I den skriver hon om olämpligheten att använda korsningen Flemminggatan/S:t Eriksgatan tillsammans med spårväg. Det skrivs att hon generellt inte har någonting emot spårvagnar men att man generellt måste korka upp situationen där innan spårväg byggs. Jag kan hålla med om denna del, men anser att det på intet sätt är olösligt. Problemet är ju egentligen inte i korsningen utan dels trängseln vid S:t Eriksbrons fäste, dels P-platserna som finns inom ett kvarter från korsningen. Löser man dessa två saker så har man egentligen inget problem kvar på platsen.
Det jag reagerar på i artikeln är däremot följande:
Jag undrar då: Hur många olyckor har det varit mellan Djurgårdsbron och Nybroplan under det senaste året egentligen, där bil och spårvagn har varit inblandad? En buss körde in i baken på en spårvagn och en bil blev klämd när den försökte hinna före. Det har väl varit nån mer. Är det någon som vet?Det många spårvagnsolyckor som det rapporterats från bland annat Strandvägen, tror Maria Spetz beror på bilisternas och övriga trafikanters ovana.
Inte för att man borde grundligt utreda de olyckor som faktiskt sker, men man kan dagligen läsa om flera olyckor i trafiken där spårvagnar inte har varit inblandade. Borde man inte oroa sig mer för detta?
Sen är Maria Spetz kritisk till att man från staden verkar ta en hållning för att minska bilismen. Jag trodde i min enfald att just en minskning av biltrafiken är högst angelägen och önskad från många håll, inte minst syns det på att det faktiskt finns trängselavgifter, även om dom är ett skämt.