Claes Thure Moberg skrev:Men även om det inte "går" att lösa saken internt så skall man inte "springa till medierna".
Det där måste jag vända mig emot! Inte bara för att vi har meddelandefrihet i det här landet, och vem som helst får säga vad de vill till vem som helst - och dessutom utan att den som blir tjurig får ta reda på vem som har sagt vad; det är ju olagligt att efterforska källor - utan också för att det är det demokratiska sättet att lösa problem: ut med dem i det öppna, så måste byken bykas på något sätt.
Hur skulle det se ut om Skandia-skandalerna eller muthärvor och annat skulle "skötas internt"? Ännu mer självklart är det väl att man går ut offentligt när det gäller den gemensamma sektorns förehavanden!
(Detta är menat som en generell kommentar om hur man som "whistleblower" gör "det rätta" - utan någon särskil värdering i den aktuella frågan.)
Claes Thure Moberg skrev:Men även om det inte "går" att lösa saken internt så skall man inte "springa till medierna".
Det där måste jag vända mig emot! Inte bara för att vi har meddelandefrihet i det här landet, och vem som helst får säga vad de vill till vem som helst - och dessutom utan att den som blir tjurig får ta reda på vem som har sagt vad; det är ju olagligt att efterforska källor - utan också för att det är det demokratiska sättet att lösa problem: ut med dem i det öppna, så måste byken bykas på något sätt.
Hur skulle det se ut om Skandia-skandalerna eller muthärvor och annat skulle "skötas internt"? Ännu mer självklart är det väl att man går ut offentligt när det gäller den gemensamma sektorns förehavanden!
(Detta är menat som en generell kommentar om hur man som "whistleblower" gör "det rätta" - utan någon särskil värdering i den aktuella frågan.)
Martin
Det handlar väl inte om att sätta munkavle på folk eller att inskränka yttrandefriheten. Däremot handlar det om ömsesidig respekt för varandra och även för en själv. En arbetsgivare och arbetstagare ingår ett kontrakt och syftet är att utföra ett arbete till gagn för verksamheten och dess kunder. Att i ett läge där man har åsikter som inte tas tillvara internt gå ut i pressen är faktiskt lite att sticka kniven i ryggen på den andra parten, oavsett om man defacto har rätt eller fel. Det skadar den egna verksamhetens ansende vilket på sikt kan leda till sämre kundunderlag, marknadsposition, etc, vilket i slutänden kan innebära ännu färre jobb eller tuffare tider för de som arbetar där. Även offentliga institutioner kan skadas på liknande sätt och i slutänden kan det också drabba den enskilde individen såtillvida att han/hon blir känd som en som går bakom ryggen på andra, vilket kan leda till svårigheter att få nytt jobb om så behövs. Detta gäller såväl arbetsgivare som arbetstagare.
Ska man vara tyst då? Nej, men man kan föra striden på ett smartare sätt. Bäst brukar vara att få någon utomstående, typ pressen, att genomföra en genomlysning av verksamheten. Jag minns inte fallet Skandia i detalj, men inte tror jag att personalen eller facket hängde ut företaget i pressen. Däremot är jag övertygad om att det förekom en eller flera listigt planerade läckor till press och andra som med tydlighet påtalade missförhållandena, vilket ledde till omfattande granskningar och i slutänden även åtal. Därvidlag har "kampanjen" sannolikt lett till önskat resultat vilket trots missförhållanden och kundtapp inte belastat personalens track record negativt. All verksamhet är känslig för omvärldens uppfattning, till och med myndigheter (även om det tar några år). En gnällig anställd sparkar man men man sparkar inte en massiv opinion skapad "utifrån" av massmedia och kunder.
Intressant parallellfall.
Tydligen är det även här säkerheten både för kvinnorna men även kollegornas som har varit på tapeten. Handen på hjärtat vill du ha brandmän som kanske inte orkar bära ut rökskadade?
Claes Thure Moberg skrev:Men även om det inte "går" att lösa saken internt så skall man inte "springa till medierna".
Det där måste jag vända mig emot! Inte bara för att vi har meddelandefrihet i det här landet, och vem som helst får säga vad de vill till vem som helst om har sagt vad;
Jo, men det där är inte helt rätt. Det gäller bara offentlig verksamhet, dvs inte Connex.
Claes Thure Moberg skrev:Men även om det inte "går" att lösa saken internt så skall man inte "springa till medierna".
Det där måste jag vända mig emot! Inte bara för att vi har meddelandefrihet i det här landet, och vem som helst får säga vad de vill till vem som helst om har sagt vad;
Jo, men det där är inte helt rätt. Det gäller bara offentlig verksamhet, dvs inte Connex.
Nja... I princip instämmer jag med dig till 100%, men nu gällde det ju bl.a. säkerheten i vagnarna som ägs av SL. Då blir gränsdragningarna med ens lite mer komplicerade.
Claes Thure Moberg skrev:Men även om det inte "går" att lösa saken internt så skall man inte "springa till medierna".
Det där måste jag vända mig emot! Inte bara för att vi har meddelandefrihet i det här landet, och vem som helst får säga vad de vill till vem som helst - och dessutom utan att den som blir tjurig får ta reda på vem som har sagt vad; det är ju olagligt att efterforska källor - utan också för att det är det demokratiska sättet att lösa problem: ut med dem i det öppna, så måste byken bykas på något sätt.
Hur skulle det se ut om Skandia-skandalerna eller muthärvor och annat skulle "skötas internt"? Ännu mer självklart är det väl att man går ut offentligt när det gäller den gemensamma sektorns förehavanden!
(Detta är menat som en generell kommentar om hur man som "whistleblower" gör "det rätta" - utan någon särskil värdering i den aktuella frågan.)
Martin
Det handlar väl inte om att sätta munkavle på folk eller att inskränka yttrandefriheten. Däremot handlar det om ömsesidig respekt för varandra och även för en själv. En arbetsgivare och arbetstagare ingår ett kontrakt och syftet är att utföra ett arbete till gagn för verksamheten och dess kunder. Att i ett läge där man har åsikter som inte tas tillvara internt gå ut i pressen är faktiskt lite att sticka kniven i ryggen på den andra parten, oavsett om man defacto har rätt eller fel. Det skadar den egna verksamhetens ansende vilket på sikt kan leda till sämre kundunderlag, marknadsposition, etc, vilket i slutänden kan innebära ännu färre jobb eller tuffare tider för de som arbetar där. Även offentliga institutioner kan skadas på liknande sätt och i slutänden kan det också drabba den enskilde individen såtillvida att han/hon blir känd som en som går bakom ryggen på andra, vilket kan leda till svårigheter att få nytt jobb om så behövs. Detta gäller såväl arbetsgivare som arbetstagare.
Ska man vara tyst då? Nej, men man kan föra striden på ett smartare sätt. Bäst brukar vara att få någon utomstående, typ pressen, att genomföra en genomlysning av verksamheten. Jag minns inte fallet Skandia i detalj, men inte tror jag att personalen eller facket hängde ut företaget i pressen. Däremot är jag övertygad om att det förekom en eller flera listigt planerade läckor till press och andra som med tydlighet påtalade missförhållandena, vilket ledde till omfattande granskningar och i slutänden även åtal. Därvidlag har "kampanjen" sannolikt lett till önskat resultat vilket trots missförhållanden och kundtapp inte belastat personalens track record negativt. All verksamhet är känslig för omvärldens uppfattning, till och med myndigheter (även om det tar några år). En gnällig anställd sparkar man men man sparkar inte en massiv opinion skapad "utifrån" av massmedia och kunder.
Så det är alltså OK att sticka kniven i ryggen, bara man gör det i smyg?
Är det bättre?
Först talar du om att man ska uppträda schysst mot parter i ett ingånget samarbete, sen tycker du att man i smyg kan läcka info?
)