bruse skrev:Många inom serviceyrket skulle bra må bra av att gå kurs i hur man hanterar sina kunder. Hela företaget mår bra av det.
Det räcker med en grinig person i ett företag, för att spoilera vad 12 trevliga i samma företag har lyckats bygga upp. En enda grinig person kan spoilera ett helt företags policy. Ni ÄR företags ansikte utåt!
Varning - lååååååååångt svar
I det enkla har Bruse rätt - alla mår bra att vara vänliga mot varandra. Eller som jag sade till en fackrepresentant inför ett besvärligt personalärende: "J----, du måste älska dina medlemmar" och fick svaret (med sammanbitna tänder) "Jag vet, men det är så för----t svårt ibland".
Det komplicerade svaret är att vi nu lever i en komplex värld där vi översköljs av budskap och utsätts för otaliga möten och beslutssituationer varje dag. Svaret är komplicerat då det inte är så lätt att lära sig att hantera en sådan situation effektivt men samtidigt mänskligt. Utbildning krävs, men kanske inte bara en enkel serviceutbildning och inte bara hos markpersonalen.
SL har en devis: 'Hela resan' men man har inte direkt gjort någon djuplodande studie i hur den bör förverkligas. Kommunikationen vertikalt (landsting-SL-entreprenörer-personal båda riktningar) och horisontellt (entreprenör-entreprenör och personal-personal-trafikant) är dålig. och man har ingen modell för hur man skall skapa och utveckla denna kommunikation.
När Anna Kettner blev trafiklandstingsråd under förra valperioden så försökte hon besöka personalen en halvdag i veckan (och lyckades väl två gånger av tre) vi hade henne ute bland personalen men även tillsammans med fackliga representanter. Efter en vår bland buss- tågförare och spärrpersonal så frågade hon oss om vi inte hade några avlastningssamtal. Svaret blev nej.
Varför behövs avlastningssamtal. Oftast beroende på att man aldrig hinner ge bra svar och aldrig hinner lära sig det som trafikanten vill ha svar på (eller att svaret är komplext eller - för trafikanten - ologiskt). Detta leder hos många till det som kan tyckas surhet och ilska
[avvikelse]
Just precis hade jag en situation där en trafikant skällde på en annan mitt framför luckan hos mig här på Hötorget X:et. Den skällande var helt klart stressad och i obalans av något skäl. Så han skällde på en äldre man som hade svårt att gå och som ville ställa en fråga. Min lösning var att skälla ut den stressade. Det var egentligen inte det mest uppbyggliga sättet, men jag kände att det var viktig att den stressade förstod att han agerade oacceptabelt mot den gamle mannen. Och i den affekt mannen var i så gällde det att få fram detta budskap så fort och effektivt som möjligt - innan han försvann ned i tunnelbanan.
[/avvikelse]
men som jag ofta upplever som frustration hos personalen för att de inte kan leverera det som trafikanten vill och på något sätt ändå har rätt att få - ett adekvat svar som antingen ger direkt tillfredställelse eller en direkt länk till ett bra svar vid ett senare tillfälle.
Det ologiska svaret är till exempel det svar som Johan fått om varför föraren inte kunde svara på vilken turtäthet som gällde vid 19-tiden på 3:an söderut på Söder. Svaret var korrekt - föraren har inte översikt över hur de andra bussarna kör på hans linje då han inte har någon turlista utan bara en körspecifikation - men ologiskt då det ur ett allmänt informationsbehov är viktigt att personalen känner till sin omgivning för att göra ett bra jobb. Att i det här fallet känna sin omgivning är inte bara att veta vart man skall köra och när samt hur man kör buss och kan den specifika bussen. Man bör även kunna taxan (vilket blir sämre och sämre) - man skall ju visera och stämpla - och gärna vad som finns längs linjen samt hur den egna bussen är placerad i förhållande till de övriga på linjen samt anslutande busslinjer och spårtrafik.
Ju mer man kan desto bättre och snabbare kan man svara. Men det kräver att någon ger personalen denna möjlighet. Någon i det här fallet är arbetsgivaren/entreprenören och SL. Dels måste man se till att man lägger vikt på personalens kompetens och ger möjlighet till förkovran, dels ser till att man har medel och utrustning som hjälper en i arbetet och inte stjälper en. Man måste lära sig att hjälpa och hantera kunder i en stressad arbetsmiljö och få regelbundna tillfällen till möten med kollegor och arbetsledning för att diskutera arbete och annat relaterat. Det många idag saknar är tid för reflektion och diskussion om arbetet. Förr kunde man dels göra det under reservtiden och när man jobbade ihop med en kollega i spärrar som man var flera i och förare-konduktör ute på linjen. Idag är bussföraren mycket isolerad och det är nog ett av de viktiga skälen till att förarna gör som de gör.
Men som sagt SL måste göra allvar i att satsa på "Hela resan" och ge personalen möjligheterna att kunna erbjuda detta. Idag verkar devisen bara vara att erbjuda färdmedlet och transporten (även om man inte fixar det alla gånger). Information och service verkar man inte ha tänkt igenom hur den skall skötas. Visserligen arbetar man med att fixa den centrala informationen som webbsajten och kundtjänst samt elektroniska skyltsystem (som blir helt opålitliga när det blir trafikstörningar). Men att ta fram bra och distribuerade (därigenom okänsliga för centrala fel) informationssystem som personal och trafikanter kan använda verkar man inte ha någon bra strategi för. För att inte tala om hur man fångar upp personalens observationer om vad som är bra och dåligt i verksamheten.
De flesta skulle nog hellre passa som sophämtare, slippa vara trevlig, och serviceminded.
Och som av en händelse så har jag en kollega vars karl har slutat köra buss och istället kör återvinningssopbilar