Som föredetta Skarpnäcksbo (1986-1997) vill jag göra dig uppmärksam på att tunnelbanedragningen till Skarpnäck innebar en stor försämring.Anonymous skrev:Just det där är en av tunnelbaneutbyggnadens märkligaste bisarrerier. Jag kommer väl ihåg när detta förslag slängdes fram. Såvitt jag minns fanns aldrig några resonemang med i bilden om att göra denna tänkta spårvagnsstump till en del av en kommande tvärbana syd. Någon annan kanske minns eller vet bättre? Skarpnäcksfältet började bebyggas på 70-talet, men först 1994 kunde Tjabo (HM C XVI G) klippa av de blågula banden för sträckan Bagarmossen - Skarpnäck. Effekten av detta blev alltså att Skarpnäcksborna fick vänta i åtskilliga år på en smidig transportmöjlighet. Det kanske var det som var avsikten. Men i så fall, varför........Gunnar Eriksson skrev:På den tiden förlängning av tunnelbanan från Bagarmossen till Skarpnäck debatterades, kastade Centerpartiet in ett förslag om spårvagn från Bagarmossen till Skarpnäck.Stefan Back skrev:Artikeln är intressant därför att det är ett av de stora partierna som står bakom, inte några av de "vanliga" småpartierna, att just (m) uttalar sig så pass tydligt för spårvägstrafik i innerstaden och dels därför att kopplingen görs till Djurgårdslinjen.
Vänliga hälsningar
Gunnar Eriksson
Linje 812 som gick till Gullmarsplan före invigningen 1994, betjänade hela Skarpnäck. När tunnelbanan sedan öppnades fick vi längre avstånd till tunnelbanan. Men det är i sammanhanget ganska obetydligt. Däremot innebar tunnelbanan mer skadegörelse och annan brottslighet. Gick man efter Skarpnäcks allé (huvudgatan rakt genom stadsdelen) kunde man följa kl-tt-r, sönderslagna rutor och nedskräpning påväg till Tunnelbanan. Så vi beslutade oss för att flytta därifrån. Att bussen sedan var mycket trevligare än tunnelbanan är ett plus i kanten. Att ta tunnelbanan till Bagarmossen och sedan gå därifrån var också ett alternativ, då fick man en promenad på 10-15 minuter.