Re: Etapp Strandvägen-Värtan
Postat: lördag 18 juni 2011 22:51
Faktum är ju fortfarande att det går industrispår dels ända till Frihamnens östligaste spets och dels fram till kanske 500 meter från Lidingöbanan. Om man antingen lägger dessa futtiga 500 metrar med provisoriskt spår eller faktiskt lyckas få en (semi)permanent dragning där, så har man en spårförbindelse.
Visserligen skulle vagntransporter då antingen kräva provisorisk kontaktledning eller nån slags diesellokdragna släpor, och dessutom skulle det inkräkta på den spårkapacité som industriverksamheterna har till förfogande, men å andra sidan skulle man slippa provisorisk vagnhall.
Det må uppfattas som "revolutionerande" att ta ut kanske 10 vagnar i ett svep, som körs som så långa tåg som nu Lidingöbron tål och sen kopplas samman till längsta längden vid Ropsten och sen dras med diesellok (radiolok) till Frihamnen, men jag har svårt att se några egentliga stora problem med detta.
Hur många år kan det tänkas vara mellan man börjar ta den provisoriska delen i drift och man är igång med hela sträckan? Det talas om 2014 och 2018 i artikeln, det tolkar jag som 4 år. Är det så fasligt lång tid för ett sånthär provisorium?
(Ja, alternativet är ju att lägga det triangelben som saknas där Södra Hamnvägen övergår till att bli Norra Hamnvägen, och hänga upp kontaktledning, så har man en provisorisk enkelspårsträcka till kostnaden av gissningsvis drygt 500 meter spår, som antagligen skulle kunna vara spårspann med färdiga slipers monterade, som kan lyftas vidare till nästa sträcka där de behövs i framtiden - beroende på hur känslig den där parkeringen vid Ropsten är t.ex.).
Nu ser jag att indigirka skrivit ungefär samma förslag fast inte lika omständigt tillkrånglat, men jag låter mitt postas i alla fall
Visserligen skulle vagntransporter då antingen kräva provisorisk kontaktledning eller nån slags diesellokdragna släpor, och dessutom skulle det inkräkta på den spårkapacité som industriverksamheterna har till förfogande, men å andra sidan skulle man slippa provisorisk vagnhall.
Det må uppfattas som "revolutionerande" att ta ut kanske 10 vagnar i ett svep, som körs som så långa tåg som nu Lidingöbron tål och sen kopplas samman till längsta längden vid Ropsten och sen dras med diesellok (radiolok) till Frihamnen, men jag har svårt att se några egentliga stora problem med detta.
Hur många år kan det tänkas vara mellan man börjar ta den provisoriska delen i drift och man är igång med hela sträckan? Det talas om 2014 och 2018 i artikeln, det tolkar jag som 4 år. Är det så fasligt lång tid för ett sånthär provisorium?
(Ja, alternativet är ju att lägga det triangelben som saknas där Södra Hamnvägen övergår till att bli Norra Hamnvägen, och hänga upp kontaktledning, så har man en provisorisk enkelspårsträcka till kostnaden av gissningsvis drygt 500 meter spår, som antagligen skulle kunna vara spårspann med färdiga slipers monterade, som kan lyftas vidare till nästa sträcka där de behövs i framtiden - beroende på hur känslig den där parkeringen vid Ropsten är t.ex.).
Nu ser jag att indigirka skrivit ungefär samma förslag fast inte lika omständigt tillkrånglat, men jag låter mitt postas i alla fall
