leifd skrev:Karsten skrev:Jag provåkte lite M06 i Norrköping i förra veckan. En väldigt trevlig vagn med bra gångegenskaper och mjuka starter. Tyvärr är det ju ingen finess på grejerna, ingen har väl t.ex. beställt att det ska gå att stanna mjukt med vagnen eller att öppna dörrarna utan C20-fördröjning? Det byggs många fina spårfordon nuför tiden, men ofta saknas komfortaspekten och de små finesserna (t.ex. går inte dörren upp om man tryckt på knappen på dörren innan de två "fördröjningssekunderna" gått sedan vagnen stannat). Det är synd att det ska vara så, det krävs så lite till för att få perfekta fordon.
De där fördröjningssekunderna, de har nog också en förklaring, som vi får hämta i datorvärden, tyvärr.....
De datorer man sätter i spårvagnar (och andra fordon) är ofta inte så supersnabba som den PC de flesta har på sitt skrivbord, främst pga att de produkter som ska ha ett långt liv, en konstruktion med en del tid på nacken och ska vara hyfsat billiga.
Detta gör då att cykeltiderna i processerna ibland kan upplevas som långa, även om så inte är fallet (i vart fall för oss som sysslat med olika PLC-system (namn på datorer för olika industriella bruk)).
Dessutom är det ju så, att om programvaran/programeringen säger att vagnen ska stå stilla, innan dörrar friges, så måste vagnen verkligen stå stilla och bromsar vara ansatta, något som faktiskt tar viss tid, men kan tyckas vara lång tid. Faktum är ju att människa inte alltid kan registrera att vagne fortfarande rör sej, på samma sätt som datorer och givare i vagnen kan.
Ska vi då även jämföra med med äldre relästyrda vagnar, så gick det väldigt bra att frige dörrar, innan vagnen stod helt stilla, bara hastigheten var under ett visst värde, vilket innebar att dörrarna faktiskt började öppnas innan vagnen stog helt stilla. Detta är nog ett förfarande som de flesta av oss skulle acceptera, mest för att vi är vana vid det, dock kan vi aldrig få datorerna att acceptera detta, utan att tala om det för dem. Då hamnar vi i dilemmat att sådana program troligen inte går att få godkända.
I slutändan är det alltså bara att börja vänja om sig......
Nja, det är väl snarast så att hastigheten mäts vanligtvis med en givare som ger ett antal impulser per varv som en axel roterar, oavsett om det rör sig om en "datorvagn" eller en gammal vagn. Elektroniken konstrueras så att dörrarna friges om det inte kommit någon puls på tillräckligt lång tid. Utan digitalteknik är det svårt att göra elektroniska tidsfördröjningar längre än nån bråkdel av en sekund hyffsat tillförlitliga, så därför "släpps" dörrarna så fort vagnen står "nästan stilla". I digitalteknikens värld kan man fixa tidsfördröjningar med "bättre tillförlitlighet än man nånsin kan önska i just det här sammanhanget", och därför är det så lätt att konstruera ett fordon med både livrem och hängslen. I princip skulle man tekniskt kunna ha konstruerat ett lika exakt system även på 1950-talet, men det hade till ingen direkt nytta varit framförallt dyrare, kanske ömtåligare och kanske mer slitagebenäget än reläbaserade konstruktioner.
Datorernas prestanda har däremot knappast något med fördröjningarna att göra. Dagens mikrokontrollers som används i den här typen av inbyggda system har prestanda som startar en bit ovanför vad t.ex. gamla Commodore 64 hade - och det finns mikrokontrollers som är mångdubbelt snabbare. Att jag tog C64 som exempel är för att den som inte kan något direkt om teknisk prestanda hos datorer inser nog att om en dator orkar med att driva runt de spel som gällde på C64-tiden så orkar den garanterat styra ett dörrsystem som består av något dussin in- och utsignaler.
Jag tycker dock det är dags att göra en verklig analys över vad alla dessa fördröjningar kostar.
Ett hypotetiskt exempel:
Om man räknar med att det tar 2 sekunder "i onödan" att öppna dörrarna på en spårvagn så innebär det 50 sekunders extra gångtid för att köra i en riktning på L1 i Göteborg. Om man tittar på tidtabellen och räknar lite så ser man att man skulle i princip kunna få in ett till varv på linjen per dygn (åtminstone fredag då dygnet är som längst) med exakt samma antal fordon och samma antal förare. Om man säger att det motsvarar åtminstone 4/5 av ett "varv" de flesta dagar, och nu är jag för trött för att orka räkna på antal hållplatser på varje linje utan chansar på att det är ungefär samma antal, och vi har 12 linjer, så kan en extremt grov uppskattning göra att det kostar fordonsmateriel kapabel till ca 3500 varv per år i onödan för dessa två sekunder (förutsatt att man bestämmer sig för att de är onödiga).
I praktiken så är det väl inte fråga om så mycket som två sekunder. Å andra sidan så är tid = pengar även för många av resenärerna, och inte bara trafikutövaren, så det är inte bara fråga om vad vagnar kostar. Om det kostar 2 sekunder enkel resa och man jobbar 5 dagar i veckan per år och har några veckors semester så har man kastat bort över en halvtimma per år på att vänta på dörrarna...
Vad gäller säkerhetsaspekten så ska man väl också tänka på vad man vill skydda sig mot, och hur pass stängda dörrarna måste vara för att skydda sig mot detta. Man kan ju tänka sig att de börar röra sig någon centimeter "precis" när vagnen stannat till, och sedan "får" dörren inte röra sig längre om vagnen inte står "jättestilla"...
En *annan* grej som ingen kan hävda något säkerhetsargument mot - är att det är dumt++ med vagnar där man inte kan "förbeställa" döröppning vid nästa hållplats. På de ombyggda äldre M29'orna (och enstaka M28) så kan man trycka på "öppna" en bra stund före vagnen stannat vid hållplats, och när föraren frigör dörrarna så öppnas dörren automatiskt. Detta går *inte* att göra på ett antal modeller av vanligt förekommande kollektivtrafikfordon, vilket är minst sagt rätt dumt...
)
