Roslagsbanan - ny(a) hållplats(er)

[LÅ1]

Ett problem med nationalstadsparken var att man drog gränsen på ett sådant sätt att en massa verksamheter hamnade innom denna. De delar som redan var urbaniserade borde klassas anorlunda än de delar som består av ren parkmark och "naturmark". Nästan all mark i nationalstadsparken är formad av människan på ett eller annat sätt. Även skogarna, för det är väl inga urskogsområden?

[Björn Ehnberg]

Ett problem med nationalstadsparken var att man drog gränsen på ett sådant sätt att en massa verksamheter hamnade innom denna. De delar som redan var urbaniserade borde klassas anorlunda än de delar som består av ren parkmark och "naturmark". Nästan all mark i nationalstadsparken är formad av människan på ett eller annat sätt. Även skogarna, för det är väl inga urskogsområden?

Nejdå, nejdå, det är inte bara urskog som kan bli nationalpark. Det finns många exempel på nationalparker som är resultatet av människans hand och där kulturlandskapet måste skötas istället för att bara lämnas åt sig själv. Ett av de mest kända exemplen är Ängsö nationalpark i Roslagsskärgården (för att behålla anknytningen till Roslagen). Även Nationalstadsparken rymmer utpräglad kulturmark, t.ex. områdena runt Lilla och Stora Skuggan. Regelverket kring parkens vård känner jag inte i detalj så därför kan jag inte kommentera Stockholms Universitets problem omkring deras campus-område. Däremot tror jag mig kunna påstå att det är omöjligt att dra fram en järnvägs/spårvägslinje ovan jord genom parkområdet till Ropsten. Antingen får man, för tvärbanans räkning, dra fram den i tunnel eller också integrera med Roslagsbanan och Värtabanan (alltså redan exploaterad mark) eller stråket från Östra Station/Teknis-Valhallavägen-Lidingövägen-Gasverksområdet-Ropsten.

Det är i det sammanhanget man måste ha klart för sig att Roslagsbanans spårvidd är en belastning.

Mvh.

Björn Ehnberg

[Bertan]

Naionalstadparkens gränser måste väl kunna ändras. Det verkar som om man tyckte det var väldigt viktigt att der skulle var ETT sammanhängande område.

Att skydda södra Djurgården, Lill-Jansskogen, Hagaparken etc från exploatering är vällovligt. Men mellan dessa ligger en massa redan bebyggda områden. Att då lägga "en död hand" över alltihopa verkar märkligt. Det borde gå att göra två eller tre sådana parker i stället. Allt som ligger inanför de nuvarande gränser är knappast skyddsvärt.

[micke b]

Naionalstadparkens gränser måste väl kunna ändras. Det verkar som om man tyckte det var väldigt viktigt att der skulle var ETT sammanhängande område.

Jo, och det har de en poäng i, då finns en spridningsväg till södra Djurgården både för större djurarter som inte blivit helt urbana ännu, och för mindre som sprider sig slumpmässigt men inte överlever i stadsmiljö. Har för mig att den utpekat trängsta sektorn idag var den 20m breda gräsmattan i norra Tessinparken.

Med det inte sagt att man inte kan ordna bättre villkor än det är idag om man skulle bygga i nationalstadsparken, tex genom små gröna öar eller gröna tunnlar/broar förbi barriärer = järnvägsspår. Antar att reglerna för parken ger större möjligheter att kräva sådant, och att det med rätt hänsyn tagen säkert kan byggas där om samhällsnyttan är stor. Bättre än att börja nagga i kanten så fort man kommer på något nytt som behöver mark.

/M

[Tub/lih]

Kanske kan man ompröva tanken på nödvändigheten av spridningsvägar till Södra Djurgården etc. Hela resten av Sverige är en enda enorm spridningsväg, nästan allt är skog och landsbygd. Varför inte låta ett enda litet område i Sverige vara en urban oas där människan kan leva utan att ta sådana extrema naturhänsyn att man bygger ekodukter (som i Sjöstaden) etc. Jag älskar Djurgården och Lill Jansskogen och promenerar i något av dom c:a 2 ggr i veckan. Men varför inte betrakta dessa områden som stora stadsparker?

Hade man infört nationalstadsparker på 1800-talet hade Stockholm inte varit mycket till stad. Fullt med naturmark med inlagda stadsreservat här och där. Låter inte särskilt charmigt. Småstäder fulla med natur in på knutarna finns det många av i Sverige. Dessa är trevliga men låt Stockholm vara stad.

[LÅ1]

Ett problem med nationalstadsparken var att man drog gränsen på ett sådant sätt att en massa verksamheter hamnade innom denna. De delar som redan var urbaniserade borde klassas anorlunda än de delar som består av ren parkmark och "naturmark". Nästan all mark i nationalstadsparken är formad av människan på ett eller annat sätt. Även skogarna, för det är väl inga urskogsområden?

Nejdå, nejdå, det är inte bara urskog som kan bli nationalpark. Det finns många exempel på nationalparker som är resultatet av människans hand och där kulturlandskapet måste skötas istället för att bara lämnas åt sig själv.
...

Jodå, jag förstod att även kulturlandskap kan bli nationalpark. Och att det kan finnas goda anledningar till att så är fallet. Däremot förstår jag inte varför stora gräsytor runt vägar och bebyggelse från 1900-talets senare del skall vara nationalpark! Universitetsområdet t.ex.

[LÅ1]

Kanske kan man ompröva tanken på nödvändigheten av spridningsvägar till Södra Djurgården etc. Hela resten av Sverige är en enda enorm spridningsväg, nästan allt är skog och landsbygd. Varför inte låta ett enda litet område i Sverige vara en urban oas där människan kan leva utan att ta sådana extrema naturhänsyn att man bygger ekodukter (som i Sjöstaden) etc. Jag älskar Djurgården och Lill Jansskogen och promenerar i något av dom c:a 2 ggr i veckan. Men varför inte betrakta dessa områden som stora stadsparker?

Hade man infört nationalstadsparker på 1800-talet hade Stockholm inte varit mycket till stad. Fullt med naturmark med inlagda stadsreservat här och där. Låter inte särskilt charmigt. Småstäder fulla med natur in på knutarna finns det många av i Sverige. Dessa är trevliga men låt Stockholm vara stad.

Jag är lite kluven! I stort sätt tycker jag att nuvarande nationalstadspark är bra, men inte att områden som redan är bebyggda ingår.
Glöm inte heller gärdets stora gräsytor. De har också ett stort värde! De har naggats i kanten en hel del allt efter som.

Däremot tycker jag att man borde klassificera de s.k. gröna kilarna så att nåra områden blir sparade för framtiden. T.ex. som stora stadsparker. Inte nödvändigtvis med spridningsvägar för vilda djur. Andra delar av dessa kan man med fördel urbanisera! Men med förstånd.

[Ulrik Berggren]

Kanske kan man ompröva tanken på nödvändigheten av spridningsvägar till Södra Djurgården etc. Hela resten av Sverige är en enda enorm spridningsväg, nästan allt är skog och landsbygd. Varför inte låta ett enda litet område i Sverige vara en urban oas där människan kan leva utan att ta sådana extrema naturhänsyn att man bygger ekodukter (som i Sjöstaden) etc. Jag älskar Djurgården och Lill Jansskogen och promenerar i något av dom c:a 2 ggr i veckan. Men varför inte betrakta dessa områden som stora stadsparker?

Hade man infört nationalstadsparker på 1800-talet hade Stockholm inte varit mycket till stad. Fullt med naturmark med inlagda stadsreservat här och där. Låter inte särskilt charmigt. Småstäder fulla med natur in på knutarna finns det många av i Sverige. Dessa är trevliga men låt Stockholm vara stad.

Du verkar inte riktigt ha förstått syftet med parken. Saken är nämligen den att Norra Djurgården och de andra områdena inom parken har en rätt säregen flora och fauna beroende på att området länge påverkats av mänskliga aktiviteter (fast utan att exploateras), och att klimatet är såpass gynnsamt att det finns ett flertal ädelträd, framför allt stora gamla ekar, i området.

Det går liksom inte riktigt att ställa en barrskog i Småland mot dessa ekskogar, som är otroligt artrika, och hyser flera insekter och växtarter som inte finns någon annan stans i landet, då det är ovanligt att en ädellövskog fått vara ifred så som skett i NSP. Detta givetvis som ett resultat av det stadsnära läget, vilket fått (betydelsefulla) människor att slå vakt om de få större tätortsnära grönområdena.

En annan sak med NSP är att den är en del av ett grönt nätverk som binder samman Mälaröarna med Nackareservatet och Järvafältet, vilket har betydelse när det gäller förflyttningsmöjligheter för större djur.

Men, som så ofta i storstäder, så finns det även här målkonflikter; i det här fallet biologisk mångfald vs en stad som inte står stilla i utvecklingen. Det gäller att ställa nyttan mot de uppoffringar av biologisk mångfald som riskeras, och att hålla i huvudet att många små steg kan leda längre än ett stort, både i en dålig och ett bra riktning

[Tub/lih]

Kanske kan man ompröva tanken på nödvändigheten av spridningsvägar till Södra Djurgården etc. Hela resten av Sverige är en enda enorm spridningsväg, nästan allt är skog och landsbygd. Varför inte låta ett enda litet område i Sverige vara en urban oas där människan kan leva utan att ta sådana extrema naturhänsyn att man bygger ekodukter (som i Sjöstaden) etc. Jag älskar Djurgården och Lill Jansskogen och promenerar i något av dom c:a 2 ggr i veckan. Men varför inte betrakta dessa områden som stora stadsparker?

Hade man infört nationalstadsparker på 1800-talet hade Stockholm inte varit mycket till stad. Fullt med naturmark med inlagda stadsreservat här och där. Låter inte särskilt charmigt. Småstäder fulla med natur in på knutarna finns det många av i Sverige. Dessa är trevliga men låt Stockholm vara stad.

Du verkar inte riktigt ha förstått syftet med parken. Saken är nämligen den att Norra Djurgården och de andra områdena inom parken har en rätt säregen flora och fauna beroende på att området länge påverkats av mänskliga aktiviteter (fast utan att exploateras), och att klimatet är såpass gynnsamt att det finns ett flertal ädelträd, framför allt stora gamla ekar, i området.

Det går liksom inte riktigt att ställa en barrskog i Småland mot dessa ekskogar, som är otroligt artrika, och hyser flera insekter och växtarter som inte finns någon annan stans i landet, då det är ovanligt att en ädellövskog fått vara ifred så som skett i NSP. Detta givetvis som ett resultat av det stadsnära läget, vilket fått (betydelsefulla) människor att slå vakt om de få större tätortsnära grönområdena.

En annan sak med NSP är att den är en del av ett grönt nätverk som binder samman Mälaröarna med Nackareservatet och Järvafältet, vilket har betydelse när det gäller förflyttningsmöjligheter för större djur.

Men, som så ofta i storstäder, så finns det även här målkonflikter; i det här fallet biologisk mångfald vs en stad som inte står stilla i utvecklingen. Det gäller att ställa nyttan mot de uppoffringar av biologisk mångfald som riskeras, och att hålla i huvudet att många små steg kan leda längre än ett stort, både i en dålig och ett bra riktning

Nog är det fint och som du säger säreget på Norra Djurgården (och södra med för den delen). Områdena bör förbli parker enligt min mening. Vad jag ifrågasätter är nationalstadspark som begrepp. En död hand har lagts över Norra Djurgården. Universitetet flyttade ut till Frescati från Odenplantrakten för att få mer plats. Men plötsligt är man fast i ett status quo. Inga framtida utbyggnader är möjliga! Ska universitetet flytta igen ännu längre ut om man vill bygga ut?

Visst är det en målkonflikt mln stad och NSP. Hela konceptet NSP borde skrotas tycker jag.

Vad gäller spridningsvägar mln Mälaröarna och Nackareservatet förstår jag inte hur NSP kommer in i kedjan. Vore jag ett rådjur skulle jag knappast välja vägen över Järvafältet och vidare ner över NSP om jag ville till Nackareservatet. Efter Södra Djurgården är det ju stopp (eller?).

[NerdBoy]

Nog är det fint och som du säger säreget på Norra Djurgården (och södra med för den delen). Områdena bör förbli parker enligt min mening. Vad jag ifrågasätter är nationalstadspark som begrepp. En död hand har lagts över Norra Djurgården. Universitetet flyttade ut till Frescati från Odenplantrakten för att få mer plats. Men plötsligt är man fast i ett status quo. Inga framtida utbyggnader är möjliga! Ska universitetet flytta igen ännu längre ut om man vill bygga ut?

Nja, riktigt så farligt är det ju inte. Stockholms universitet har expanderat med ett antal nya (stora) byggnader de senaste tio åren och fler kommer det säkert att bli. Det som märks av NSP är väl mest att man inte kan bygga ut och fälla gamla träd helt obehindrat utan det krävs en vettig motivering först.

Vad gäller spridningsvägar mln Mälaröarna och Nackareservatet förstår jag inte hur NSP kommer in i kedjan. Vore jag ett rådjur skulle jag knappast välja vägen över Järvafältet och vidare ner över NSP om jag ville till Nackareservatet. Efter Södra Djurgården är det ju stopp (eller?).

Jag vet inte hur högt på skalan rådjuren kommer när det gäller logiskt tänkande och att planera sina utflykter, däremot vet jag att de flesta av dem är simkunniga och säkert kan avverka längre sträckor i vatten än vad jag kan. Att ta sig över från Södra Djurgården till Nacka är inget problem om man bara tar sikte på någon plats där det inte är en hög kaj.

[Tub/lih]

Nog är det fint och som du säger säreget på Norra Djurgården (och södra med för den delen). Områdena bör förbli parker enligt min mening. Vad jag ifrågasätter är nationalstadspark som begrepp. En död hand har lagts över Norra Djurgården. Universitetet flyttade ut till Frescati från Odenplantrakten för att få mer plats. Men plötsligt är man fast i ett status quo. Inga framtida utbyggnader är möjliga! Ska universitetet flytta igen ännu längre ut om man vill bygga ut?

Nja, riktigt så farligt är det ju inte. Stockholms universitet har expanderat med ett antal nya (stora) byggnader de senaste tio åren och fler kommer det säkert att bli. Det som märks av NSP är väl mest att man inte kan bygga ut och fälla gamla träd helt obehindrat utan det krävs en vettig motivering först.

Vad gäller spridningsvägar mln Mälaröarna och Nackareservatet förstår jag inte hur NSP kommer in i kedjan. Vore jag ett rådjur skulle jag knappast välja vägen över Järvafältet och vidare ner över NSP om jag ville till Nackareservatet. Efter Södra Djurgården är det ju stopp (eller?).

Jag vet inte hur högt på skalan rådjuren kommer när det gäller logiskt tänkande och att planera sina utflykter, däremot vet jag att de flesta av dem är simkunniga och säkert kan avverka längre sträckor i vatten än vad jag kan. Att ta sig över från Södra Djurgården till Nacka är inget problem om man bara tar sikte på någon plats där det inte är en hög kaj.

Rättsläget är inte fullt uträtt som jag förstått det. Men framtida utbyggnader kommer att stöta på problem. Att bygga över parkeringsplatsen får dom nog igenom rätt lätt, men expansion österut är nog knappast tänkbart vilket låser handlingsfriheten inför framtiden.

Vad gäller rådjuren är jag heller inte säker på om dom på ett logiskt sätt planerar sina utflykter (kanske någon zoolog här som vet?) men att dom kan simma vet jag. Dock ser jag inte syftet med att hindra stadens utveckling för att erbjuda rådjuren (m.fl.) valfrihet mellan två vägar mellan Mälaröarna och Nackareservatet. För övrigt är vägen inte särskilt attraktiv eftersom den sträcker sig över Lidingövägen, genom en springa av Tessinparken och vidare genom bebyggelsen.

[Kantorn]

Det är i det sammanhanget man måste ha klart för sig att Roslagsbanans spårvidd är en belastning.

Varför kan man inte se problem som förtäckta möjligheter? Nej, jag talar inte om utspikning av RB, däremot borde trespårsjärnväg fungera kortare sträckor. Men jag tror nog att spårvägen kan gå längs (=på) Björnnäsvägen, nu när den kommer att stängas av för genomfart pga Norra Länken. (För den är väl beslutad?) Det skulle ju stoppa "tjuvkörning" rätt radikalt. Men det är bara ett förslag.

[Bertan]

Man måste kanske ändå börja fundera över om RB för "all framtid" skall behålla sin udda spårvidd. När nästa vagngeneration skall beställas (de "nya" vagnarna är dock nu 10-15 år) bör man räkna noga på detta.

Bygger man pendeltågsbanan till Arninge (som ju är på förslag) så kanske sträckan därifrån till Åkersberga bör konverteras till BV-standard. Då kanske det blir smidigre att återstående bitar också konverteras men till snabbspårvägsstandard med samkörbarhet med Tvärbanan etc.

Visst är det superdiggablet med en trefotabana, men hur rationellt är det?

[Björn Ehnberg]

Jag har sett att mitt inlägg ovan utlöst en debatt om Nationalstadsparkens vara eller inte vara (är verkligen NSP en gängse förkortning av densamma?) och det var givetvis inte mitt syfte. Stockholms Universitets ev. behov av mer mark får diskuteras någon annanstans.

En åsikt jag kan uttrycka är i alla fall att man så långt möjligt ska använda redan exploaterad mark. Därför är vår orgelspelande väns påpekande om att det faktiskt redan finns vägar i området, vilka skulle kunna tas i anspråk för en spårvägs/järnvägssträckning intressant.

Nu är nog frågan ändå för tidigt väckt. Det kommer att dröja länge innan TvB när dessa trakter, min gissning är att det inte kommer att ske före 2030 om inga radikala grepp tas i framtiden. Vi får vara glada om TvB Nord når fram till Solna Centrum 2020! Därför är heller inte spårviddsdiskussionen för RB:s del så där hyperaktuell. De yngsta vagnarna är väl leverade 1995 och vagnparken bör ha en förväntad livslängd på sådär 30 år (kortare avskrivningstid än så för spårfordon förefaller mig vara slöseri med allmänna medel om man inte kan påvisa att underhållskostnadena skenar pga. fordonens ålder - ett sådant argument är dock alltid relativt, se bara på Lidingöbanan). En joker i leken kan vara handikappanpassningen, där som sagt LB och RB pekats ut som svarta får ur tillgänglighetssynpunkt. Vet inte på rak arm vilken som är värst, någon dag ska jag ta måttbandet med mig till Ropsten resp. Östra Station och mäta instegshöjder och dörrbredder (för såvitt ingen här har eller kan hänvisa till dessa sifferuppgifter). Men smalspår är ingen fördel!

Mvh.

Björn Ehnberg