Odd skrev:BSB101 skrev:"Man" i detta fall är resenärerna och/eller skattebetalarna. Är "man" beredd att ta denna kostnad? Det handlar även om en stor investeringskostnad och automater med pengar brukar vara populära att ta sig in oavsett hur säkra dem sägs vara.
Vad är alternativet? Vilka skall tillåtas att resa med kollektivtrafiken? Ska alla turister alltid hänvisas till Taxi för att de inte kan betala biljetten? Skall vi kanske ha en generell friregel att om man inte kan betala så får man åka med ändå? Det är en stor investeringskostnad men det handlar om avvägningar. Antingen får bussförarna sälja biljetter och man behöver inga automater eller så får bussförarna inte sälja biljetter och då måste biljetterna kunna säljas ändå, oavsett om man har kontanter eller kort. Finns det några andra än naiva politiker som verkligen kunde tro att man skulle spara pengar på att låta arbetsmiljöverket ta ett sådant beslut? Vi kan tyvärr inte ta den svenska lagom-vägen här utan måste välja. Dagens system, där man helt enkelt duckar för problemet, fungerar ju inte!
Ni kanske minns Cash-kortet som Sparbankerna försökte introducera för tjugo år sedan. Det försöket misslyckades, dels beroende på att butiker och andra affärsutövare som skulle utnyttja tekniken skulle få stå för hela kostnaden av installation samt köp/hyra av utrustningen, dels att trafikhuvudmännen inte ville delta i försöket (då bankerna tog ut all kostnad på utrustning och tjänster).
Ett av grundproblemen är att det kostar pengar att hantera pengar - även pengar som är virtuella (dvs sådana som skyfflas runt som siffror mellan kort och konton och tillbaka). Medan att kostnaden att hantera virtuella pengar har varit konstant eller till och med minskat (all elektronik blir billigare - men säkerheten måste ökas med tiden - kostar pengar), har kostnaden för att hantera verkliga pengar som mynt och sedlar ökat. Sedlarna slits i betydande grad och mynten kostar ofta mer i tillverkningskostnad än värdet på dem. Detta är då bara kostnaden hos riksbanken. När pengarna väl är ute så måste de räknas och räknas om igen, detta kostar pengar som banker och värdetransportbolag tar ut av näringsidkarna. Kostnaderna för transport och bevakning ökar då pengar i övrigt på marknaden blir mindre tillgängliga för brottslingar. Nå detta är väl självklarheter, men lätt att glömma bort i all hast.
Den typ av kort som fungerar bra är våra bank- och kreditkort. Orsaken är att de är generella och accepteras på alla ställen (bankkort, VISA, Mastercard och i viss mån AmEx). För att få kortanvändande fungera bra måste korten vara generellt och användas för alla typer av transaktioner, det gäller även kollektivtrafiken.
VISA har tagit fram kort som skall fungera för att resa med kollektivtrafiken. Hur det rent tekniskt fungerar vet jag ej och vilken anpassning som behövs av kollektivtrafikbolagen. Fungerar det ihop med befintliga systen? Räcker det med att man programerar om systemen eller måste man byta utrustning? Fungerar det med konkurrerande kreditkort eller är det proprietärt? Här finns det utvecklignspotential för att göra det lättare att resa kollektivt när ingen direkt biljettförsäljning finns tillstädes samt när man är på annan ort som turist eller i affärer mm.
Andra vill kanske ändå hålla isär sina kort för olika ändamål (jag gör det helst). SL, Västtrafik och Skånetrafiken med flera har nu till skillnad från Sparbanken för tjugo år sedan tagit på sig kostnaden själv att bekosta och installera utrustningen för korthantering - i alla fall på sina egna fordon och på stationerna, hur det är med ombuden vet jag ej, men de verkar inte ha protesterat så som de gjorde mot Cashkortet då. Det märkliga är att när man skulle handla upp det nuvarande Accessystemet sade man att kortet skulle kunna användas som ett kontantkort i butiker, men det fanns inget sådant angivet i upphandlingsunderlaget, bara att kortet skulle uppfylla kravspecen som Svenska Lokaltrafikföreningen hade satt upp.
Det märkliga är nu att alla trafikhuvudmännen bör ha haft SLTFs kravspec med i sina upphandlingar. Kravspecen var tänkt att göra det möjligt att använda hemlänets kort i andra län, men så har det inte blivit med eventuella undantag. Det skall även finnas en motsvarande spec satt av EU, så egentligen borde man kunna använda ett kort i hela Europa, men så är det ju inte vad jag vet någonstans.
Vad jag vill ha är ett kort som skall klara av att fungera i 3-5 huvudmäns trafikområde med hela deras biljettsystem (allt från enkelbiljetter och hela vägen till årskort) och i bruk samtidigt (till exempel flera läns periodkort med överlappande giltighet), dels hos vilken trafikhuvudman som helst med deras enkelbiljett, zonbiljett eller reslängdstaxa men även gärna periodkort upp till en vecka/tio dagar. Man skall kunna ladda det med vilken EU-valuta som helst och man skall kunna betala i vilken EU-valuta som helst. Det skall ha samma giltighet för kontantköp som de lokala bankkorten (i varje EU-land). Slutligen skall det vara möjligt att "skarva ihop" en biljett genom pengar på kortet, kontanter och betal-/kreditkort. Likaväl skall man kunna utöka biljetten på motsvarande sätt.
Har jag missat något?
Det skall alltså vara möjligt att komma till en annan ort/land utan att ha detta kort. Man köper en påfyllnad eller flera. Blir det över när man skall hem så är det bara att ta kortet med hem och göra slut på det där genom att handla något eller åka för det.
Kvar kommer det finnas de som inte vågar eller vill köpa ett res-/kontantkort. De borde med ett sådant här kort vara så få att man i värsta fall säger "sorry, vill du åka som skaffa reskort". Har man möjlighet som trafikhuvudman skall det fortfarande finnas pappersbiljetter (enkel-, zon- eller reslängdsbiljett) sålda på stationer, av ombud och genom mynt på större hållplatser inklusive alla spårvagnshållplater samt tyngre busslinjer eller busstråk.
Kan någon mer om detta så var så god att förtydliga eller rätta mig vad gäller tekniken. Jag hoppas på att det borde vara möjligt att ta fram ett reskort som kan användas var som helst och samtidigt vara ett kontantkort i hela Europa.
