sannolikhet bli nådastöten för många av de aktiva. Många skulle säkert tappa lusten för att vara aktiv i föreningen.

Men samtidigt får man inte vara rädd för att diskutera framtiden. Om man ser till åldersstrukturen inom SS. Så kommer sannolikt de flesta lokalavdelningar att läggas ner så småningom. Att det kommer ungdomar som tar över är nog en väldigt liten chans. Ta Sundsvall, Gävle, Uppsala och Malmöavdelningen som exempel. I dessa städer finns det knappast ungdomar som har intresse för spårvagnar, eller ens vet vad det är.

Däremot kommer nog Stockholm och Göteborg klara sig bättre med återväxten. Hur det blir med Östgötaavdelningen återstår att se.
Det är väldigt bra att man har ungdomsläger i Malmköping. Då finns det hopp om återväxten.
Men faktum kvarstår. Kommer Malmköping att bli populärt i framtiden. Eller blir det Djurgårdslinjen eller Lisebergslinjen som hägrar mer?

Hur en flytt av Malmköpingsverksamheten skulle kunna se ut. Låter jag vara osagt.
Men en arbetsgrupp inom Svenska Spårvägssällskapet borde utreda den frågan. Att man ser över åldersstrukturen. Hur blir återväxten. Kan man etablera sig på någon intressantare ort.

Kan Stockholm och Djurgårdslinjen bli något alternativ? Om Lidingöbanan läggs ner, blir det en öppning där?
Är Göteborg en framtida möjlighet. Kan Göteborgs kommun vara villiga att bidra med pengar för uppbyggnad av ett svensk lokaltrafikmuseum. Vill Sveriges samtliga länstrafikbolag vara med och sponsra?
Även Norrköping har spårväg. Finns det möjlighet att få utnyttja den banan. Och möjlighet att bygga upp ett nytt museum efter nätet?

Eller ska man ge sig ut på jakt efter gamla övergivna industrispår i någon av Sveriges 10 största städer.
Jag tror alla på forumet skriver under på att vi även i framtiden vill ha ett levande lokaltrafikmuseum med bussar och spårvagnar! Men hur ser framtiden ut..........någon som har ett bra svar?

Man skal erindre sig, at en museumssporvej ikke er et omrejsende cirkus, der bare kan pakke alt ned og transportere hele herligheden til en anden placering. Museet er ikke kun nogle vogne, men også hele indfrastrukturen og hele miljøet omkring museet. Udsigten over Hosjön kan man jo ikke bare laste op på en GA Transport og køre til en lokalitet midt i Stockholm.

Hver gang jeg er i Malmköping, hvor jeg er kommet med mellemrum siden 1971, har jeg kunnet konstarere en udvikling med fremskridt. Det er selvfølgelig ikke altid at udviklingen har været lige stor, men mellemrummene mellem mine ca. 20 besøg har da heller ikke altid været lige lange. Jeg har da gjort mig tanker om, hvorledes man kunne tiltrække flere besøgende, ligesom jeg også har tænkt på, hvordan man kunne få flere medarbejdere. Jer tror imidlertid ikke at dette Forum er det rette sted at fremkomme med ideer, der måske kunne virke bederevidende på mange, når jeg selv er i ledelsen for Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm, der i de seneste to år har haft over 32.000 gæster og en medarbejdergruppe, der på 3-5 år er vokset fra ca. 90 til over 170.
De nye medarbejdere er i alderen mellem 10 og 75 år.

Der er for mig ingen tvivl om at Malmköping har et stort uudnyttet potentiale.

Det er heller ikke så let bare at flytte gamle sporvogne til miljøet i en moderne stad. Der kommer hurtigt krav om blinkers, vekselmagneter, skenbroms og bromsljus.

Med venlig hilsen
Svend Christensen, Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm,
kasserer i Sporvejshistorisk Selskab

Något vi måste tänka på är att dagens och framtidens familjer inte i lika hög grad kommer att ha tillgång till bil som idag och förr varför det kanske är dags att göra Malmköping åtkomligt även för dessa.
Kanske matartrafik med gammelbuss från Strängnäs och Flen som passar till tågens tider - och inte bara med Stockholm som utgångspunkt även Hallsberg/Örebro/Katrineholm/Norrköping/?
-Per

Per Lind skrev:Något vi måste tänka på är att dagens och framtidens familjer inte i lika hög grad kommer att ha tillgång till bil som idag och förr varför det kanske är dags att göra Malmköping åtkomligt även för dessa.
Kanske matartrafik med gammelbuss från Strängnäs och Flen som passar till tågens tider - och inte bara med Stockholm som utgångspunkt även Hallsberg/Örebro/Katrineholm/Norrköping/?
-Per

Ursäkta en liten utvikning, men faktum är att biltätheten per invånarei Sverige aldrig varit högre än idag, och att den stadigt stiger. Så det är nog snarare skyltningen från rv 57 och E20 som bör förbättras för att locka fler besökare. Alternativt gör man en undersökning bland besökarna, för att utröna vad man anser borde förbättras när det gäller kommunikationer.

Bara ett förslag från en ickemedlem

Jag till hör också de som tror att Malmköping har en stor utvecklingsmöjlighet. Som Lars sa så är ju slingan klar i sommar och där med är banan komplet för att samtliga vagnar ska kunna trafikera den på ett för enrikningsvagnarna rätt sätt. Detta innebär ju att man säkert kan ta en liten paus i spårbyggandet...bortsätt från de projekt som finansieras och utförs av andra. Då finns alla möjligheter att satsa på sådant som utvecklar museét och gör det attraktivare för barnfamiljer som får anses vara den stora målgruppen av besökare. Hur man ska lyckas med det är säkerligen styrelsen medvetna om men det handlar ju att göra Mkp attraktiv för alla i familjen.

För oss aktiva så var tillkomsten av personalhuset ett avgörande steg. Gott om plats och möjligheter att kunna umgås i stor grupp utan att man klättrar på varandra när vädret inte är sådant att man vara ute.

Att ta semester från sitt jobb som spårvagnsmeck på Djurgården...packa in familjen och åka ner för en veckas skojigheter är något som uppskattas av inte minst 3 & 6 åringarna.. förväntningarna har redan börjat inför årets besök.
En rolig och uppskattad tradition är att ta spårvagn till badet..väcker alltid lika stor uppmärksamhet vi campingen när gänget landar med vagnen i Malma kvarn och i klädda i för bad rätt klädsel...tågandes ner mot vattnet. Måna av campinggästerna kan nog känna en viss avundsjuka... speciellt de yngre.

Som avslutning vill jag passa på att marknadsföra vecka 29 en vecka som genom åren haft olika traditioner...men nu verkar många av de unkisar som tidigare satte prägel på veckan hittat "rätt" bland ungmöarna så till den milda grad att vi sattsar på att regält sänka medelåldern på den veckan. Dvs har du barn och vill uppleva en vecka i Mkp sattsa då på V29 så får telingarna lekkamrater..och veckan kan verkligen bli en höjdare. Självklart ska vi väl återta traditionen med kvällsutflykt till ÖSLJ med lämpligt fordon...minst två våningar.

/Stefan med resten

Apropå spårvägsmuseum i Norrköping har jag en liten dröm om att inrymma detta i den gamla vagnhallen, som efter Norrköpings Energiverks försäljning till Sydkraft är någon slags kontor.

Kanske finns chansen nu att Sydkraft kommer att lämna staden? Nu kommer ju Sydkraft tvingas att sälja tillbaka vatten och avlopp till kommunen och om tillräckligt många kunder bojkottar dem efter deras misslyckanden i södra Sverige kanske de inser att de inte behöver kundservicekontoret i Norrköping. Då kanske kommunen eller SSS kan ta över lokalen för en spottstyver.

Det vore ju trevligt att kunna visa dels de museivagnar som finns i Norrköping och dels de vagnar som finns i Malmköping i ett levande museum - kanske som ett samarbete mellan SSS, stadsmuseet, och Arbetets Museum?

Martin

Ulrik Berggren skrev:

Per Lind skrev:Något vi måste tänka på är att dagens och framtidens familjer inte i lika hög grad kommer att ha tillgång till bil som idag och förr varför det kanske är dags att göra Malmköping åtkomligt även för dessa.
Kanske matartrafik med gammelbuss från Strängnäs och Flen som passar till tågens tider - och inte bara med Stockholm som utgångspunkt även Hallsberg/Örebro/Katrineholm/Norrköping/?
-Per

Ursäkta en liten utvikning, men faktum är att biltätheten per invånarei Sverige aldrig varit högre än idag, och att den stadigt stiger. Så det är nog snarare skyltningen från rv 57 och E20 som bör förbättras för att locka fler besökare. Alternativt gör man en undersökning bland besökarna, för att utröna vad man anser borde förbättras när det gäller kommunikationer.

Bara ett förslag från en ickemedlem

Helt riktigt, idag.
men imorgon när bensinen kostar 20,-/litern och försäkringen 4000,-/år, vilket inte är orimligt med tanke på vissa partiers önskemål, då börjar folk tänka två gånger.
Trots att jag bor i "glesbygd" på landet vet jag flera ungdomar som inte tagit körkort därför att det är för dyrt både att ta körkortet och att äga bil. Jag känner också många stadsbor som inte har bil dels på grund av ovanstående men mest tack vare att kommunikationerna i staden är så bra så bil inte behövs.

Dessutom vore det väl trevligt att erbjuda folk en totalupplevelse med tåg + veteranbuss + Malmköping utan att behöva köra själv.
-Per

J.R Ewing skrev:Hur står det till med spårvägen i Malmköping. Är det rätt plats för Svenska Spårvägssällskapet att bedriva sin spårvagnstrafik. De flesta vet nog uppkomsten av just linjen Malmköping-Hosjö. Och det var kanske rätt just då. Men finns det någon framtid för verksamheten.

Det verkar som att idag har man svårt att få aktiva att tjänstgöra på bygden. Djurgårdslinjen kanske känns mer intressant.
Och det värsta är väl inte att de aktiva är för få då och då. Utan att även besöksantalet verkar vara under all kritik. Har besökt anläggningen både under juli 2003 och 2004. Och det har varit slående lika, att besökarna är för få. Den riktiga svenska sommarmånaden och allting.

Är det någon idé att driva vidare. Vore det inte bättre att en arbetsgrupp tillsattes. Där man lade fram förslag om spårvägssällskapets forsatta framtid för spårvagnstrafiken.

Malmköping är även många gånger en väldigt okänd ort. Den ligger även avsides från de större vägarna. Kanske är det värt att ta steget och flytta verksamheten till en intressantare plats i Sverige. Om inte för den forsatta överlevnaden!

Jag glömmer aldrig första gången jag såg fenomenet. Jag körde bil genom trakten och tänkte inte på att jag närmade mig Malmköping. Plötsligt ser jag en spårvagn stå mitt ute på en åker och folk som strömmade ut ur den. Jag trodde jag såg i syne!

Senare har jag återvänt till Malmköping och blickat ut över bangården såväl sommar som snötäckt vinter. Jag har naturligtvis reflekterat över om denna öde plats är spårvagnarnas rätta element. Men jag har också tittat ut över byggnaderna och alla miljöåtgärder på plats för att få spårvagnarna att känna sig lite mera hemma, och inte undgått att imponeras över allt arbete som här nedlagts.

Jag har också tänkt på att tänk här finns en museiförening (om jag nu får kalla det så) som inte behöver bekymra sig om uppsagda lokaler och besvärliga flyttar. Här står nu faktiskt allt på sin gedigna plats, och det handlar "bara" om ett arv som ska förvaltas.

Varför ska man diskutera att flytta det? Vad kan en lokal i Göteborg eller Norrköping eller i någon annan stad medföra för trygghet för dessa gamla spårvagnar?

Och hur många, som nedlagt alla dessa tusentals timmar på att ställa den plats i världen i ordning, skulle tycka att det vore kul att flytta på hela rasket till någon uppställningsplats långt därifrån och börja om från början igen?

Jag minns en diskussion för något år sedan där det var tal om att bevara några av de gamla tunnelbanevagnarna för eftervärlden på något sätt för att kunna hålla dem i museitrafik. Hur stort var intresset för det? Nada!

Ingen var intresserad alltså! Det är klart att det var en hel del som tyckte att självklart ska det mobiliseras en armé av frivilliga som ska jobba med dessa tunnelvagnar. Bara inte just dom.

Så vem ska kommendera fram entusiaster att jobba med en sådan flytt? Att med erforderlig energi riva ner det som är omsorgsfullt uppbyggt och flytta hela rasket till något skumt magasin som kräver miljoner och åter miljoner av pengar och tusen och åter tusen av arbetstimmar för att ställa i ordning?

Nej, låt naturen sköta sig själv. Är det meningen att spårvagnarna i Malmköping ska flytta, då kommer det att ordna sig med den saken också. Men det kanske inte blir under vår livstid, och varför ska vi då oroa oss för det?

Jag är djupt imponerad av den entusiasm och möda som lagts ner på att bevara ett stycke nutidshistoria (nåja nästan) på denna vackra plats i Sörmland. Låt nu de som jobbat så hårt få njuta av det som åstadkommits med deras kraft och få ro i visshet om att det som skapats ska få stå kvar.

Vad är det för poäng i sig med massiva besöksskaror? Måste det vara så förbaskat med folk överallt i vårt glesbefolkade land. Är det samma sak med nationalparkerna. Är det för lite folk i dem med? Ska de exploateras för att komma "till nytta" för befolkningen i större utsträckning? Ska folk bussas dit i stora mängder för att utnyttja denna resurs? Måste ett museum vara som ett köpcenter där det kryllar av folk som mer eller mindre jäktar sig fram?

Är inte det viktiga att det faktiskt finns en plats på denna jord där spårvagnar från våra spårvägsstäder bevaras, utan hot om att behöva avflytta från den ena eller andra mer eller mindre centrala lokalen?

Nej, i denna vackra trakt möter naturen det som finns kvar av de forna härskarna i några av våra större städer. Och harmonin är påtaglig. Spårvagnarna lunkar stilla fram utan att jagas av några stressiga tidtabeller. Man kan höra de pittoreska ljuden från de gamla vagnarna utan att drunkna i en massiv ljudbild från en massa bilar, lastbilar och andra fordon som cirklar runt dem i en hetsig tidsjakt.

Inse värdena i det som finns i Malmköping och fångas inte i nutidens maximeringsjakt då det gäller pengar, människor och sinnesintryck.

Våga bevara Malmköping!

Vänliga hälsningar

Gunnar Eriksson

Naturligtvis är det en poäng om en museibana också fyller en reell trafikuppgift. Djurgårdlinjen har blivit så stor därför att så många tycker att det är trevligt att ta spårvagnen när de nu ändå ska till Djurgårn.

Detta blir ju svårare på många andra banor. Ingen reser ju mellan Jädraås och Tallås utom för att just åka med tåget som går där. Samma sak med Malmköping. Resan till Hosjö blir ett "självändamål". Ett trivsamt sådant visserligen, men ändå. Då är det bra med fler attraktioner utmed banan. Hur är det med Arméfordonsmuseet, finns det kvar i Malmköping? Finns det något annat som också kan placeras där . Orten måste på något sätt "komma på kartan" inte bara för entusiasterna. De är inte tillräckligt många.

Men att flytta därifrån efter all svett och möda som plöjts ned där är inte heller ett alternativ. Många trodde kanske att spårvägen till Djurgården skulle göra att folk inte reser till Malmköping längre. Men hur är det med det? Intresset verkar ändå hålla i sig någorlunda.

Visst finns det många som börjat på Djurgården och sen upptäkt Mkp...och med ungdomslägren som bas så finns alla möjligheter för att få ner fler. På Djurgården kommer man och tar ut sin vagnkör sitt pass och sen går hem.... och det är en speciell kick

I Mkp så stannar man ofta en helg..ett par dagar eller en vecka... och då blir den sociala gemenskapen naturligare


det går alltså inte att jämföra Djurgåren o Ringlinjen med Mkp. Sen finns det vissa entusiaster som bor veckovis på Djurgården osv..men de flesta åker hem på kvällen.


/stefan

Lars Stegenius skrev:En sträcka gatuspårväg är under utvärdering tillsammans med Flens kommun i samband med att ett nytt bostadsområde med 100-talet enfamiljshus ska skapas i Malmakvarnsområdet. Tillfartsvägen till det nya området kommer att på något sätt samlokaliseras med spårvägen. Om inte planerna försenas av alltför många överklaganden kan denna spårsträcka, c:a 300 meter, möjligen längre, komma att byggas vintern 2005/2006. Spårvägen kommer därefter att mer få karaktären av förortsspårväg genom villaförort.

Vad kul det låter! Då vill jag föreslå att nästa utbyggnad av banan dras genom "staden" (köpingen) så att man får en tredje karaktär på banan; förutom "snabbspårväg" à la Upsalas linje 6, och förortsspårväg à la Djursholm, också en stadsspårväg genom en liten stad. Finns det någon sammanhängande bebyggelse i Malmköping från 1900-talets första fjärdedel?

M

Gunnar skrev i sitt inlägg att man ska låta naturen ha sin gång. Vilket i praktiken betyder, skjut över problemen på nästa kull av aktiva deltagare. Det var just detta som skapade denna tråd. Jag ställer mig frågan om nästa generation kommer att bli lika aktiva, om det nu blir någon.

Museum skall knappast se ut som köpcentrum med dess folkmängder. Men ett museum skall besökas i sån grad att man får in intäkter. Det får inte bli så att antalet aktiva överstiger besöksantalet.

Sedan ska vi ställa oss frågan om hur morgondagens ungdom intresserar sig för spårvagnar.
Svenska Spårvägssällskapet kom till i en tid då spårvagnar fanns i några svenska städer, eller hade funnits. Idag är det frågan om ungdomen ser skillnad på en buss och spårvagn.

Därtill får vi räkna med att samhällsbilden ser helt annorlunda ut idag. Än vad den tex gjorde på 1970-talet.
Då åkte barnfamiljer ut till sina sommarstugor på landet och njöt av det. Ungdomen i Sverige år 2005 ser helt annorlunda ut. Idag är det storstadslivet som gäller. Vadå landet! Det är till för bondläppar och nördar. Ungdomen tycks ha den inställningen.

Sen ska man ställa sig frågan. Vilka besöker spårvägen i Malmköping. Oftast är det väl vi som tycker om spårvagnar.
Spontana besök sker nog bland vissa som passerar samhället med bil. Men en familj som inte har något som helst intresse av spårvagnar. Åker knappast till Malmköping just för spårvagnens skull.
Men befinner man sig i Stockholm. Då blir det mer spontant eller självklart att man hoppar på spårvagnen om man ska till Djurgården.

Säg så här Jag säger inte att man skall flytta på verksamheten i Malmköping. Men våga diskutera för- och nackdelar