Forum - Spårvägssällskapet.se

"Ett problem är att du förutsätter att det nödvändigtvis är ett mer eller mindre påtagligt fel på den som kastar sten, och inte på omgivningen som den personen lever i."

Ja, såvida man inte blir tvingad av en mobb att kasta sten, så har man förmodligen på ett eller annat sätt ett psykiskt problem.

Den argumentation du för leder ju lite mot tesen att det alltid är omgivningens fel, och att stenkastaren/brottsmannen i sig är egentligen bara ett offer som inte borde bestraffas överhuvudtaget.

Kan vi vara överrens om att det förmodligen existerar saker både i omgivningen och personens huvud som har en negativ inverkan på helheten?

En sådan sak som ATTITYD utvecklas ju ofta åt fel håll med föräldrar som missköter sig, vilket leder till tesen

En felande omgivning skapar ett felande psyke hos en person som mår dåligt. Det är alltså uppenbart att andras felval leder till att den här personen gör fel val oftare som en följd.

Handlar det om en ung vandal på säg 12-14 år så är ju ett straff att ta ifrån barnet mobiltelefonen för att han kastade sten på spårvagnen. Sen kan man ju öka dosen trädgårdsarbete tills man känner att attityden förändrats.

Handlar det om en vuxen person är det mycket svårare, för då finns inga naturliga förmyndare som kan ta hand om personen. I mina ögon borde det ju vara lämpligt att placera en vuxen stenkastare på någons slags anstalt där man arbetar för att uppnå en beteendeförändring. Sen kan det ju vara rimligt att personen också tvingas betala dagsböter, det får ju snattare göra, och dom pengarna kan ju rimligen gå till Rantorgets (antar jag?) verkstad, för reparationskostnader som delvis vållas av stenkastare, eller i vilket fall...där gör ju pengarna nytta.

Om en person gång på gång spottar ur sig fördomsfulla och felaktigt grundade åsikter om andra människor, är det då hans omgivning som brister eller har han ett "fel i huvudet"?

Jag tror att även trådskaparen skulle behöva kramas mer, i stället för att vara så fokuserad på att uppfostra världen genom känslolösa bestraffningar.

Kram

Du pratar fortfarande om Alvedon Stefan.
Det är ju visserligen relativt smärtlindrande för stunden, men botar inte ett smack.

Själv är jag ingen messias med någon hästkur på lager som löser dessa problem.

Det jag dock anar någonstans i livets förunderliga dimmor är att innan man kommer med lösningar på problem, bör man någonstans se ett rotsystem av sammanhang. Ett fundament som dessa handlingar byggs på.

Inga konsekvent dåliga handlingar existerar utan en extremt rutten stomme och skall det renoveras så går det inte att strunta i grunden.

Naturligtvis kan denna diskussion föras vidare till andra plan om man så vill. Är en människa ond eller god från födseln? Arv-miljö? Bla Bla Bla Osv! Jag tror att det finns andra forum till de frågorna.

Fast om någon har en konkret tanke om hur kriminella och dåliga handlingar skall försvinna från vårt samhälle så är i varje fall jag intresserad av att höra dem.

Det här med "god" och "ond", är det inte taget från religiösa skrifter egentligen?

En person kan ju t.ex. vara född med låg social kompetens, oförmåga att tyda andras känslor som leder till ett utanförskap som personen ifråga
egentligen inte kunde förhindrat.

Och har du ett utanförskap har du väl en hörnsten i alla fall, på vägen mot att bli kriminell.

Gjorde man t.ex. en undersökning på hur många kriminella som deltog i lagsport som unga, och hur många som inte deltog i någon liknande aktivitet alls i den åldern, tror ju jag att icke-aktivitetsgruppen "bidrar" med fler kriminella. Det är alltså en uppskattning, men den som tror emot det får ju gärna motivera varför det skulle vara sämre att vara med i t.ex. ett handbollslag än att inte ha någon gemenskap att gå till på fritiden.

Sen kan man vara född med ett humör som leder till raseriutbrott över småsaker, och personen är alltså ofta arg. Det är säkert också en faktor som kan leda till kriminalitet; Är man inte bra på att lägga band på sina känslor riskerar man t.ex. att misshandla sin flickvän i större grad än om man är en lugn och sansad person.

Föräldrarna. Om föräldrarna t.o.m. stjäl och är kriminella själva så är det ju stor risk att barnen går samma väg.

Men du finner ingen bra lösning på detta. De lösningar jag visade upp fick uppenbarligen vissa här att må dåligt - men tyvärr är den sortens (bisarra) lösningar det enda som biter. Däri ligger problemet.

Vi har alltså lösningar som inte passar in i vår samhällsbild, medan lösningar som passar in i samhällsbilden är väldigt svåra att genomföra.

Om en 5-åring får raseriutbrott på dagis, kanske det vore läge att direkt gå in med psykolog och hela kitet, men kanske inte...och därför måste barnet först bli 16 år (problematiken får rota sig) och råna en butik, först då börjar vågar vi komma med åtgärder, för då vet vi att något måste göras. Men vid det laget är problemet rotat, och betydligt svårare att ta itu med.

Så vad efterfrågas egentligen? Som jag ser det kan det vara rena rama spåkärringsmetoderna. D.v.s. vi skulle behöva kunna få en prognos på varje 10-åring om hur det blir om ytterligare 10 år.

** Storrökare? (föga allvarligt, men...)

** Slagskämpe?

** Snattare?

** Alkoholberoende?

Kunde man i förväg förutse sådana framtida problem hade samhället varit mycket lättare att leva i, men det med spådomar kan vi ju bara glömma...

Stefan_Brännström skrev:Gjorde man t.ex. en undersökning på hur många kriminella som deltog i lagsport som unga, och hur många som inte deltog i någon liknande aktivitet alls i den åldern, tror ju jag att icke-aktivitetsgruppen "bidrar" med fler kriminella.

Som vanligt presenterar du dina egenkomponerade (och ogrundade) teorier som fakta.

Stefan_Brännström skrev:De lösningar jag visade upp fick uppenbarligen vissa här att må dåligt - men tyvärr är den sortens (bisarra) lösningar det enda som biter. Däri ligger problemet.

Vad har du för belägg för att detta skulle vara sant?

Stefan_Brännström skrev:Det här med "god" och "ond", är det inte taget från religiösa skrifter egentligen?

Vad har det med saken att göra?

Stefan_Brännström skrev:En person kan ju t.ex. vara född med låg social kompetens, oförmåga att tyda andras känslor som leder till ett utanförskap som personen ifråga egentligen inte kunde förhindrat.

Det där låter som en klockren beskrivning av vanliga symptom vid aspergers syndrom.

Stefan_Brännström skrev:Och har du ett utanförskap har du väl en hörnsten i alla fall, på vägen mot att bli kriminell.

Statistik visar att aspergers syndrom är underrepresenterat i statistik över brottsdömda.

Otur att din teori inte håller...

Stefan_Brännström skrev:Gjorde man t.ex. en undersökning på hur många kriminella som deltog i lagsport som unga, och hur många som inte deltog i någon liknande aktivitet alls i den åldern, tror ju jag att icke-aktivitetsgruppen "bidrar" med fler kriminella. Det är alltså en uppskattning, men den som tror emot det får ju gärna motivera varför det skulle vara sämre att vara med i t.ex. ett handbollslag än att inte ha någon gemenskap att gå till på fritiden.

Det här resonemanget innehåller tyvärr en del felaktiga förutsättningar/idéer. Ett fel är att lagsport är Den Enda Riktiga Gemenskapen [tm]. Jag känner till och med till en person som om ett gäng bilintresserade sagt "de har ju ingen hobby - de spelar ju inte fotboll". Jag lovar att det finns många gemenskaper som inte har ett dugg med lagsportmedverkan att göra. Värt att tänka på i sammanhanget är också att brottsannolikheten hos de ungdomar som inte är intresserade av sport ökar då investeringar i ungdomssport görs, eftersom dessa ungdomar blir mer och mer förbannade på att det alltid ska satsas just på sport och inget annat...

Ett annat fel är att förutsätta att förutsättningar för en bra gemenskap för varje enskild person finns ganska nära personen. Hur många medlemmar skulle du få om du startade en förening för spårvägintresserade inom det kvarter du bor? (ett kvarter motsvarar väl allt mellan en liten skolklass till en årskull på en större skola, beroende på vad för hus man pratar om)...

Ytterligare ett fel är att förutsätta att alla önskar en gemenskap. Det är inte en slump att uttrycket "ensamvarg" finns...

Om du vill lansera hypoteser så gör det gärna i ett sammanhang där ämnet inte från början är så laddat.

Stefan_Brännström skrev:Föräldrarna. Om föräldrarna t.o.m. stjäl och är kriminella själva så är det ju stor risk att barnen går samma väg.

Kan man stjäla utan att vara kriminell?

Stefan_Brännström skrev:Men du finner ingen bra lösning på detta. De lösningar jag visade upp fick uppenbarligen vissa här att må dåligt - men tyvärr är den sortens (bisarra) lösningar det enda som biter. Däri ligger problemet.

Underförstått i det du just skrev så tycker du kanske också att man ska tvinga folk att delta i lagsporter?

Vilken vetenskaplig referens har du på att "den sortens (bisarra) lösningar det enda som biter"?

Stefan_Brännström skrev:Om en 5-åring får raseriutbrott på dagis, kanske det vore läge att direkt gå in med psykolog och hela kitet, men kanske inte...och därför måste barnet först bli 16 år (problematiken får rota sig) och råna en butik, först då börjar vågar vi komma med åtgärder, för då vet vi att något måste göras. Men vid det laget är problemet rotat, och betydligt svårare att ta itu med.

Finns det forskning som visar att raseriutbrott i 5årsåldern har ett samband med hur personen är i 16-årsåldern respektive längre fram i livet? En god idé är att fundera lite på hur mycket puberteten kan förändra hos folk.

Stefan_Brännström skrev:Så vad efterfrågas egentligen? Som jag ser det kan det vara rena rama spåkärringsmetoderna. D.v.s. vi skulle behöva kunna få en prognos på varje 10-åring om hur det blir om ytterligare 10 år.

** Storrökare? (föga allvarligt, men...)

** Slagskämpe?

** Snattare?

** Alkoholberoende?

Kunde man i förväg förutse sådana framtida problem hade samhället varit mycket lättare att leva i, men det med spådomar kan vi ju bara glömma...

Ja, och det är också otroligt dumt att presentera statistiska samband för enskilda individer även om statistiken visar ett hyffsat säkert samband, så länge som statistiken inte visar ett 100%igt samband. Tänk dig in i situationen att du är 7 år och någon säger åt dig att det är otroligt liten chans att det inte går åt helvete i livet för dig. Att få höra något sådant, eller att föräldrarna eller "andra vuxna" i närheten får höra nåt sånt, innebär i sig att man ökar risken att det går åt helvete i livet för ungen i fråga.


Appropå kontroversiella lösningar så skulle det antagligen fungera att avrätta en slumpvist vald person varje gång det förekommer stenkastning mot spårvagnar, enligt samma tankesätt som det där klassiska skämtet "varje gång du onanerar så dödar gud en kattunge". Det rättfärdigar dock inte en så galen lösning...

M_M skrev:Finns det nåt vetenskapligt belägg för att just genomsnittliga spårvagnsförare inte har nån "småligistbakgrund"?

Inte vad jag vet, men jag ser fram emot en undersökning om saken!

[quote]Det här med "god" och "ond", är det inte taget från religiösa skrifter egentligen?[quote]

Naturligtvis är begreppen gott och ont någonting som starkt förknippas med en religös föreställning. Dock tror jag att en uppfattning om snäll eller elak alltid funnits i olika kulturer och det även i starkt ateistiska eller sekulariserade kulturer.

[quote] En person kan ju t.ex. vara född med låg social kompetens, oförmåga att tyda andras känslor som leder till ett utanförskap som personen ifråga
egentligen inte kunde förhindrat.
Och har du ett utanförskap har du väl en hörnsten i alla fall, på vägen mot att bli kriminell.[quote]

Vet inte vad du syftar på i detta fallet. Att hävda att någon skulle vara född med en viss förmåga kan kanske stämma till en viss del, men att detta skulle bidraga till en människas fall mot den sk "onda sidan" är att utnämna sig själv till årtusendets främste filosof och naturvetenskapsman i en o samma. Själv har jag i mitt tidigare yrkesliv jobbat med just extrem variationen av sådana personer du beskriver. En Autistisk människa beskrivs ha en extremt låg social kompetens och oförmåga att tyda andras känslor.
Dessa personer befann sig verkligen inte i något utanförskap, utan deltog med hjärtatslust i allt vad samhället erbjöd.
Nu befann sig de här personerna i en bra miljö, med en meningsfull tillvaro och det är dit jag vill komma.
Undrar hur de skulle blivit som människor om de vuxit upp med missbrukande eller oengagerade föräldrar i någon av de berömda förorterna

Alla behöver vara behövda! Alla behöver ett kvalitativt levebröd! Alla behöver gemenskap och känna ett sammhang. Alla barn behöver en trygg uppväxt med föräldrar som älskar och engagerar sig.
Alla behöver vara någorlunda lyckliga! Lycka föder kärlek, omsorg och engagemang. Lycka dräper "onda" handlingar och göder det "goda".

Om detta var beskrivningen av vårt samhälle idag så skulle du inte heller läsa debattartiklar i GP om förares rädsla.
Nu är inte så fallet för vi lever i ett ganska ljummet samhälle och termometern visar snart minusgrader och det blir inte bättre av att vi själva och media slänger is på skiten!

Varför får jag känslan av att vissa personer anser att har man inte forskat om något så skall man inte uttala sig.

Du kan ju givetvis välja att bemöta mina teorier på det sättet, men du vet förmodligen inte mer själv eftersom forskningstjafset kommer upp direkt.

Det är m.a.o. lätt att hävda att någon annan har fel, desto svårare att bevisa för dig att du är rätt ute och har "rätt slags teorier" om Asberger eller whatsoever.

Du skriver så mycket goja, Stefan. Att ha lite kött på benen och kunna hänvisa till statistiska undersökningar är väl det minsta man kan kräva av någon som häver ur sig teorier av dina slag.

Just nu bygger dina resonemang på "jag tror att det är A, därför är det A".

Allt du har skrivit på den här tråden (och många andra dessförinnan) förtjänar inget mer än ett rungande .

Stefan_Brännström skrev:Varför får jag känslan av att vissa personer anser att har man inte forskat om något så skall man inte uttala sig.

Därför att du tänker fel?

Jag har iaf aldrig sagt att man själv måste ha forskat om något för att få uttala sig. Däremot säger jag att om man inte kan peka på forsking, sin egen eller lika väl någon annans, så är det man säger bara en spekulation och inget annat.

Stefan_Brännström skrev:Du kan ju givetvis välja att bemöta mina teorier på det sättet, men du vet förmodligen inte mer själv eftersom forskningstjafset kommer upp direkt.

Det är m.a.o. lätt att hävda att någon annan har fel, desto svårare att bevisa för dig att du är rätt ute och har "rätt slags teorier" om Asberger eller whatsoever.

Det där med asperger (obs, stavas med P, inte B) är inte teorier, det är ren statistiskt bevisad verklighet!

Om du orkar fixa fram nån slags referens till underlag till det du pratar om så lovar jag att orka googla fram referenser till det jag pratar om.

Glöm inte att det är du som från början kommit med påståenden, det är din uppgift att försvara dina påståenden.

Kloker: Det är helt uppenbart att du tror dig vara smartare än vad du är, och att det blivit en sport för dig att ifrågasätta andra så mycket det går. Problemet för dig är att i slutändan är det blir genomskinligt. Intelligens handlar inte om att febrilt ifrågasätta andra. Du blir enbart en ganska enerverande pekpinne, som ifrågasätter rena självklarheter.

Vakna upp lite och inse att det ÄR självklart att en avrättad person inte kastar sten på spårvagnar igen (det är en av flera saker som du ifrågasatte).

Kloker skrev:

Stefan_Brännström skrev:De lösningar jag visade upp fick uppenbarligen vissa här att må dåligt - men tyvärr är den sortens (bisarra) lösningar det enda som biter. Däri ligger problemet.

Vad har du för belägg för att detta skulle vara sant?

Nu är jag medveten att de flesta (om inte alla) på det här forat har slutat ta den här "Stefan_Brännström" på allvar, men jag tänkte ändå att vi alla kunde få oss ett gott skratt om han/hon fick ett försök till att förklara sig.

Allvarligt talat, kan vi inte försöka hålla en liiite högre nivå nu? Det allra klokaste som hittills har skrivits i den här tråden är enligt min mening det om att kramas mer. Det tycker jag var en riktigt bra idé som jag försöker tillämpa så ofta det går.

Länk för den som undrar hur man gör

Jag tycker vi sätter punkt i och med daniels inlägg. Det kommer inget ut av diskussionen.