I denna nyss startade serie "Saker som kunnats göra bättre i C20" tänkte jag denna vecka ta upp mittrutan i fronten.
Varken tillverkaren AdTranz eller beställaren SL hade under projekteringen några önskemål om att fronten på den nya t-banevagnen C20 skulle kunna öppnas, vilket hade varit möjligt på de t-banevagnar man dittills använt. Tidiga bilder på vagnstypen påvisar en hel frontruta.
Men så dök järnvägsinspektionen upp. Dessa säkerhetstänkandets mastodonter var omutliga, fronten måste kunna öppnas. För utrymmning, sa de.
Sålunda designades frontrutan på C20 om. Den nya versionen uppvisade en tredelad ruta där den mellersta var innefattad i tjocka gummilister. Rutan var tänkt att öppnas inifrån förarhytten med hjälp av ett speciellt visp-format verktyg, med vilket man skalade av gummilisterna. Sedan måste rutan lyftas bort.
När vagnarna kom i trafik så småningom fick dessvärre ingen förare någon praktisk utbildning i hur listerna avlägnas och rutan öppnas. Men det gjorde ingenting.
Eftersom utrymning genom vagnens front enbart skulle vara aktuellt i en nödsituation där tiden är av mycket vital betydelse så kommer sådan utrymning aldrig att genomföras. Detta på grund utav att föraren i sådant fall skulle behöva bege sig in i fyra övriga hytter i tåget (förutom ledarhytten då) för att ta bort gummilisterna och ta undan rutan (vilket han alltså aldrig gjort tidigare). Då alternativet att istället öppna sidodörrarna på tåget för att få ut människor kommer i en nödsituation verka så fördelaktigt, att det naturligtvis är på detta sätt som tåget kommer utrymmas.
Men, frågade sig då vän av ordning. Är det inte så att det finns tunnlar i t-banan där det inte finns plats att ta sig ut längs vagnssidan? Just det, svarade järnvägsinspektionen, till exempel om två tåg samtidigt blir stående brevid varandra i tunneln mellan Medborgarplatsen och Skanstull.
Eftersom vi sedan förförra stycket vet att det är ett alltför tidsödande och omstänligt projekt att öppna alla frontrutor i ett C20-tåg för att snabbt få ut människor, så kommer vi helt enkelt aldrig att kunna få se en utrymning genom dessa. Kvar av detta järnvägsinspektionens feltänk finns 271 C20-vagnar med förfulat utseende och skymd sikt från förarplatsen. Och, en livsfarlig tunnel mellan Medborgarplatsen och Skanstull.
Kapitel 1: Frontrutan i C20
Moderatorer: Jourmaster, Infomaster
Kategoriregler
Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl. Allmänna forumregler
Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl. Allmänna forumregler
Utbildning C20
Vänder mig mot det påstående om att ingen utbildning sker i nödöppnande av frontrutan, därför att när jag gick utbildningen till tutf 1999 så fanns det med. Stod en förarhytt i Högdalen där detta moment fick övas några gånger. Kan inte påstå att det var smidigt, men utbildning fick vi.JohanB skrev:När vagnarna kom i trafik så småningom fick dessvärre ingen förare någon praktisk utbildning i hur listerna avlägnas och rutan öppnas. Men det gjorde ingenting.
Detta på grund utav att föraren i sådant fall skulle behöva bege sig in i fyra övriga hytter i tåget (förutom ledarhytten då) för att ta bort gummilisterna och ta undan rutan (vilket han alltså aldrig gjort tidigare).
I övrigt kan jag hålla med om att det är ett osmidigt sätt att nödutrymma på, resenärerna måste kliva över säkerhetspedalen och ut på en ramp och sedan klättra ner igen. Om det hade gått att från början göra en dörr hade det varit bättre.
När urspårningen var i Vinkelboda (Alvik) 2000, skedde inte utrymmningen då via just frontrutorna? Detta p.g.a att det var på bron som urspårningen skedde och evakuering åt sidorna inte gick att genomföra.
//Roger
Jo, det stämmer faktiskt att utbildning gavs i början. Sedan gick mock-upen sönder och utbildning slutade ges. Jag gick kursen våren 2000 och fick inte utbildningen.Vänder mig mot det påstående om att ingen utbildning sker i nödöppnande av frontrutan, därför att när jag gick utbildningen till tutf 1999 så fanns det med. Stod en förarhytt i Högdalen där detta moment fick övas några gånger. Kan inte påstå att det var smidigt, men utbildning fick vi.
Det finns väl fler platser där skyddsutrymme saknas på bägge sidor? P.g.a. detta så finns ju skyddsnischer men dessa kan ligga upp till 15m ifrån varandra, skulle tåget olyckligtvis paja på ett sånt ställe är det nödvändigt att ha möjlighet att utrymma via frontrutan. Men jag håller med om att lösningen är dålig, tar lång tid och rutan väger sina modiga kilon. Att ha någon form av dörr som på Cx-vagnarna hade varit att föredra. Men någon gång i framtiden ska väl C20 ersättas och nästa generation tunnelvagn blir kanske bättre...?
Re: Kapitel 1: Frontrutan i C20
Kanske litet sidåspår...JohanB skrev: Sålunda designades frontrutan på C20 om. Den nya versionen uppvisade en tredelad ruta där den mellersta var innefattad i tjocka gummilister. Rutan var tänkt att öppnas inifrån förarhytten med hjälp av ett speciellt visp-format verktyg, med vilket man skalade av gummilisterna. Sedan måste rutan lyftas bort.
När vagnarna kom i trafik så småningom fick dessvärre ingen förare någon praktisk utbildning i hur listerna avlägnas och rutan öppnas. Men det gjorde ingenting.
Nämnda konstruktion eller liknande, på "nödöppningsbar" ruta har jag sett på ett flertal ställen, främst i turistbussar, men vill minnas någon tågvagn och i två exemplar i den frontlastare jag ibland kör under snösvängen.
Jag har också sett konstruktionen i en mindre passagerarbåt, men där var såväl gummilist som ruta av en kraftigare sort.
Jag har ju aldrig öppnat en sådan ruta, men efter mina betraktelser så består konstruktionen av en gummilist med en ingjuten rostfri tråd i ena ändan, alternatvit båda ändarna på denna tråd är försedda med kraftiga ringar. Vid nödsituation fattar man tag i en sådan ring och drar ut tråden runt gummilisten som då delas. När man gjort så "varvet runt" så skall man lätt kunna trycka ut rutan, som då faller ur fordonet och troligtvis förolyckas.
En informativ dekal med utförliga bruksanvisningar samt pedagogiska bilder sitter klistrad på rutan eller i dess närhet. Denna information är så tydlig eller snarare övertydlig att individer även med en fiskmås IQ förstår hur man skall bära sig åt för att få bort rutan.
Varför man inte använde denna ruta i C20 har ju naturligtvis inte jag någon aning om, men den kanske inte är godkänd till frontrutor.
Fartygsvarianten som jag sett är kraftigare och förutom nämda rostfria tråd har även något slags verktyg, kanske det "vispliknande" som Johan berättat om.
Bussvetarna som är aktiva här har säkert också uppmärksammat denna typ av ruta.
Och när jag nu skriver kom jag på att jag sett en liknande kostruktion i några olika flygplan, men som sagt "liknande" idén är densamma men utförandet "på ett annat sätt".
Bj.
Vadå jag dyster?