"Klimatproblemet är politikernas ansvar"

[Harald]

De flesta svenskar tycker att det är politikernas ansvar att komma tillrätta med klimatproblemet enligt en undersökning som Sveriges Radio refererar till.
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1353600
Som vanligt är det "dom" som ska ta hand om det.

[bruse]

Som diskmaskinen på jobbet, alltid "nån annan" som ska fixa det.

[Reimersholme71]

De flesta svenskar tycker att det är politikernas ansvar att komma tillrätta med klimatproblemet enligt en undersökning som Sveriges Radio refererar till.
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1353600
Som vanligt är det "dom" som ska ta hand om det.

Nä, om det nu är "politikerna" sitter på ansvaret för klimatproblemets lösningar så är det "VI" som har ansvaret. Inte "dom".

Politiker är ju det sätt som vi, folket, har valt för att samarbeta som samhälle, på lokal, regional och nationell nivå. Om vi, folket, tycker att politikerna skall se till att komma tillrätta med klimatfrågan, så är det vi som har rätt. Politiker skall ju, om det skall kunna kallas folkvälde, lyssna på vad folket säger, eftersom de är folkets representanter.

Sedan är det ju faktiskt så att vi (folket, enligt SR:s undersökning) har rätt rent objektivt. Det är politikerna som sitter på makten att förändra samhällsbyggnaden så att det blir möjligt för oss alla som individer att göra rätt val i vardagen för att minska våra utsläpp av fossil koldioxid.

Det är till exempel politikerna som har makten att göra kollektivtrafiken mer attraktiv och snabbare (läs: mer spårburen trafik) för allt fler människor, så att det inte bara är Stockholmare som har möjlighet att åka kommunalt i vardagen utan också kanske Boråsare och Västeråsare - för att anknyta till vårt Forums huvudtema.

Det är också politikerna som har makten att se till att vartenda reningsverk i Sverige används för biogasproduktion till exempelvis fordonsbränsle eller processgas till industrin - vattenverk och avloppsverk är ju en kommunal angelägenhet. De flesta kommuner har också kommunala bolag för fjärrvärme och därmed politisk kontroll över bränslevalet där också. För att bara nämna ett par exempel på kommunal nivå.

Och för att ingen skall tro att mitt snack bara är vackert men tomt prat så kan jag meddela att det på nästa kommunfullmäktigesammanträde i Finspång blir interpellationsdebatt, på mitt initiativ, om den lokala energipolitiken och specifikt just om biogas och kraftvärme.


/Martin

[VeVen]

Naturligtvis är detta en politisk fråga! Det är väl knappast möjligt att någon verkligen tror att man skulle kunna åstadkomma en väldigt massa bara med hjälp av "frivilliga insatser".

Dessa frågor kan bara lösas på den politiska nivån. Och ja, det kommer att bli konflikter. Det kommer bli strid om vem som skall betala för vad, för självklart handlar det om resurser. För ingen inbillar sig väl heller att bara för att en fråga är viktig, så skulle det per automatik finnas en outtömlig reservoar av resurser att ta till, så prioriteringar får vi stå ut med i framtiden också.

Naturligtvis kommer det här också att kunna bädda för konflikter mellan stad och landsbygd, barnfamiljer och barnlösa, olika åldrar, andra sorters grupper av människor i olika livssituationer o.s.v.

Det är på grund av konflikter vi har politik.

konstaterar VeVeN

[bruse]

VeVen, vad bekvämt att förvänta sig att andra ska göra saker åt dig! Det är inte bara politik, det är ditt eget ansvar också. Du kan göra mycket i väntan på politiska beslut, som måste till också.

Du kan cykla eller gå istället för att ta bilen under 5 km. Ska du köra bil, så kör dubblösa vinterdäck, motorvärmare för optimal förbränning osv.

Finns massor DU och jag kan göra!

[Erik Sandblom]

Dessa frågor kan bara lösas på den politiska nivån. Och ja, det kommer att bli konflikter.

I ett fritt samhälle kan inga problem lösas bara på den politiska nivån. Även världens bästa politiker som för världens bästa miljöpolitik kommer misslyckas, om inte enskilda medborgare väljer de gröna alternativen. Hela poängen med ett fritt samhälle är ju att man inte kan tvinga medborgarna att göra saker. Alltså måste medborgarna själva medverka till en grön framtid.

Dessutom har vi inga perfekta politiker som står emot trycket från särintressen att bygga motorvägar, urvattna miljöprogram mm, så därför måste alla människor visa sitt stöd för en grön politik, och tydligt ställa sig bakom den gröna politiken.

Än så länge är det ganska lätt i och med att statsministern och miljöministern gått ut med att man vill sänka koldioxidutsläppen med 30% till 2020, men än så länge är det en avsiktsförklaring och ingen plan. Statsministern och miljöministern behöver nu VeVeNs och alla andras stöd för en kraftfull klimatpolitik som gör att vi kan sänka klimatutsläppen med 30% på tolv år. Minns då att hittils har vi sänkt med ynka fem procent, på sjutton år. Vi har en stor uppgift framför oss, som vi inte kan lämpa över på någon annan.

Alla måste ta sitt miljöansvar.

[VeVen]

Naturligtvis kommer detta att på olika sätt påverka oss i vårt vardagsliv. Naturligtvis så är det politiska beslut det handlar om, om man skall få en effekt utöver det som är symboliskt.

Vad som händer på det politiska planet är ett resultat av det mandat vi väljer att ge våra politiker i de allmänna valen, också under inverkan av den fria opinionsbildningen.

Det är också helt självklart att vi har de politiker vi förtjänar. Något annat vore naivt. Att det finns kolliderande särintressen är också helt natuligt i ett öppet samhälle. Det ingår lixom i "konceptet".

En viktig del i en framtidsinriktad politik är samhällsplanering, hur bostäder, arbetsplatser, butiker och andra slag av målpunkter förhåller sig till varandra. Det om något är politik!

Politik och samhälle

Det är enkelt idag att tala illa om politik och politiker. Det snabbt och smärtfritt att gny om särintressen och kortsiktighet. Återigen, vi har de politiker vi förtjänar.

Det är dags att sluta upp med att drömma om att det skulle finnas något annat mera "äkta" sätt att hantera komplexa problem. Det är bara att inse att det handlar om politiska beslut, som naturligtvis kommer att påverka din och min vardag. Det är lika självklart att det kommer att bli konflikter runt dessa beslut.

Precis som andra beslut, som påverkar privatekonomi och vardagsliv så kommer en hel del att bli missnöjda, protestera, och försöka sätta sig på tvären så gott det går. Det är naivt att tro att det skall gå att åstadkomma någon slags koncensus kring dessa frågor.

Bilkörning och dubbar

För min personliga del är det hela enkelt. Jag bor i innerstan och slipper därför bry mig om sådant. Jag anlitar SL för mitt vardagliga persontransportbehov.

Annat är det för mina föräldrar och deras grannar. De bor i en litet större by i Ådalen. I Ådalen har kollektivtrafiken alltid haft en obetydlig roll för persontransporterna. Där mina föräldrar bor är bebyggelsestrukturen sådan att den inte lämpar sig för kollektivtrafik, precissom mycket av bebyggelsen i Ådalen i övrigt. Husen ligger dessutom uppför en brant backe som blir glashal på vintern, så dubbdäck är då nödvändigt.

Den enda service som finns i denna by på gång eller cykelavstånd är brevlådan.

Frågan om huruvida det skall vara möjligt att bo där i framtiden också, och i så fall under vilka villkor, är natuligtvis en politisk fråga.

anser VeVeN

[Erik Sandblom]

För min personliga del är det hela enkelt. Jag bor i innerstan och slipper därför bry mig om sådant. Jag anlitar SL för mitt vardagliga persontransportbehov.

Annat är det för mina föräldrar och deras grannar. De bor i en litet större by i Ådalen. I Ådalen har kollektivtrafiken alltid haft en obetydlig roll för persontransporterna. Där mina föräldrar bor är bebyggelsestrukturen sådan att den inte lämpar sig för kollektivtrafik, precissom mycket av bebyggelsen i Ådalen i övrigt. Husen ligger dessutom uppför en brant backe som blir glashal på vintern, så dubbdäck är då nödvändigt.

Den enda service som finns i denna by på gång eller cykelavstånd är brevlådan.

Frågan om huruvida det skall vara möjligt att bo där i framtiden också, och i så fall under vilka villkor, är natuligtvis en politisk fråga.

Mycket intressant fråga. Jag är övertygad om att det kommer bli dyrare att förbruka energi och släppa ut klimatgaser i framtiden. Det gynnar stadsbor och missgynnar landsbor. Jag kan inte se att det finns något sätt att komma runt problemet. Det blir nog stridigheter över det.

En möjlig utväg för att minska städernas övertag vore att införa mer trängselskatt på ställen där det finns kollektivtrafik. Det skulle ge ett utrymme för att begränsa höjningen av skatter på drivmedel. På så sätt kan man spara klimatutsläpp där det går, och låta landsbor fortsätta köra bil (nästan) som idag.

Fast jag tror man skulle kunna cykla mer på landet också. En del gamla stängda butiker kunde då leva upp igen, om de har ett visst antal hushåll inom säg fem kilometer.

[VeVen]

För min personliga del är det hela enkelt. Jag bor i innerstan och slipper därför bry mig om sådant. Jag anlitar SL för mitt vardagliga persontransportbehov.

Annat är det för mina föräldrar och deras grannar. De bor i en litet större by i Ådalen. I Ådalen har kollektivtrafiken alltid haft en obetydlig roll för persontransporterna. Där mina föräldrar bor är bebyggelsestrukturen sådan att den inte lämpar sig för kollektivtrafik, precissom mycket av bebyggelsen i Ådalen i övrigt. Husen ligger dessutom uppför en brant backe som blir glashal på vintern, så dubbdäck är då nödvändigt.

Den enda service som finns i denna by på gång eller cykelavstånd är brevlådan.

Frågan om huruvida det skall vara möjligt att bo där i framtiden också, och i så fall under vilka villkor, är natuligtvis en politisk fråga.

Mycket intressant fråga. Jag är övertygad om att det kommer bli dyrare att förbruka energi och släppa ut klimatgaser i framtiden. Det gynnar stadsbor och missgynnar landsbor. Jag kan inte se att det finns något sätt att komma runt problemet. Det blir nog stridigheter över det.

En möjlig utväg för att minska städernas övertag vore att införa mer trängselskatt på ställen där det finns kollektivtrafik. Det skulle ge ett utrymme för att begränsa höjningen av skatter på drivmedel. På så sätt kan man spara klimatutsläpp där det går, och låta landsbor fortsätta köra bil (nästan) som idag.

Fast jag tror man skulle kunna cykla mer på landet också. En del gamla stängda butiker kunde då leva upp igen, om de har ett visst antal hushåll inom säg fem kilometer.

Ja, enkel moralism har föga att bidra med, när den konfronteras med en besvärlig verklighet,som exempelvis branta glashala backar.

Cyckling och småbutiker

Nu är det så på landet att det inte finns några hemmafruar kvar där heller. Man ägnar nog lika mycket energi åt att pussla ihop yrkesarbete med familjeansvar som i stan idag. Man skall därför vara mycket försiktig med att anta att de utan vidare skulle avsätta extra tid för att cykla i stället för att ta bilen.

Precis som i stan skulle det nog kräva en storstilad renässans för hemmafrun för att få en riktig nystart för småbutikerna.

Sedan så har arbeslivet förändrats lika dramatiskt på landet som i stan, med strukturrationalisering, och specialisering. Mycket av den basindustri som förr sysselsatte många på landsbygden kräver idag väldigt litet folk.

Så jag är rätt tveksam till att cykeln skulle vara svaret på landsbygdens problem.

Lösning

Det finns naturligtvis inte en enda given lösning. Jag tvivlar starkt på att vi snabbt kommer att se någon totallösning här. Det får bli en väldigt massa dellösningar.

När det gäller att komma på alternativa sätt att åstadkomma samma sak tycker jag det ägnas alldeles för mycket energi åt att hoppas på en allmän självuppoffring i stället för att komma på bättre lösningar.

Lösning, exempel mathandling

Istället för att hoppas på att folk skall välja ett långsammare och obekvämare alternativ än idag, så borde man satsa på snabbare och bekvämare.

Även i detta fall kan min barndoms Ådalen ge inspiration. Min mor, tyckte precis som de flesta andra att mathandlig var en tidskrävande syssla som skulle klaras av så fort som möjligt. Hon var yrkesarbetande själv nämligen.

Hon beställde därför maten hos handlaren via telefon. Kartongen med varorna kördes ut när jag var liten. Senare hämtades den vid butiksdörren. Med litet fantasi kan man föreställa sig hur mycket tid detta har sparat för min mor genom åren.

Den moderna versionen av detta är naturligtvis en internetbaserad lösning. Det har gjorts en del försök med detta, som än så länge inte slagit så väl ut. Det borde gå att få till en fungerande modell här. Den svaga punkten är naturligtvis leveransen av varorna. Skall de hämtas eller levereras till dörren? Och i så fall när?

Min slutsats

Enda chansen att komma någon vart är att hitta rationella lösningar på folks vardagsproblem. Annars återstår bara ett allas krig mot alla om ett minskande resursutrymme.

anser "omoraliske" VeVeN

[Erik Sandblom]

Ja, enkel moralism har föga att bidra med, när den konfronteras med en besvärlig verklighet,som exempelvis branta glashala backar.

Cyckling och småbutiker

Nu är det så på landet att det inte finns några hemmafruar kvar där heller. Man ägnar nog lika mycket energi åt att pussla ihop yrkesarbete med familjeansvar som i stan idag. Man skall därför vara mycket försiktig med att anta att de utan vidare skulle avsätta extra tid för att cykla i stället för att ta bilen.

Is är inte värre för cyklar än för bilar. Det gäller att ha lämpliga däck.
http://www.suomityres.fi/a10.html

Om det är väldigt backigt kan det spela roll, men man ska inte överdriva.

Det behöver inte ta längre att handla mat med cykel än med bil. Man cyklar fem kilometer på en kvart. En stor affär 10km bort skulle kunna delas i två små. Eller öppna en filial.

(Om mamma förr i tiden) Hon beställde därför maten hos handlaren via telefon. Kartongen med varorna kördes ut när jag var liten. Senare hämtades den vid butiksdörren. Med litet fantasi kan man föreställa sig hur mycket tid detta har sparat för min mor genom åren.

Den moderna versionen av detta är naturligtvis en internetbaserad lösning. Det har gjorts en del försök med detta, som än så länge inte slagit så väl ut. Det borde gå att få till en fungerande modell här. Den svaga punkten är naturligtvis leveransen av varorna. Skall de hämtas eller levereras till dörren? Och i så fall när?

Det tycker jag är en alldeles lysande idé. Det är alltid miljövänligare att maten transporteras i stora mängder med lastbil, än pyttigt i personbil.

Jag skissade tidigare här på forumet på att maten skulle levereras till en sorts matbrevlåda. På landet har man ibland 20 brevlådor på ett ställe. Här kunde man bygga ett skjul med låsbara boxar dit maten levereras. Varje kund har sin egen låst box. Man kunde börja med endast okylda varor som potatis och mjöl och sånt. Slår det väl ut kan man komplettera med kylboxar till högre kostnad.
http://www.ss.se/forum/viewtopic.php?p=130584

Kunderna kan fortsätta handla som vanligt. Man behöver inte gå helt över till matbrevlådehandling om man inte vill. Men om matbrevlådan bara sparar in en eller två bilhandlingsturer om månaden så har man sparat tid, miljö och trafiksäkerhet.

Eftersom jag tycker om cyklar så föreslår jag att boxarna görs löstagbara. Då lastar man helt enkelt boxen på cykelvagnen och cyklar hem. Mycket rationellt, väldigt lite pack och plock. Den här cykelvagnen finns i två versioner: halv europapall eller kvarts europapall.
http://www.carryfreedom.com/Y-Frame.html#6
http://sv.wikipedia.org/wiki/Europapall#Dimensioner

[VeVen]

Cykling på landsbygden

Nu är det så på landet att det bara är postlådan som ligger närmare än tio kilometer. Allt annat ligger BETYDLIGT längre bort.

Sedan så är det så på landet precis som man kan förvänta sig att det är en väldigt liten del av befolkningen som är cykelfantaster. Speciellt på vintern när det är femton minus.

Så projektet cykel med evetuell kärra flera mil kan vi utan vidare överge.

Min ena bror, som bor kvar där, försökte sig på att spara pengar på sin arbetspendling genom att köpa en vespaliknade sak att ha i stället för bilen. Det tog inte många dar att konstatera att det tog alldeles för lång tid. Han återgick därför till bilen.

Det gäller alltså att komma ihåg att de flesta faktist inte är cykelfantaster.

Kom jag ihåg att nämna att de flesta inte är cykelfantaster?

Dessutom så är det nu så att de flesta inte är cykelfantaster.

upplyser VeVeN

[Erik Sandblom]

Nu är det så på landet att det bara är postlådan som ligger närmare än tio kilometer. Allt annat ligger BETYDLIGT längre bort.

Det beror ju lite på hur landsbygdigt det är. Om du har två hus per kvadratkilometer så blir det 56 hus i tre kilometers omkrets (två hus gånger pi x 3x3). Vid tre kilometer till matbrevlådan tar det nio minuter att cykla dit, två minuter att hämta maten, och nio minuter att cykla hem igen. Totalt 20 minuter.

Med ett upptagningsområde på 56 hus kan man kanske få en busshållplats också. Som jämförelse brukar spårvagnshållplatser ligga på mindre än en kilometers avstånd.

Anledningen till att cykeln kan fylla en viktig funktion i sammanhanget är att den har tillräcklig lastförmåga och tillräckligt hög hastighet.

[NerdBoy]

I förra veckan hälsade jag på mina föräldrar på deras sommarställe utanför Avesta och på valborgsmässoafton träffade jag ett par av bönderna som nämns i tråden. Där är de allra flesta bönder s.k. "månskensbönder" som har vanliga jobb som snickare, elektriker o.s.v. De springer upp halv sex för att hinna mata kalvar och kanske så en åker innan de åker till jobbet och efter jobbet fortsätter de till långt in på natten om det behövs. En hel del av arbetet är svårplanerat eftersom det hänger på vädret, i förra veckan blev det t.ex. bråttom att få ut någon sorts gödning (vad det nu hette, det verkade motsvara de blå kornen man sprider på gräsmattor) och det ska spridas innan regn så att det inte dunstar i solen, samtidigt gäller det att bli klar innan det börjar regna och det blir lervälling av åkern.

Jag lovar, de har inte många minuter över till att cykla till närmaste affär 15 kilometer bort.

[NerdBoy]

Nu är det så på landet att det bara är postlådan som ligger närmare än tio kilometer. Allt annat ligger BETYDLIGT längre bort.

Det beror ju lite på hur landsbygdigt det är. Om du har två hus per kvadratkilometer så blir det 56 hus i tre kilometers omkrets (två hus gånger pi x 3x3). Vid tre kilometer till matbrevlådan tar det nio minuter att cykla dit, två minuter att hämta maten, och nio minuter att cykla hem igen. Totalt 20 minuter.

Med ett upptagningsområde på 56 hus kan man kanske få en busshållplats också. Som jämförelse brukar spårvagnshållplatser ligga på mindre än en kilometers avstånd.

Anledningen till att cykeln kan fylla en viktig funktion i sammanhanget är att den har tillräcklig lastförmåga och tillräckligt hög hastighet.

Den där spridningen låter högst teoretisk. Min erfarenhet är tvärtom att det i stora delar av landet är så att bebyggelsen följer vissa stråk som t.ex. större vägar eller vattendrag, och så är det obebyggd skog emellan.

Och var hittar du egentligen spårvagnshållplatser på landsbygden?

[VeVen]

För att få en attraktiv kollektivtrafik så måste det vara rätt täta av gångar där man kommer till sin destination utan en massa onödiga byten och fördröjningar. På landet finns inte underlag för sånt.

Dessutom så är de flesta inte cykellfantaster!

påpekar VeVeN

[Erik Sandblom]

Nu är det så på landet att det bara är postlådan som ligger närmare än tio kilometer. Allt annat ligger BETYDLIGT längre bort.

Det beror ju lite på hur landsbygdigt det är. Om du har två hus per kvadratkilometer så blir det 56 hus i tre kilometers omkrets (två hus gånger pi x 3x3). Vid tre kilometer till matbrevlådan tar det nio minuter att cykla dit, två minuter att hämta maten, och nio minuter att cykla hem igen. Totalt 20 minuter.

Med ett upptagningsområde på 56 hus kan man kanske få en busshållplats också. Som jämförelse brukar spårvagnshållplatser ligga på mindre än en kilometers avstånd.

Anledningen till att cykeln kan fylla en viktig funktion i sammanhanget är att den har tillräcklig lastförmåga och tillräckligt hög hastighet.

Den där spridningen låter högst teoretisk. Min erfarenhet är tvärtom att det i stora delar av landet är så att bebyggelsen följer vissa stråk som t.ex. större vägar eller vattendrag, och så är det obebyggd skog emellan.

Poängen är att cykeln funkar bra även i glesbygd. Låt oss definiera glesbygd som två hus per kvadratkilometer, och "fungerar bra med cykel" innebär att ingen har längre än tre kilometer (tio minuter med cykel) till hållplats/matbrevlåda.

Även ett avlångt omåde kan försörjas bra med cykel. Anta att vi har ett område som mäter sex gånger två kilometer (t ex en väg med hus på båda sidor, 500m mellan husen). Det blir 24 hus, eller 12 hus på var sida om hållplatsen/matbrevlådan. Tar vi fem hus per kvadratkilometer, fortfarande ganska glest, så har vi 60 hus eller 30 på var sida om hållplatsen.

Äldre bygder kan vara ganska jämt utspridda och är inte särskilt avlånga. Här är Ottekil, fyra mil från Norrköping.

Ottekil

Södertörn har också en del glesbygd väster om järnvägen. Några kilometer väster om Hemfosa station finns t ex några byar som heter Söderby och Västerby. Man kan åka buss 848 för en tur dit.

[VeVen]

Problemet är att det inte räcker med att ta sig till någon brevlåda, man måste ta sig till jobbet och annat också. Och när man ändå sitter i bilen så passar man naturligtvis på att svänga in till shoppingcentret också. Det blir rätt tidseffektivt då.

påpekar VeVeN

[Erik Sandblom]

Problemet är att det inte räcker med att ta sig till någon brevlåda, man måste ta sig till jobbet och annat också. Och när man ändå sitter i bilen så passar man naturligtvis på att svänga in till shoppingcentret också. Det blir rätt tidseffektivt då.

Som jag har beskrivit ovan så erbjuder brevlådan såväl matutlämning som busshållplats och post. Bra kommunikationer på landet helt enkelt, förenat med en helt eller delvis bilfri livsstil. Cykeln ger tillräckligt befolkningsunderlag och korta transporttider.

Om du insisterar på att man inte kan ordna upp landsbygdens bilberoende, så är man tillbaka i det dilemma du beskrev tidigare. Jag tar mig friheten att citera:

För min personliga del är det hela enkelt. Jag bor i innerstan och slipper därför bry mig om sådant. Jag anlitar SL för mitt vardagliga persontransportbehov.

Annat är det för mina föräldrar och deras grannar. De bor i en litet större by i Ådalen. I Ådalen har kollektivtrafiken alltid haft en obetydlig roll för persontransporterna. Där mina föräldrar bor är bebyggelsestrukturen sådan att den inte lämpar sig för kollektivtrafik, precissom mycket av bebyggelsen i Ådalen i övrigt. Husen ligger dessutom uppför en brant backe som blir glashal på vintern, så dubbdäck är då nödvändigt.

Den enda service som finns i denna by på gång eller cykelavstånd är brevlådan.

Frågan om huruvida det skall vara möjligt att bo där i framtiden också, och i så fall under vilka villkor, är natuligtvis en politisk fråga.

[VeVen]

På något sätt så slutar det här debatten i någon slags meningslös "cirkel" som det inte är värt att lägga ner mer tid på.

konstaterar VeVeN

[NerdBoy]

Poängen är att cykeln funkar bra även i glesbygd. Låt oss definiera glesbygd som två hus per kvadratkilometer, och "fungerar bra med cykel" innebär att ingen har längre än tre kilometer (tio minuter med cykel) till hållplats/matbrevlåda.

Det där påståendet är väldigt märkligt med tanke på hur många i glesbygden som bor längre än tre kilometer från en busshållplats. Du kanske bara har sett glesbygden från olika bussar och tror att det finns hållplatser i alla byar bara för att det har funnits det där du har åkt?

I förra veckan hälsade jag på mina föräldrar på deras sommarställe utanför Avesta och på valborgsmässoafton träffade jag ett par av bönderna som nämns i tråden. Där är de allra flesta bönder s.k. "månskensbönder" som har vanliga jobb som snickare, elektriker o.s.v. De springer upp halv sex för att hinna mata kalvar och kanske så en åker innan de åker till jobbet och efter jobbet fortsätter de till långt in på natten om det behövs. En hel del av arbetet är svårplanerat eftersom det hänger på vädret, i förra veckan blev det t.ex. bråttom att få ut någon sorts gödning (vad det nu hette, det verkade motsvara de blå kornen man sprider på gräsmattor) och det ska spridas innan regn så att det inte dunstar i solen, samtidigt gäller det att bli klar innan det börjar regna och det blir lervälling av åkern.

Jag lovar, de har inte många minuter över till att cykla till närmaste affär 15 kilometer bort.

Busshållplatsen ligger i samma riktning som affären men närmare, bara 12 kilometer bort. Därifrån kan man åka till Avesta på 35-55 minuter med 0-1 byten, beroende på tid.