Linjenummerbild 2 omg 2

[AGR]

Bild 2 från Århus. Spårvägen upphörde 7/11-71 Linje 1 hade röd lampa och linjenummersiffra.

[essin]

Jättetrevligt med en ny bildsvit! När är bilden tagen? En liten fundering bara, är jag färgblind, eller är det en grön lampa och linjenummersiffra?

[Byggare Bob]

Jättetrevligt med en ny bildsvit! När är bilden tagen? En liten fundering bara, är jag färgblind, eller är det en grön lampa och linjenummersiffra?

Nejdå, du är inte färgblind, linje 2 i Århus hade gröna skyltar och lanternor.
Linje 1 i Århus hade röda skyltar och lanternor f ö.
(då tändes den röda lampan på vänstersidan på vagnen)

[AGR]

Jättetrevligt med en ny bildsvit! När är bilden tagen? En liten fundering bara, är jag färgblind, eller är det en grön lampa och linjenummersiffra?

Nejdå, du är inte färgblind, linje 2 i Århus hade gröna skyltar och lanternor.
Linje 1 i Århus hade röda skyltar och lanternor f ö.
(då tändes den röda lampan på vänstersidan på vagnen)

På vagnens högra sida var den röda lampan.

[essin]

Ah, jag borde ha läst lite noggrannare. Alla gör vi misstag...

[Mik. Lund]

Jeg formoder, at billedet af vogn nr. 1 er taget på slutningen af sporvejsdriften i Århus.

Vogn 1 er leveret i 1945 som første af de genopbyggede vogne efter at hele vognparken i vognhallen blev sat i brand af tyskvenlige danskere i juli 1944. Vogn nr. 1 genopbygget på den oprindelige undervogn (efter opretning og renovering af motor m.v.) og den er bygget af Københavns Sporvejes Hovedværksted, mens de resterende vogne 2-20 er bygget hos Scandia i Randers.

ÅS 1 er sammen med ÅS 3 bevarede og udgør grundstammen i trafikken på metersporet på Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm, hvor de transporterer gæsterne fra parkeringspladsen til museet inden omstigning til normalsporsstrækningen.

Bedste hilsner
Mikael Lund

[Andy]

Et bilde av ÅS 1, tatt i 2002!



Andreas

[Svend Christensen]

Jeg kan udmærket forstå at rød til højre og grøn til venstre måske kan give anledning lidt diskusion.
ÅS nr. 1 er bygget af Københavns Sporveje, medens de øvrige motorvogne ne 2 - 20 var bygget af Scandia (nu Bombardier) i Randers.
På nr. 1 sidder linjefarverne omvendt af alle de øvrige vogne. Hvis man kommer til Skjoldenæsholm kan man se forskellen mellem nr. 1 og nr 3.
Anders´billede er jo netop af nr. 1.

Til mange københavneres skuffelse kan man kun tænde én lanterne (i hver ende af vognen) ad gangen. Man kan altså ikke få både en rød og en grøn lanterne som linje 9 i København (og tidliger linje 8 i Göteborg).

Med venlig hilsen
Svend Christensen
Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm

[Piirka]

Man kan altså ikke få både en rød og en grøn lanterne som linje 9 i København (og tidliger linje 8 i Göteborg).

Med venlig hilsen
Svend Christensen
Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm

Eikä myöskään Käpylän linjalla K (30.8.1953 asti) eikä linjalla 1 (alkaen 31.8.1953) Helsingissä. = Ej heller varken på linje K (tom den 30 augusti 1953) eller på linje 1 (from den 31 augusti 1953) till Kottby i Helsingfors.

Piirka

[Stefan Isaksson]

Vogn 1 er leveret i 1945 som første af de genopbyggede vogne efter at hele vognparken i vognhallen blev sat i brand af tyskvenlige danskere i juli 1944.

Nu blev jag lite nyfiken: vad var det som fick danska överlöpare (hette de inte stikkere?) att bränna en spårvagnsvagnhall av allting?
Det kan ju inte ens ha uppskattats i Berlin, eftersom tyskarna hade ett behov av att rekvirera spårvagnar till Tyskland för att ersätta spårvagnar förstörda vid flyganfall (även om de kanske aldrig gjorde det från just Danmark - jag vet inte).
Prata om att de där tyskvänliga danskarna måste gjort sig illa omtyckta av PRECIS alla. De kan inte ha varit särskilt klyftiga - eller har jag missat något?

SI

[Svend Christensen]

Stefan undrer sig over at atentalet blev udført af tyskvenlige danskere.

Her må jeg forklare et forhold: En sådan handling kaldes i Danmark for Schalburtage (i modsætning til sabotage). Men jeg er sikker på, at Mikael Lund med overlæg har undgået dette udtryk, idet det ikke kendes uden for Danmark. Navnet kommer af en officer i Frikorps Danmark (en afdeling af danskere i Waffen-SS, der kæmpede på østfronten). Han faldt i krigen, og blev derfor betragtet som en krigshelt blandt nazister.
Da sabotagen i krigens senere år øgedes, ønskede de tyske myndigheder i Danmark at gøre sabotagen upopulær blandt den danske civilbefolkning. Der blev derfor oprettet et korps af danskere i tysk tjeneste under SS, der skulle foretage "mod-sabotage". Det var bombeatentater mod mål, der ikke havde militær betydning, men som ville genere den danske civilbefolkning. Man angreb således ved et par tilfælde civile passagertog, ligesom man sprængte Tivolis Koncertsal i København og flere civile beboelseshuse og butikker i danske stæder. Bl.a. sprængte man også sporvognsremisen i Århus. Ingen danske sporvogne kom til Tyskland. Det var tilsyneladende aldrig på tale.

Men Schalburg-korpset var altså et korps af danskere, der på tysk befaling og under overordnet tysk kommando skulle udøve terror mod dan danske befolkning, for at gøre sabotagen upopulær, hvilket dog ikke lykkedes, da de fleste folk godt kunne se forskel på eksempelvis et teater og en fabrik, der fremstillede våben.

Danmark administreredes af det tyske udenrigsministerium, der ofte havde en løbende konflikt med andre tyske myndigheder, der også var repræsenteret i Danmark, eksempelvis Wehrmacht og SS, hvorunder også Gestapo hørte. Det var overordnet den tyske politik at undgå flest mulige konflikter, for derigennem at kunne få mest mulig ud af dansk industri- og landbrugsproduktion. Man skal erindre, at når den danske befolkning var forsynet med fødevarer (rationerede, men rationerne var generelt rigelige) så kunne overskudsproduktionen i landbruget brødføde yderligere 8 mio. mennesker - eller det meste af hele den tyske arme!
Så vidt jeg ved blev ingen andre okuperede lande administreret af det tyske udenrigsministerium, men oftere af militæret eller af SS.

Med venlig hilsen
Svend Christensen

[Stefan Isaksson]

Jag ska be att få tacka Svend för ett mycket intressant svar.
Att nazisterna sysslade med motsabotage hade jag ingen aning om. Jag är fascinerad över att någon kunde tro att det skulle fungera.

För att föra tillbaka inlägget någorlunda på spåret: hur vanligt var det att tyskarna rekvirerade spårvagnar från ockuperade länder? Enligt en artikel i MfSS fick Haag (om jag inte missminnner mig, jag har inte artikeln till hands) släppa till ett antal vagnar.
Jag har svårt att tänka mig att det var en unik åtgärd.

SI
som passande nog sitter och kopplar av med en Carlsberg (klass I för all del).

[Andy]

För att föra tillbaka inlägget någorlunda på spåret: hur vanligt var det att tyskarna rekvirerade spårvagnar från ockuperade länder? Enligt en artikel i MfSS fick Haag (om jag inte missminnner mig, jag har inte artikeln till hands) släppa till ett antal vagnar.
Jag har svårt att tänka mig att det var en unik åtgärd.

Her i Norge ble det rekvidert vogner fra både Oslo og Bergen (er litt usikker på Trondheim, siden de har meterspor)

Fra Bergen ble det sendt 3 motorvogner til Magdeburg og en tilhenger til Szczecin (den gangen het byen Stettin og lå i Tyskland)

Oslo er jeg litt mere usikker på, men jeg veit at Gullfiskene 164-166 ble sendt til Düsseldorf, men de ble aldri satt i drift der på grunn av manglende vendesløyfer, og manglende avstand mellom sporene på de stedene det var vendesløyfer, samtlige av disse kom tilbake til Norge, dog meget ramponerte.

Det ble også sendt 5 to-akslede motorvogner til Köln, mener å huske at dette var 121 og 146-149, tror også alle kom tilbake her, i alle fall befinner 121 og 149 seg i LTF's samlinger sammen med 166 som er nevnt ovenfor!

Det ble også sendt noen tilhengere, men disse husker jeg ikke hvor havnet, også Bærumsbanen måtte sende vogner til Tyskland, heller ikke disse husker jeg hvilke vogner det var!

Andreas

[Piirka]

Her i Norge ble det rekvidert vogner fra både Oslo og Bergen (er litt usikker på Trondheim, siden de har meterspor)

Oslo er jeg litt mere usikker på, men jeg veit at Gullfiskene 164-166 ble sendt til Düsseldorf, men de ble aldri satt i drift der på grunn av manglende vendesløyfer, og manglende avstand mellom sporene på de stedene det var vendesløyfer, samtlige av disse kom tilbake til Norge, dog meget ramponerte.

Det ble også sendt 5 to-akslede motorvogner til Köln, mener å huske at dette var 121 og 146-149, tror også alle kom tilbake her, i alle fall befinner 121 og 149 seg i LTF's samlinger sammen med 166 som er nevnt ovenfor!

Det ble også sendt noen tilhengere, men disse husker jeg ikke hvor havnet, også Bærumsbanen måtte sende vogner til Tyskland, heller ikke disse husker jeg hvilke vogner det var!

Andreas

I boken Oslo-trikken Storbysjel på skinner finns ett litet kapitel om "Trikker på tvangarbeid" (sid. 100). I allt 16 stadspårvagnar (11 motor + 5 släp) beslagtogs av tyskarna. Dessutom togs 2 motor + 2 släp från Lilleaker-Østensjøbanen till Tyskland. Och om jag förstått rätt så togs dessutom 2 A-vagnar (nr 3 & 9) jämte släp (nr 36 & 37) till München.
Av stadsvagnarna rullade nr 58-62 i München och 121, 144 & 146 i Köln. Efter kriget återvände alla motorvagnar till Oslo, 62:n förstördes såvitt under ett bombardemang att endast underredet returnerades. Inga släp returnerades. De 5 stadssläpen blev kvar i nuvarande Polen. Bærumsbanens släp (36 & 37) blev KV dvs krigsförlust auf Deutsch.

Guldfiskarna var de ovan nämnda och var alltför moderna (för breda och enkelriktade) i Düsseldorf så de användes inte där. De skickades tillbaka till Oslo.

Var det inte så att Trondheim fick sina första extra breda vagnar under kriget? Om så var fallet, så tror jag att tyskarna hade inget intresse att beslagta dem för även de var för moderna för de tyska meterspårvägstäderna.

Piirka

[Andy]

Her i Norge ble det rekvidert vogner fra både Oslo og Bergen (er litt usikker på Trondheim, siden de har meterspor)

Oslo er jeg litt mere usikker på, men jeg veit at Gullfiskene 164-166 ble sendt til Düsseldorf, men de ble aldri satt i drift der på grunn av manglende vendesløyfer, og manglende avstand mellom sporene på de stedene det var vendesløyfer, samtlige av disse kom tilbake til Norge, dog meget ramponerte.

Det ble også sendt 5 to-akslede motorvogner til Köln, mener å huske at dette var 121 og 146-149, tror også alle kom tilbake her, i alle fall befinner 121 og 149 seg i LTF's samlinger sammen med 166 som er nevnt ovenfor!

Det ble også sendt noen tilhengere, men disse husker jeg ikke hvor havnet, også Bærumsbanen måtte sende vogner til Tyskland, heller ikke disse husker jeg hvilke vogner det var!

Andreas

I boken Oslo-trikken Storbysjel på skinner finns ett litet kapitel om "Trikker på tvangarbeid" (sid. 100). I allt 16 stadspårvagnar (11 motor + 5 släp) beslagtogs av tyskarna. Dessutom togs 2 motor + 2 släp från Lilleaker-Østensjøbanen till Tyskland. Och om jag förstått rätt så togs dessutom 2 A-vagnar (nr 3 & 9) jämte släp (nr 36 & 37) till München.
Av stadsvagnarna rullade nr 58-62 i München och 121, 144 & 146 i Köln. Efter kriget återvände alla motorvagnar till Oslo, 62:n förstördes såvitt under ett bombardemang att endast underredet returnerades. Inga släp returnerades. De 5 stadssläpen blev kvar i nuvarande Polen. Bærumsbanens släp (36 & 37) blev KV dvs krigsförlust auf Deutsch.

Guldfiskarna var de ovan nämnda och var alltför moderna (för breda och enkelriktade) i Düsseldorf så de användes inte där. De skickades tillbaka till Oslo.

Var det inte så att Trondheim fick sina första extra breda vagnar under kriget? Om så var fallet, så tror jag att tyskarna hade inget intresse att beslagta dem för även de var för moderna för de tyska meterspårvägstäderna.

Piirka

Stemmer godt det du sier Piirka, hadde ikke den boken tilgjengelig når jeg skrev inlegget!
En av tilhengerne som havnet i Polen ble senere hentet av LTF tilbake til Oslo, den befinner seg på Vinterbro, desverre er det ikke mye igjen av vognen!

Sverige var vell nøytralt under krigen, så de slapp vell å avgi vogner, men hva med Finnland?

Andreas

[T-bane Trollet]

Fra Bergen ble det sendt 3 motorvogner til Magdeburg og en tilhenger til Szczecin (den gangen het byen Stettin og lå i Tyskland)

Hvilken av Bergens vogner ble sendt til Magdeburg (nummer, og/eventuelt type), og ble de levert tilbake/hugget eller finnes de fremdeles i tyskland?

[Piirka]

Sverige var vell nøytralt under krigen, så de slapp vell å avgi vogner, men hva med Finnland?

Andreas

Finland ockuperades aldrig av tyskarna. Så Finland var mer självständigt under kriget. Inga spårvagnar skeppades till Tyskland. I Viborg hamnade spårvägen i ryska händer 1940-43. De ursprungligen citrongula vagnarna hade av ryssarna målats om med en rödflaggefärg - fönsterkarmarna var fortfarande citrongula men vagnssidorna nålades röda.

När finländarna erövrade Karelen 1941 så ommålades inte vagnarna, utan de fick rulla i sovjetisk färgsättning 1943-44 fram till ryssarnas andra erövring av Karelen. Trafiken stod stilla under två perioder, augusti 1941 - den 4 maj 1943 och den 16 juni 1944 - den 20 juni 1946. Den senare pausen inträffade under sovjetisk styre. Minns att vid krigsslutet var 80% av staden sönderbombad, så det tog en liten stund att få igång spårvagnstrafiken. Vagnarna 2, 8 och 12 förstördes redan under bombangreppen 1939. De övriga motorvagnarna överlevde fram till 1955-57. 1957 lades spårvägen i Viborg ned för gott.

Spårvagnarna i Åbo klarade sej ganska bra. Det ser ut som om inga vagnar skulle ha förstörts för gott pga luftangrepp. Om vagnar skadats har de i såfall reparerats och satts i trafik igen. Spårvagnarna i Helsingfors klarade sej ganska bra, tack vare det effektiva skyddet kring huvudstaden. Inga motorvagnar gick till graven, eventuellt några släpvagnar.

Piirka

[Andy]

Fra Bergen ble det sendt 3 motorvogner til Magdeburg og en tilhenger til Szczecin (den gangen het byen Stettin og lå i Tyskland)

Hvilken av Bergens vogner ble sendt til Magdeburg (nummer, og/eventuelt type), og ble de levert tilbake/hugget eller finnes de fremdeles i tyskland?

Det var motorvognene 116, 117 og 118 som ble sendt til Magdeburg, disse var bygd av Nordwaggon med elektrisk utstyr fra AEG, vognene var bygget i 1921!

Ingen av vognene kom tilbake til Bergen, de ble hugget i 1948 og 1950, i Magdeburg hadde disse nummerene 56, 57 og 58

De tilhengerne (fant ut at også tilhenger 132 ble rekvidert) som ble sendt til Szczecin ble senere kjøpt av den polske stat, og ble værende i Polen, 122 var fortsatt i bruk i Polen i 1965.

Disse vognene hadde samme produsent og produksjonsår som vognene over!

Andreas