"Kan man köpa spårvagnar på nytt sätt?"

[1]

Kära Bror!

Din lista på Stockholmsvagnar är intressant. Den illustrerar på ett alldeles utmärkt sätt mina argument för att man inte skall "uppfinna spårvagnen på nytt".

Både A32 & 34 var i princip "hyllvara" hos dokumenterat duktig tillverkare.

När A32 var aktuell, styrdes inköpet med fast hand av "Ruggiga Ragge" (vilken från att ha varit en aktiv och ytterst kunnig debattör, nu njuter sitt otium som godsägare) som troligtvis var den sista på dåvarande SL som hade erforderlig kompetens för sin uppgift. Här tilläts inga excesser i "anpassningar".

Betr. A34 så skulle det gå undan, så här fanns det inga möjligheter att börja peta med någon egen specifikation.

Så långt håller jag helt med Dig att SL/SLL lyckades bra. Men som ovan noteras; det hängde på en person samt tidsnöd. Knappast en bra kvalifikationsgrund för att aplådera.

Egentligen den enda upphandling som går att jämföra med GS och OS i kategorin "huvudlös" är A35/36 (har Du åkt A35 behöver Du inte slösa på Ditt liv med att besöka A36).

Min självklara djupa analys av tävlingsutfallet, är att Stockholm, Göteborg och Oslo får dela på förstaplatsen.

Hälsar syrran / Lena

(som självklart håller med Dig om, att skall man klara livet och därmed sammanhängande spårvagnar, så måste intaget av näring justeras på en hög nivå. Så nu dags att plocka ut den bit oxfilé jag lättfryst för att möjliggöra skärning av tunna skivor vilka försiktigt utbankas; lägges vackert på ett fat, kryddas samt förses med kapris och ytterst finskuren rödlök, varefter generöst fuktas med olivolja av bästa kvalitet. Däröver rejält med hyvlad Parmesan Reggio. Min blick faller på en butelj 1975 "La Tache Romanee Conti" som upphämtats ur de djupa källarvalven och nu får vila en stund inför dekantering. Kanske bäst att kolla med broder Thomas om det kan vara en bra dryckeskombination...?

[Willy Forsström]

Några goda råd från en pensionär till alla som ska köpa in spårvagnar i närtid och framtid.
1. Köp aldrig en spårvagnstyp på prototypstadiet. Oavsett vad tillverkaren lockar med och vilka utfästelser man gör.
2. Uppfinn inte hjulet en gång till utan ta lärdom av erfarenhet som finns.
3. Se till att teknik och ekonomi får möjlighet att samverka, att bara låta ekonomer bestämma kan i många lägen vara förödande för resultatet.
4. Sikta inte för högt utan köp efter behov men med utvecklingspotential.

[TKO]

PROLOG (IGEN):

Det låter ju som en utmärkt Carpaccio!

Jag är ju lite traditionell till min läggning - så jag skulle nog ta nåt från Piemonte till denna rätt om det skall vara rött, men jag har förstått att du är mer för de franska rödtjuten. Jag tror nog det slinker ner... Hade jag fått välja fritt hade jag nog tagit en Weissburgunder från Kellerei Terlan, eller möjligen samma typ av vin från Elena Walsh - jag tycker rätten har en lite alpin prägel som går bra med ett friskt men karaktärfullt vitt! Den vågade kan prova med en Gewürtz från druvans stamort - Hofstätter brukar aldrig misslyckas!

Men nu upp på spåren igen:

A36 kanske inte är värd en resa, men den upprustade Lidingöbanan är väl det? Om inte annat för att konstatera att här är det lätt att hålla med salig Möller!

Buon appetito!
(Eller "Mahlzeit" som dom säger i Terlan...)

önskar
broder Thomas

[TKO]

A35/36?

Min erfarenhet av denna vagntyp är tämligen begränsad, och naturligtvis enbart från ett resenärsperspektiv.

Men jag har åkt A35 några gånger, och så dålig har inte känslan varit... På Solnadelen av Tvärbanan finns det ju i och för sej mycket annat att irritera sej på - så då kanske jag missat vagnens eventuella brister. Och 12:an kanske inte utsätter vagnen för så hårda prov?

Eller är bristerna av sådan art att de inte är uppenbara för en intet ont anande trafikant?!

undrar Thomas

(som fick hålla tillgodo med en uppvärmd "rödkryddad" kycklingwok /restfynd i kylen/ och en burkpilsner till lunch. Vi ensamstående föräldrar har det inte lätt i dagens kalla Sverige!)

[Odd]

Jag kan tipsa eventuella eventualiteter om att det numera går betydligt smidigare att åka, och köra, på Solnagrenen sedan det "gamla" manöversystemet Cactus började användas i stället för det moderna Penta-system som General Electric misslyckades med att få att fungera tillfredsställande. Man spar säkert runt 2 minuter per halvvarv.

[dr Cassandra Nojdh]

A35/36?

Min erfarenhet av denna vagntyp är tämligen begränsad, och naturligtvis enbart från ett resenärsperspektiv.

Men jag har åkt A35 några gånger, och så dålig har inte känslan varit... På Solnadelen av Tvärbanan finns det ju i och för sej mycket annat att irritera sej på - så då kanske jag missat vagnens eventuella brister. Och 12:an kanske inte utsätter vagnen för så hårda prov?

Eller är bristerna av sådan art att de inte är uppenbara för en intet ont anande trafikant?!

undrar Thomas

(som fick hålla tillgodo med en uppvärmd "rödkryddad" kycklingwok /restfynd i kylen/ och en burkpilsner till lunch. Vi ensamstående föräldrar har det inte lätt i dagens kalla Sverige!)

Hej du gamle! Jaså du är tillbaka och gör forumet osäkert

Jag skrev en utgjutelse om detta tidigare här: https://www.sparvagssallskapet.se/forum ... 60#p341216

Till det kan läggas problem med dålig stabilisering i sidled, vilket jag tycker man märker redan i rätt låga farter på den längre varianten A36. Jag har själv aldrig varit med i några högfartsprov med A35, men i högre farter är det tydligen rätt uppenbart att dämplningen i lederna inte fungerar som den ska. Det kommer att bli mycket spännande när A35 sätts in på Tvärbanans Sicklagren och får köras i 80 km/tim mellan Valla Torg och Linde, så du får väl knalla ned till den förstnämnda hållplatsen och åka med därifrån då. Fast CAF kanske har fixat detta då. Det borde ju bli rätt kostsamt att rätta till alla konstruktionsmissar i efterhand, som man nu håller på med.

Allmänt sett verkar resultatet för A35 vara en kombination av dåligt ingenjörskunnande (eller i alla fall bristande förståelsen för nordiskt klimat, eljest hade man nog inte konstruerat ett så intrikat tryckluftsystem) och bristande kvalitetskontroll. Att det tog lång tid att på ordning på JAS 39 Gripen kan man kanske förstå. Vagntyp A24 brukar också framföras som en historisk parallell. Men CAF:s bristande kvalitetstänk visade det sig ju redan i att en stor part av delserien fick underredsbehandlas på nytt efter leverans till Stockholm. Bristande kvalitetstänk visar sig också i mjukvaran. Värst var när Arrivas personal vid provkörningar upptäckte att om körspaken ställdes i framläge när vagnen stod stilla med öppna dörrar och dörrarna sedan stängdes så började motorerna driva utan ytterligare åtgärd. Det mjukvarufelet blev i alla fall korrigerat före trafikstart.

I grunden är skillnaden att A32 är en befintlig vagntyp (Bombardier Flexity Swift K4000) som modifierats måttligt, medan A35 i stort sett, inom de ramar som systemvagnskonceptet Urbos AXL ger, är en nykonstruktion. A32 har utvecklats till en pålitlig slitvarg (bl.a. ställt i relation till hur mycket underhåll vagntypen bevärdigas) men var inte helt okontroversiell i början. Bl.a. angreps både konstruktionen A32 och Ruggige Ragge på Spårvägssällskapets gamla forum av en person med den fyndiga signaturen "Lars Anakin". Den personen är idag en hög chef inom kollektivtrafiken i Storstockholm. Så kan det gå.

Hur man ska kunna motverka sådant här har det tänkts mycket om tidigare i tråden. En sak som har framförts är att inte skriva så förbannat detaljerade kravspecar. Om man ser till hur A35/A36-upphandlingen gick till så avböjde ju såväl Alstom som Siemens att offerera efter att ha prekvalificerat sig och läst anbudsunderlagen. Stadler ansågs för dyra och AnsaldoBreda, ja...........
Återstod Bombardier och CAF, där CAF var billigare (Bombardier var tvungna att anpassa sin konstruktionsmoduler till SL:s måttkrav och det ansåg de fick kosta extra) och dessutom erbjöd bättre betalningsvillkor, om jag minns rätt. Det kanske inte blev så billigt till slut, ändå. Och Chrille W:s megaoption på över hundra vagnar kryper förhoppningsvis ihop till enbart de vagnindivider som redan levererats.

Inte vet jag hur upphandlingen av vagn C30 gick till (annat än att den fick göras i två omgångar) men jag är i alla fall glad att inte CAF fick den ordern. Annars är det väl här som överallt annars, att ekonomin kinesifieras - dvs. kvalitetstillverkare tvingas till reträtt medan skräptillverkare översvämmar marknaden med sina produkter. Bombardier ska t.ex. genomföra ett stort nedskärningsprogram, varav 300 jobb ska bort i Sverige.

Med hänsyn till den allmänna säkerheten och trevnaden ska jag bespara omvärlden information om hur min kosthållning ser ut

[dr Cassandra Nojdh]

Jag kan tipsa eventuella eventualiteter om att det numera går betydligt smidigare att åka, och köra, på Solnagrenen sedan det "gamla" manöversystemet Cactus började användas i stället för det moderna Penta-system som General Electric misslyckades med att få att fungera tillfredsställande. Man spar säkert runt 2 minuter per halvvarv.

Men Cactus är väl fullt modernt?: http://www.cactus.se/ De har ju varit så pass framgångsrika att de lagt järnvägsautomationen i en särskilt dotterbolag helt nyligen. Det var "bara" det att SL/TF inte insåg det utan lät sig bländas (här också) av GE. Vem var det f.ö. som tillverkade Penta? Var den en egen GE-produkt? Om jag googlar hamnar jag bara bland båtmotorerna.

Nu ska man bara byta ut axelräknarna mot Siemens dito också, och anställa någon som kan programmera ställverksdatorerna ordentligt, så ska nog allt bli bra sedan!

[Nils Carl Aspenberg]

Frankfurt (Oder) har ikke samme vogner som Stockholm, Norrköping og Frankfurt am Main. London/Croydon har nylig kjøpt nye vogner helt identiske med vognene i Bergen. En Bergens-vogn var ferdig lakkert i Bergens farger, men ble likevel solgt til Croydon, som trengte vognene raskere enn Bergen. Sporveismarkedet øker hele tiden og vognseriene blir større og større. Nå er det ikke uvanlig at det kan bli bestilt 100-200 vogner i en omgang. Mange nye sporveier inngår serviceavtaler med produsentene som står ansvarlig for underhold i 10, 20 eller 25 år. Det er også vanlig å finansiere vognkjøp gjennom leasing. Det vil si at vognene eies av et finansieringsselskap. Det er vel noen vogner i Sverige som eies av Den norske bank.