Xinhua, Kinas officiella nyhetsbyrå, rapporterar att Saudiarabiens andra tunnelbanesystem har invigts i huvudstaden Riyadh. Sex tunnelbanelinjer ska öppna i december och januari. Det är första gången i modern tid som så många tunnelbanelinjer öppnar på så kort tid. Dessutom blir Riyadhs metro med sina 176 km världens längsta förarlösa system. För Saudiarabien är det viktigt att slå rekord. Med en vikande marknad för olja och gas behöver landet hitta fler intäktskällor.Xinhua skrev: The Riyadh Metro includes six train lines spanning 176 km and 85 stations, including four main hubs. The SPA reported that three lines will open to the public on Dec. 1, with "gradual launches" completing the network across the city.
[...]
Riyadh Metro is the second metro system in Saudi Arabia after the first metro line in Mecca, which operates only during the Hajj season.
Once fully operational, the Riyadh Metro is expected to be the largest in the world to be completed in a single phase, and the world's longest driverless metro line.
Riyadhs metro är ett riktigt skrytbygge - precis som det mesta i landet. Toppmoderna tunnelvagnar levereras av tyska Siemens, kanadensiska Bombardier och franska Alstom. Kinesiska leverantörer lyser med sin frånvaro, men Kinas brutala priskrig inom elbilar kan ha haft en avskräckande effekt. Likt Köpenhamn ligger fokus på att leverera en hög kundnöjdhet. Därför blir det korta tåg med hög turtäthet - en populär kombination som ska locka besökare från hela världen.
Men det finns en hake. Saudiarabien är en diktatur, och diktaturer litar inte på sina invånare. Kina, Ryssland och Iran har alla imponerande tunnelbanesystem, men inget har nattrafik eftersom det är för svårt att kontrollera en festande befolkning. Sannolikt går Saudiarabien i samma fotspår. I så fall blir Riyadhs metro bara längst, men inte bäst. Danmark behöver ju inte frukta sina invånare. Istanbuls nattrafik tyder kanske på att Turkiet trots allt är en parlamentarisk demokrati.
Diktaturer är dock inte alltid förutsägbara. Moskva har fler elbussar än någon annan europeisk stad, trots att den gröna omställningen utgör ett existentiellt hot mot Ryssland. Den ryska eliten måste verkligen avsky avgaser från förbränningsmotorer, men resten av landet får nöja sig med dieselbussar. På liknande sätt avskyr de oljerika Gulfstaterna att framstå som omoderna. Det blir onekligen intressant att följa utvecklingen, men utan nattrafik blir det ingen stjärna i kanten.