x

[Johan Eriksson]

x

[Anders Ericson]

Det stämmer!
Tågen skyltades med bokstav och turnummer i fronten.
Bokstavsbetäckningarna används fortfarande internt.
Mvh. Anders.

[linlars]

På http://www.kibou.de/gozer/S-Bahn/ hittar man hela utvecklingen från efter andra världskriget till idag.

[Johan Eriksson]

x

[Johan Eriksson]

x

[gek]

De nuvarande linjebeteckningarna S1 etc kom först efter återföreningen. Innan dess fanns inga sådana uppgifter i kartor eller tidtabeller för allmänheten. Däremot har det sedan länge internt använts s k Zuggruppen. Detta var en sorts detaljerade kännetecken för ett tågs körväg ("linjesträckning"). Som framgår av den ovan länkade sidan, finns det ofta flera Zuggruppen på en linje, och de olika tåggrupperna har då utöver en bokstav även ett romerskt tal. Detta upplägg blev någorlunda renodlat först när enmansbetjäning av tågen infördes på 1960-talet. Då valdes bokstäverna nog för att att tåggruperna skulle få lättuppfattade radioanropsnamn; A kallas alltså Anton, D Dora, P Paula, V Viktor osv. Plattformsvakterna gav besked till enmansförarna om dörrstängning och avgång via radio med kort räckvidd; avgångsproceduren var att plattformsvakten vrålade "Zurückbleiben!!!" för att varna passagerare att stiga på, därefter via sin bärbara radio gav besked t ex "Zug Paula nach Marzahn Türen schliessen!" och efter att dörrarna smällt igen "Zug Paula nach Marzahn abfahren!". Detta upplägg gäller nog fortfarande, däremot fick tågexpeditörerna efter återföreningen order att skrika det lite vänligare "Zurückbleiben bitte!!!" vilket DR påpekade också medförde att varningsropet blev lättare att uppfatta. Dessutom har det införts högtalare på fler stationer, men kommunikationen med förarna sker även där med radio, alternativt fasta signaler i några fall

Tåggruppsbeteckningen skyltades även förut på tåget, liksom omloppsnumret (som alltså följer med tåget hela tiden, till skillnad från de vanliga tågnumren) men denna information har aldrig varit riktad till passagerarna.

Under Berlins delning skedde ändringar bl a för att nödtorftigt få S-Bahntrafiken att kunna börja fungera efter de avbrott som blev följden av att "fredsmuren" så plötsligt kommit upp 1961 för att skydda mot NATOs krigshetsare, som det hette i den officiella DDR-versionen. Sedan skedde en del utbyggnader i östberlin och DDR, i Västberlin däremot avvecklades en stor del av S-Bahntrafiken eftersom många västinvånare var ovilliga att stödja den av DR i DDR drivna trafiken. När många DR-anställda i Västberlin sparkats efter en strejk 1980, passade DR på att lägga ner större delen av trafiken, och senare tog Västberlins trafikförvaltning över. Allt detta påverkade förstås tåggruppsupplägget

[Johan Eriksson]

x

[LÅ1]

De nuvarande linjebeteckningarna S1 etc kom först efter återföreningen. Innan dess fanns inga sådana uppgifter i kartor eller tidtabeller för allmänheten. Däremot har det sedan länge internt använts s k Zuggruppen. Detta var en sorts detaljerade kännetecken för ett tågs körväg ("linjesträckning"). Som framgår av den ovan länkade sidan, finns det ofta flera Zuggruppen på en linje, och de olika tåggrupperna har då utöver en bokstav även ett romerskt tal. Detta upplägg blev någorlunda renodlat först när enmansbetjäning av tågen infördes på 1960-talet. Då valdes bokstäverna nog för att att tåggruperna skulle få lättuppfattade radioanropsnamn; A kallas alltså Anton, D Dora, P Paula, V Viktor osv. Plattformsvakterna gav besked till enmansförarna om dörrstängning och avgång via radio med kort räckvidd; avgångsproceduren var att plattformsvakten vrålade "Zurückbleiben!!!" för att varna passagerare att stiga på, därefter via sin bärbara radio gav besked t ex "Zug Paula nach Marzahn Türen schliessen!" och efter att dörrarna smällt igen "Zug Paula nach Marzahn abfahren!". Detta upplägg gäller nog fortfarande, däremot fick tågexpeditörerna efter återföreningen order att skrika det lite vänligare "Zurückbleiben bitte!!!" vilket DR påpekade också medförde att varningsropet blev lättare att uppfatta. Dessutom har det införts högtalare på fler stationer, men kommunikationen med förarna sker även där med radio, alternativt fasta signaler i några fall

Tåggruppsbeteckningen skyltades även förut på tåget, liksom omloppsnumret (som alltså följer med tåget hela tiden, till skillnad från de vanliga tågnumren) men denna information har aldrig varit riktad till passagerarna.

Under Berlins delning skedde ändringar bl a för att nödtorftigt få S-Bahntrafiken att kunna börja fungera efter de avbrott som blev följden av att "fredsmuren" så plötsligt kommit upp 1961 för att skydda mot NATOs krigshetsare, som det hette i den officiella DDR-versionen. Sedan skedde en del utbyggnader i östberlin och DDR, i Västberlin däremot avvecklades en stor del av S-Bahntrafiken eftersom många västinvånare var ovilliga att stödja den av DR i DDR drivna trafiken. När många DR-anställda i Västberlin sparkats efter en strejk 1980, passade DR på att lägga ner större delen av trafiken, och senare tog Västberlins trafikförvaltning över. Allt detta påverkade förstås tåggruppsupplägget

Tog Västberlin över S-bahntrafiken i väst? När?
Så på slutet (av stadens delning) var det västberlinare som körde S-bahn fram till Friedrichstrase?

[Anders Forsberg]

Hej !

Bokstäver för tåggrupper för S-bahn har använts rätt länge. Jag har inte funnit på när det infördes men t.e.x. under upproret 1953 talas om tåggrupper A, B, C osv. Men även siffror användes på västnätets linjer. Möjligen infördes systemet i samband med att staden delades upp 1945-46.

Betäckningarna S1, S2 tillkom när BVG tog över trafiken i Västberlin. Sedan utvecklades systemet när de två näten åter knöts samman.

BVG trafikbolaget i Västberlin tog över S-bahn trafiken den 9 januari 1984.

BVG:s förare körde enbart till Lehrter Bahnhof. Mellan Lerther Bf och Friedrichstrasse körde DR förare tillhörande "östnätet". BVG föraren fick paus medans hans tåg var i Östberlin och vände.

Att Östberlinare körde på det västra nätet var ingen ovanlighet. Vagnhallen vid Nordbahnhof låg mitt i gränsomårdet men tillhörde Östberlin. Linjerna som trafikerades av hallen var de som gick i nord-sydtunneln under Västberlin. Så hallen satte ut tåg på Västberlinslinjer.

Hurvida några boende i Öst jobbade vid de andra hallarna i väst vet jag inte.

Även stationen Wollankstrasse bemanades av Östpersonal även sedan BVG tagit över.

Östförarna som körde i Västberlin (före 1984) hade några få D-mark för toabesök etc. Men det berättas att några kioskägare tog östmark. Till vissa kunde förarna lämna en inköpslista och östmark, för att några dagar senare hämta "västvaror". Tydligen var gränskontrollen vid Norbahnhof inte så noga med förarhytterna i tågen. Så det fanns fördelar att få arbeta på västnätet.

Tja, det finns mycket intressant om Berlins S-bahn.

Anders Forsberg

[Yngve]

Betäckningarna S1, S2 tillkom när BVG tog över trafiken i Västberlin.

og S3 . . .

BVG:s förare körde enbart till Lehrter Bahnhof. Mellan Lerther Bf och Friedrichstrasse körde DR förare tillhörande "östnätet". BVG föraren fick paus medans hans tåg var i Östberlin och vände.

Er du sikker på at dette forsatte helt frem til 1989? Jeg mener å ha lest ett eller annet sted at det fra en gang rundt 1988 ble åpnet for at BVG fikk kjøre helt inn til Friedrichstrasse?

Men det var sikkert et økonimisk aspekt som gjorde at DDR ikke var særlig intressert i BVG/DB-ansatte på øst-tysk territorium.

S1 og S2 (tunnelen under Friederichstrasse) ble såvidt forstod fremført av BVG-førere, mens stasjonsbetjeningen var DR (øst). Når stasjonen skulle stenge var det ofte svært berusede vestberlinere på plattformen (billig sprit i Intershop). Leste et sted at BVG og DR-ansatte ikke fikk lov å gå ombord på S1/S2- og U6-togene. Disse berusede vestberlinerene ble ettersigende regelrett kastet inn på siste toget mot vest.

Vagnhallen vid Nordbahnhof låg mitt i gränsomårdet men tillhörde Östberlin. Linjerna som trafikerades av hallen var de som gick i nord-sydtunneln under Västberlin. Så hallen satte ut tåg på Västberlinslinjer.

Jeg leste et sted at rutinene for parkering i Nordbahnhof var forholdsvis omstendelig, da Grensevakter/sikkerhetspolitiet måtte plukke søppel(!!!) i togene før vognvaskerene slapp til. Man kunne jo ikke risikere at en østberlinsk vaskehjelp snublet over en igjenglemt fasistisk avis (Lest Frankfurter Allgemein)

[Anders Forsberg]

Först i juli 1990 började BVG:s tågförare att köra till Friedrichstrasse. På internett och i boken "Der elektrische Betrieb auf der Berliner S-bahn del 6" finns en mycket intressant beskrivning hur det gick till natten då muren föll i november 1989. Man kan säga att tågföare Müller hade vissa problem att ta sig in och ur sitt tåg.

Så pendeltrafiken för DR:s förare pågick till juli 1990. Egentligen hade den kunnat blivit ännu långvarigare eftersom BVG inte godkände östs personalrum etc. Men till Friederichstrasse gick de med på att köra.

Klart DDR/DR tjänade pengar på att låta väst köra sina tåg i eller under östberlin.

Det finns många "skrönor" om trafiken före ca 1990. Men trots allt tycks det ha flutit på ganska väl utan alltför stora spektakel eller händelser. När alla hade bestämmt hur det skulle vara så verkar man ha rätt god sämja för att lösa det hela trots olika politiska system.

Anders F

[Anders Forsberg]

Nu fann jag adressen till en trevlig S-bahn sida:

http://www.stadtschnellbahn-berlin.de

Anders

[Yngve]

Nu fann jag adressen till en trevlig S-bahn sida:

http://www.stadtschnellbahn-berlin.de

Anders

Bra side, mye interressant lesning.

Y