Natten till i går var det markfrost. I förgrunden har solen smält frosten. Inne i skogen har träden stoppat utstrålningen så att det inte blev någon frost.
På Finnsmossen i Änggårdsbergen hade det blivit en tunn ishinna.
Sånt här finns inom gångavstånd för en stor del av stadens innevånare och om inte inom gångavstånd så alla fall tillgängligt med spårvagn och buss. Jag har förstått att en del tycker att sånt är illa och att även svenska städer borde göras om till stenöknar. Jag tycker att de har fel. Vi kan inte konkurrera med kontinentens storstäder eller London på deras villkor. Vi ska i stället ta till vara det som är speciellt för våra städer och utveckla det. Varför skulle kreativa människor vilja bosätta sig i en stad som inte har något som inte finns i andra städer med angenämare klimat.
Rester av ett lantligare Mölndal. Vägen heter Wallinsgatan och var den gamla vägen mellan Toltorpsdalen och Lackarebäck. Nu går trafiken på Bifrostgatan söder om Wallinsgatan. I närheten ligger Mölndalsbussarnas f.d. garage som snart ska rivas till förmån för bostäder. De här husens dagar är nog också räknade och det kan man väl knappast invända mot.
Göteborgsvägen vid Krokslätts fabriker ett år (nästan) efter upprustningen av banan. Konstgräset börjar se lite smutsigt ut. Det kanske är dags att skaffa en spårgående ångmopp.
Synlig kommungräns vid Lana
Någon tycks ha försökt att tillkännage Mölndals existens uppe på Börjes fjäll. Säkert ett privat initiativ, möjligen inspirerat av den kända Hollywoodskylten. Nu är det ömkligen havererat i alla fall, och med den terrängen lär väl resterna bli liggande där.