När det var dags att åka hem gick tuben igen. På väg upp till bussen vid Tekniska högskolan kastade jag en blick på tavlan med busstiderna, och självklart fanns det ett långt meddelande som rörde linje 670. Avgången 17:30 hade ny tid 17:57, och så var det en lång mening om hållplatser som inte trafikerades "på order av polisen". Hållplatserna rabblades upp i nån sorts huller-om-buller-ordning, och bland dem uppfattade jag bl a Humlegården, som inte kändes riktigt aktuell i sammanhanget.

Något tveksam fortsatte jag upp till hållplatsen, där det stod ett tiotal personer och väntade. Infoskylten där visade ett likartat meddelande, men eftersom den skylten är av LCD-typ kan den inte visa rullande meddelanden. Istället visas ett eller två ord i taget med vad som känns som en halv evighet emellan. Jag tröttnade nånstans mitt i meddelandet och kollade istället sl.se på mobilen - nej, det fanns ingenting om 670. När jag istället såg mig omkring såg jag en reflexvästklädd herre som stod på 676:ans hållplats och dirigerade folk tillbaka till tuben. Jag gick bort till honom och fick reda på att 670:an utgick från Danderyds sjukhus på polisens order, så det var bara att gå ner i tuben igen och åka vidare.
Mina reflektioner:
* Vad sägs om att försöka få ut ett meddelande redan på tunnelbanetåget? Ett enkelt "Det är störningar i busstrafiken, ni som ska fortsätta till Vaxholm eller Norrtälje får byta vid Danderyds sjukhus istället" hade räckt långt.
* Hur svårt kan det vara att formulera ett meddelande om att "670 mot Vaxholm utgår från Danderyds sjukhus"? Om meddelandet nödvändigtvis måste innehålla en lista med indragna hållplatser, hur svårt kan det vara att dels göra en korrekt lista med de fem (5) hållplatserna, dels presentera dem i en begriplig ordning?
* Så gott som alla resenärer har en internetuppkopplad telefon i fickan. Möjligheten att snabbt och enkelt kunna nå en stor mängd människor överträffar även de våtaste drömmarna hos informationsansvariga för tjugo år sedan. Och vad gör SL av det? Ingenting...
