Per Lind skrev:Det är självklart att killarna inte hade i spåret att göra, men ack så lätt att döma utan att analysera varför.
Vad jag förstod var det fullt möjligt att gå runt bommen och då är det också möjligt att missa att den är nere. Något så enkelt som ett staket som står i anslutning till bommen är inte något konstigt säkerhetsarrangemang.
Nu hänger jag inte riktigt med:
Tony skrev att man skulle analysera varför killarna var på spåret.
Eftersom bommarna var nere och de inte arbetade med spårrelaterat arbete så är väl svaret givet - de hade inte där att göra.
Det är rätt, men varför var de där? Finns det något i säkerhetsanordningarna runt övergången som kan förbättras så att det inte händer likande olyckor.
Finns det någon omständighet som är förmildrande?
Vi var inte där - vi saknar rätt att döma.
Per Lind skrev:
Vidare måste det ha blivit någon tankeförvirring när det gäller bommen.
Är bommen nere borde det betyda att ett eller flera tåg är på gång. Att då smita runt bommen är bevisligen rent livsfarligt.
Är bommen uppe behöver man väl inte smita runt bommen?
Principiellt rätt.
Men sannolikt kan pojkarna ha resonerat som de flesta bilister gör ibland
"Det brukar inte komma två tåg på en gång"
Förvisso en spekulation, men en sann sådan.
Per Lind skrev:
Någonstans har dock undervisningen missat för väldigt många och sunt förnuft verkar inte finnas vare sig hos barn eller vuxna.
Det är ofta man ser folk kasta sig ut i gatan, bakom parkerade bilar och stillastående bussar, utan att titta åt båda hållen och man förvånas över att inte fler olyckor händer.
Och alla dessa barn som cyklar på fel sida av vägen.
Visst har det med trafikuppfostran att göra, både av föräldrar och skolan och av alla andra vuxna.
Själv går jag aldrig mot rött ljus om det står en förälder med barn och väntar.
Uppfostran är tjat, tjat och åter tjat och gott föredömme.
-Per
Själv brukar jag fråga ungdomarna om de är säkra på att det fortfarande är före den 2/9 1967, varvid de tittar något plågat på mig....
Det som är beklämmande i det här läget är att vi för det första inte vet hur grabbarna har resonerat - förmodligen är det så att en liten tankelapsus har kostat dem livet, det är ett högt pris för att glömma tänka, det man inte har i huvudet får man ha i benen brukar man ju säga, i det här fallet blev konsekvensen annorlunda.
Det som grämer mig är att vi är otroligt bra på att döma andra för fel som alla gör. Jag passerar förvisso inte en fälld järnvägsbom, men utsätter mig säkerligen för fara i andra lägen, utan att jag vet om det.
Tänk på spårvägsmannen ovan som råkade ut för samma sak - han var känd som en behärskad och kontrollerad herre som normalt hade koll på läget.
De här killarna hade kanske koll på läget de med och under normala omständigheter skulle de inte ha korsat spåret - men av någon anledning glömde de av att det var dubbelspår just den här kvällen, bara för att de ville hem och titta på något TV-program som de följde. Det kostade dem livet. Vi vet inte varför.
Det brukar inte komma ett tåg när jag går över.
Många olyckor kan förebyggas och när det är möjligt skall så ske. Livet är skört och det är idag brist på unga människor som kan försörja framtidens pensionärer.
Därför är det viktigt att ta reda på varför killarna befann sig där de gjorde. Det kan vara så att den övergången är känd för att bommarna står nere lång tid - det leder till att folk ignorerar dem även om det är fel.
/Tony
Jag sätter en slant på att det är snabbvagnen från Saltholmen som nu övergår till linje 14.