Björne skrev:Är väll ingen nyhet att många bussförare faktiskt tar väldigt lätt på riskerna i trafiken, visst man ska släppa ut bussarna från fickorna, men ibland finns det situationer där det inte är lämpligt, men förarna brölar i många fall bara rakt ut och vållar nästan en olycka.
Rent vett måste ändå komma före reglen om att man ska släppa ut bussar där hastigheten är under 50 km/h.
Så lätt tar troligen faktiskt inte de flesta förare på riskerna som många av er från trafikanthänseende verkar tro utan överlag försöker vi använda det lilla vett vi har. När man t.ex. ska ut från en hållplats så är det sällan vi bara brakar rätt ut utan vi kan faktiskt ha stått ett tag och försökt att komma ut. Till slut kanske man, tack vare sin rutin, ser en lucka och tar för sig lite, men för en ovan privatbilist som kommer just i samma sekund så känns det kanske som att bussen brakar rätt ut framför dem.
Mycket handlar även om att många som framför privatbilar i en hel del fall snarare åker bil än kör bil trots att de faktiskt själva sitter bakom ratten. De vet inte om det är torsdag eller februari och ofta har de dessutom en nalle upptryckt vid ena örat som en enorm skygglapp. Det medför att de ofta undgår att se ungefär halva körbanan överlag och att sikten på den bit av vägen som ligger framför motorhuven för de flesta är lika med noll . Att många dessutom inte har vett att skaffa någon form av handsfree, trots att de uppenbart har en bristande simultankapacitet, gör att de dessutom i många fall implicit är enarmade och inte klarar av att vare sig växla ned eller ens styra ordentligt.
En annan stor bov i dramat är då att förare av mindre fordon ofta verkar tro att en buss eller en lastbil kan stanna och väja på samma vis som en personbil. Alltså att många inte kan skilja mellan olika fordonstypers egenskaper. Dels sätter den fysiska massan ofta hinder i vägen (en vanlig SL-buss väger över tio ton tom) och vi kan faktiskt inte ligga i 10 km/h bara som en säkerhet för att kunna stanna för allt i tid. Dels har vi ofta även andra parametrar att ta hänsyn till, t.ex. hur många stående finns ombord, som omöjliggör en tvärnit. Ofta får man tyvärr nästan kalkylera med att ibland är det bättre att buckla lite plåt än att istället få se X antal ombord stående trafikanter fara iväg i tangentens riktning.
NerdBoy skrev:Tyvärr är det väl så att taxibranschen skulle behöva lite fler som Claes Thure och lite färre av dem som är överrepresenterade i olycks- och trafikbrottsstatistiken.
Visst behövs det flera som Claes Thure, men samtidigt så vill jag hänföra ovanstående kommentar till avdelningen förutfattade meningar. Visst är det bökigt i Stockholm och andra storstäder och i en tät trafikmiljö så inträffar det tyvärr incidenter lite nu och då, mycket då beroende på den mänskliga faktorn. Däremot är jag inte benägen till att hålla med om att taxibranschen (eller yrkestrafiken överlag) är överrepresenterad i olycks- och trafikbrottsstatistiken. Bl.a. vill jag minnas att Svenska Taxiförbundet gjorde en koll för ett par år sedan och hela den här grejen är som vanligt något som handlar om att man med hjälp av statistik kan visa lite vad man vill. Lite liknar det faktiskt kvällsblaskornas upplägg och vinklingsmetoder då mycket handlar ju om att man vill sälja in en bild.
Visst är yrkestrafiken skyldig till både olyckor och trafikbrott, men ställer man sedan det i relation till antalet körda kilometrar per år och förare så sjunker dessa siffror drastiskt och i vissa lägen hade yrkestrafiken faktiskt mindre skador än privatbilisterna. Fick även för ett par år sedan en del info från Taxi/Stockholm och Trygg-Hansa där det framgick att mindre plåtskador var vanligt förekommande, däremot var allvarliga personskador i princip obefintliga. Det här med att det finns skillnader beroende på statistik är lite som att antalet brott överlag är ungefär lika stort i Stockholm som i Överkalix när man slår ut det på antalet invånare. Ändå verkar många tro att Stockholm är farligare.
Problemet är snarare att yrkestrafiken märks mera och likadant ligger det mera av intresse från medias håll att skriva om olika former av yrkesmässig trafik än att skriva att olika former av trafikvidrigt beteende är mycket vanligt förekommande även bland 'Svensson' i gemen. Som jag skrev tidigare i tråden så finns det väldigt många förare som är fysiskt närvarande i sina bilar, men absolut inte andligen. Kruxet är att när de smäller så är det ofta svårt att få en samlad bild, medan det i gengäld är lätt att se skador hos t.ex. taxi och buss som då rapporteras in (även nästan samtliga plåtskador anmäls och registeras vilket en del privatbilister struntar i). Skulle även vara intressant att veta hur många olyckor som
undviks varje dag tack vare att rutinen hos många yrkesförare är det som räddar situationen.
Mvh // Nico