Efter knappt två veckor i Ukraina var det dags att fortsätta norrut. En god middag inmundigades på järnvägsrestaurangen i Lviv där den bastanta men vänliga servitrisen bara förstod begripliga språk, =Ukrainska och Ryska, men mycket väl förstod att vi skulle ha middag och förklarade vad vi ville ha för mat på ukrainska. Det är den där annorlunda rätt praktiska sortens servis där man även får hjälp att bestämma sig som bara återfinns i forna öststater..
Sedan var det dags att leta rätt på tåg 372 mot Minsk.
Med viss spänning äntrade vi tåget till Vitryssland, hur skulle det fungera i detta slutna land som enligt Lonely planet knappast besöks av någon turist och saknar sevärdheter? Skulle det vara problem att lämna Ukraina utan att ha deklarerat valuta vid inresa?
Farhågorna visade sig vara överdrivna, gränsformaliteterna var betydligt enklare än mellan Polen och Ukraina. Bagageutrymmet under underbingarna och över korridoren kontrolerades naturligtvis liksom transitvisat som klistrats i passet av ambassaden på Lidingö. Väl framme i Minsk var det bara att ta ut en packe vitryska rubel i närmsta bankomat, tjacka frukost i något av cafeerna på stationen och låsa in väskorna.
Linjekarta i en spårvagn. Minsk spårvägsnät är inte särskilt stort men linjerna är många för att åstadkomma direktförbindelser (ny biljett krävs vid byte).
Turtätheten på spårvägslinjerna är hög och de flesta linjer körs med enkelvagn men multippelkopplade vagnar förekommer.
Vi klev på en godtycklig vagn och åkte tills det verkade lagom att gå av (vilket råkade bli vid traktorfabriken i "bildgåtan").
Vagnparken är ganska varierad, ryska KTM vagnar..
..Tjekiska Tatra T3M..
..nya (lokat tilverkade?) höggolvsvagnar..
..och massor av "Rigavagnar". Såg även någon fd. västtysk spårvagn på håll.
Den modena tiden har trotts allt gort ett visst intrång, reklammålade spårvagnar..
Ny vagn från utsidan..
..och insidan.
"Biljettmaskin"..
..under användning.
Jeg slapp heldigvis unna så mye dobesøk da jeg var der. 