Montpellier, Avignon, MfSS och Modern Stadstrafik

[Spår 6]

Länge har jag närt en känsla av att något saknas i MfSS och Modern
Stadstrafik.

Med det tredje numret för året gick det att konkretisera känslan.
Kanske inte nödvändigtvis för första gången, men det blev tydligt nu.

Sidan 32 i MfSS, och då speciellt notiserna om de franska städerna
Montpellier och Avignon, fick mig att fundera. Jag har minimalt med
insikt om de lokala politiska förhållandena, men i Montpellier tycks
det som om borgmästare Philippe Saurel sitter på ett sexårigt mandat
sedan förra året. Han vann alltså valet.

Åter till notisen i MfSS. Av den kan man få intrycket att en bärande
del av Saurels valkampanj handlade om att stoppa fortsatta satsningar
på spårvägar i och omkring staden. Var det så? Hur resonerade i så
fall hans väljare?

Det som saknas och har gjort det länge i MfSS och Modern Stadstrafik
är motrösterna. Man får mycket sällan veta något om dem - mer än att de
ibland antyds sakna verklighetsförankring (som i fallet med
Montpelliers borgmästare), eller uttryckligen sägs vara
"spårvägsfientligt inställd" (borgmästaren i Avignon).

Förutom det respektlösa med att ställa en medicinsk diagnos på
distans - bristande verklighetsförankring borde vara ett fall för
legitimerade psykiatriker - får man i bästa fall en mycket skissartad
bakgrundsteckning till spårvägsfientligheten. Ofta ingen alls. Det
blir bara konstigt.

Nu menar jag inte att en kort notis under sektionen TrafikNytt kan
eller bör växa till en längre artikel. Däremot skulle kvaliteten i
Modern Stadstrafik eller MfSS öka med ett eller flera reportage från
Montpellier där Philippe Saurel ska ta tillvara invånarnas intressen
från stadshuset till år 2020. Eller Avignon. Eller andra städer i Frankrike
eller någon annanstans där spårvägar tycks vara ett politiskt
stridsäpple, så länge motrösterna får komma till tals utan filtrering
genom redan fastslagna så kallade sanningar.

Vad fick exempelvis de som representerade de 18 motsträviga rösterna
i Avignons kommunförbund att säga nej till spårvägssatsningen? Hur
tänkte man?

I referat-reportaget från Spårvagnsstädernas årsmöteskonferens i
Modern Stadstrafik uttrycks häpnad över att landstinget i Stockholm
inte längre är medlem i organisationen. Men det är också allt.
Vem fattade beslutet? På vilka grunder? Och så vidare. Svaret på
en fråga föder ofta följdfrågor. Uteblir frågorna uteblir också
svaren.

Någonting förefaller ligga under raderna i MfSS och Modern
Stadstrafik. Varför släpps inte detta något upp till ytan?

Utan "de avvikandes" röster blir man förvirrad. Antagligen också
fördummad.

Men det går ju att rätta till.