Mja, här skulle jag iofs säga att även monotona resa-sig-upp-och-sedan-sätta-sig-ned-igen-rörelser också är en arbetsmiljörisk, i alla fall om man sätter stolen lågt och placerar grejer runt omkring så att man utsätter knäna för dåliga belastningar, som man har gjort på C20. Särskilt illa är det på de vagnar som har vridspärr på förarstolen (2001-2200 tror jag och kanske 2000 också).2763 skrev:Dessutom skulle jag vilja påpeka att det är bra och modernt att föraren får resa på sig och titta ut. Av flera skäl. Vi vet sedan länge att monotona arbeten skapar arbetsskador.
Sen tror jag inte heller att lösningen är att låta föraren sitta så orörlig som möjligt, det bästa vore i stället om man kunde variera körställningen så mycket som möjligt, både sittande (ganska högt) och stående och med många säkerhetsgrepp att välja på som t ex C12 med höga nummer hade på slutet. (Eller så kan man ta bort föraren helt och hållet, så slipper vi den här arbetsmiljödiskussionen!)
Att successivt åtgärda och ändra tyder tyvärr på att man haft alltför lite kännedom vid designen, vilka rörelser och hur hårt de måste utföras som upplevs som obekväma och kan ge förslitningsskador. Vågar vi hoppas att C30 ska upplevas som modern både avseende förarmiljö och annat, och att när de börjar rulla ska leda till att Stockholms t-bana uppfattas som mer modern? Även från förarsynpunkt? 
