Ett exempel på en modern spårvagn (anser åtminstone jag, fastän jag egentligen hellre kallar denna typ för LRV-fordon) är ju A32. Här finns inga instrument för kontroll av motorstyrningen e.dyl., utan allt försätts övervakat av vagnsdatorerna.daniel_s skrev:Såvitt jag vet är strömreferens det vanliga på nästan alla tyristorfordon i Sverige. (Även hastighetsreferens förekommer.)mats skrev:Nu vet jag inte ens 100% hur det är på Rc-loken, men är det inte så att man får fast moment beroende på pådrag?
Din hypotes må låta rimlig, men den är faktiskt felaktig. Det är ytterst ovanligt, i alla fall i Stockholm, att en "servicebil" måste skickas ut för att avhjälpa ett vagnfel som föraren inte klarar av. Bilarna är snarare behövliga i de fall en "hjälpreda" behövs för att agera signalgivare och liknande. (Sen är det i och för sig lite lustigt att flera trafikföretag envisas med att kalla dessa bilburna specialister för "befäl"!)mats skrev:Sedan är det väl också lite olika policy inom olika spårsystem. På banverkets nät så har föraren större förtroende och ansvar att åtgärda smärre fel själv, helt enkelt därför att det kan ta väldigt lång tid att få ut en servicebil till ett tåg som står still. Att skicka ut en servicebil till en stillastående spårvagn eller ett stillastående tunneltåg i någon stad går ju lite snabbare, och därför behöver de förarna inte ha lika stor felåtgärdskompetens och därför kanske man inte presenterar lika mycket information för föraren i hytten?
Och naturligtvis är inte tanken att låta föraren köra omkring med en felaktig vagn tills den stannar av sig själv och måste få hjälp. Man skulle bita sig i svansen med ett sådant tänkande. En spårvagn, eller ännu värre ett tunnelbanetåg, som står stilla främjar inte produktionen ens om man därigenom hade kunnat sätta vilken grundskoleelev som helst på förarstolen.
Spårvagnar (utom de allra modernaste) har så gott som alltid instrument för att läsa av motorström, laddningsström och liknande för att föraren skall kunna upptäcka oregelmässigheter och avhjälpa dem eller köra undan vagnen innan den pajar. På tunnelbanevagnar har man antagligen bedömt att detta är onödigt, eftersom vagnarna alltid går i multipel.
Nu är det inte så enkelt i verkligheten, men det är en annan historia. Jag vet också att man genom åren ibland haft ett "less is more-tänkande" där en förarhytt helt utan strömställare eller instrument har betraktats som ett ideal. Idag anses det ju ofta att instrument inte behövs eftersom allting övervakar sig själv. Jag kan väl säga att jag är tveksam.
Huvuddatorns panel syns överst på instrumentbrädan till höger. Den kommunicerar med omvärlden, t.ex. föraren, med en fjuttig fyraraders textdisplay.
Mvh.
Björn