Joakim Runnedal skrev:
Tänk egentligen vilka underbara ljud de gamla vagnarna erbjöd oss trafikanter/förare: Snabblossventilen, körveven, tidmagnetventilen, polvändningsreläet, lastväxeln, kompressorn, motorgeneratorn, tyfonen, hyttdörrspanjoletten, den pneumatiska vindrutetorkaren, koppellossventilen, och inte minst nödbromsen, "pysaren", med efterföljande uppladdning!
Precis!
Det var en sann fröjd att köra/åka i dessa vagnar.
Glöm inte heller det distinkta pyset som (ofta) uppstod då man släppte körveven, naturligtvis med tillräckligt högt bromstryck. Annars blev det en riktig "pysare" (nödbroms)

.
Dessutom dessa underbara ljud som alstrades då man "slog ur" bromsklubban och lade fartnyckeln i 0-läge!
Tidmagnetventilen hade ju två skilda ljudsensationer att erbjuda: dels då den "trädde i funktion" (utan att utlösa "pysare") ett kort och abrupt avbrutet "fnys" då tillräckligt bromstryck uppnåtts, dels när den återmatades med luft efter det att man klarat en uppsummer. Det sistnämnda ljudet lät som en kort snarkning.
Vid uppladdning från nödbroms uppstod också ett speciellt ljud, nästan som en "skrikande gris"

.
Fick aldrig veta varifrån i bromssystemet det kom, men ett klart diggabelt ljud.
Tyfonerna var ju av två fabrikat; WABCO (D5 eller C5 horn var det visst) och Kockums Supertyfon. Den förra var inte mycket att orda om, ett ganska gnälligt skrik, att jämföra med Kockumstyfonen - med metalltratt.
Man kunde nästan känna ljudvibrationerna i luften. Det var alltid trevligt att prova Kockumsblåsan i vissa tunnelavsnitt!
C5-orna hade en speciell manövreringsknapp för tyfonen, en cirkulär mönstrad trycknapp (fotmanövrerad) mer distinkt än C4:ornas "fotplatta med hävarm".
Alla C5:or hade Kockumstyfon.
Lastväxeln "suckade" tungt efter dörrständningsmanöver, och man kunde ofta höra den röra sig innan "sucken".
Det var också skillnad på hur tågen uppförde sig vid den slutliga inbromsningen, beroende på hur spärrmagnetventilen arbetade. Den ombesörjer att luftbromsen tar över när bromsverkan från motorerna blir för låg. Ibland kände man riktigt hur det ryckte till i tåget när spärrmagnetventilen "tog över" bromsarbetet.
Snabblossläget erbjöd lite varierande ljud! På vissa vagnar var ett rör draget från förarbromsventilen ner genom hyttgolvet. Då blev det inte något direkt diggabelt ljud. Men på andra vagnar saknades röret utan utloppet var försett med en ljuddämpare. Denna kunde om "häftigare" ljud önskades lätt lossas en aning. Snacka om evakueringsljud

!
Ja, det finns så mycket trevliga minnen av dessa vagnar.
Hälsningar
Ingmar, fd tutf LI