Som bekant har SL höjt kraven på social hållbarhet, vilket innebär att tillverkning i Kina, Egypten och Turkiet går bort. Problemet är dock att många bussar på den svenska marknaden tillverkas i just dessa tre länder. Är det någon mer än MAN, Ebusco och Solaris som uppfyller kraven? Inte ens svenska Volvo gör det:Bussmagasinet skrev:De båda vd:arna varnade för att den avtalsmodell SL valt skulle ge dyrare och sämre trafik och ett minskat resande, likaså för att tiden mellan tilldelningsbeslut och trafikstart utgjorde ett problem. De pekade på att leveranstiden för de nya elbussar som krävs i avtalen är 18 – 24 månader. Eller mer, i synnerhet som SL ställde sociala hållbarhetskrav på busstillverkarna som innebar att stora tillverkare som Volvo stängdes ute. Endast några få leverantörer skulle kunna komma ifråga.
Electric city buses: Trade and technological dynamics shape the sectorMitt i skrev:Trafikföretaget Nobina menar att det bara blir en eller två leverantörer kvar. Konsekvenserna kan bli långtgående:
– För det första finns en risk att du inte får tag på tillräckligt många bussar, vilket gör att man missar klimatmålen. För det andra blir det så liten konkurrens att prisbilden blir mångdubbelt högre, säger David Erixon, presschef på Nobina.
För det tredje – även om det går att hitta godkända leverantörer – är det mycket tveksamt om det går att få till en trafikstart på utsatt datum, menar han.
Kina vinner mark på den europeiska marknaden. Över 80 procent av världens fordonsbatterier är tillverkade i Kina. Västtrafik och Skånetrafiken gör det lätt för sig genom att strunta i tillverkningslandet. Samtidigt går elektrifieringen snabbare där, inklusive regionbussar. Prioriterar SL rätt? Resultatet är nya dieselbussar!Rabobank skrev:The bigger picture in the EU market is one of a slow but continuous decline in market share of OEMs since 2017. From 2015 to 2017, we see a catch up phase where EU manufacturers gained market share. The developing market attracted firms such as VDL, which took advantage of moving early, see figure 2. After 2017, market share of EU manufacturers declined from 74% to 54% in 2023. In the same period, Chinese manufacturers have increased their market share from 13% to 24% in the European market. Again we see the entrance of strong Chinese players such as BYD and Yutong taking hold of the market. Finally, Turkish OEMs, the recent newcomers in the European market, have acquired 6% of the market since 2022.
Despite the Turkish debut, it's the Chinese brands that could potentially surge in market share. The current overcapacity in the Chinese electric passenger vehicle (EV) sector, has led to aggressive pricing strategies. If they extend to the heavy-duty vehicle segment, we could see a rise in the number of Chinese buses. Additionally, the Chinese yuan renminbi has depreciated by 12% with respect to the EUR since 2022, incentivizing European customers to buy the now relatively cheaper Chinese city buses. On top of the change in terms of trade, Chinese brands enjoy the biggest domestic electric city bus market, as 85% of electric city buses in operation today are in China. With a bigger home market, Chinese OEMs can expand production with confidence and achieve higher economies of scale.
Bussmagasinet har just skrivit en ny artikel på detta tema - med den chockerande rubriken "Nya krav vid upphandlingar kan göra elbussar 40 procent dyrare":
Bussmagasinet skrev:Europeiska elbussar är idag 30 – 40 procent dyrare än kinesiska och skillnaden väntas öka. Samtidigt skulle produktionen av elbussar inte räcka till under många år, skriver EY i sin rapport.
Kina står idag för 77 procent av den globala elbussproduktionen. Fyra stora tillverkare, Yutong, BYD, King Long och Zhongtong har tillsammans 47 procent av den globala marknaden. Yutong ensamt har 19 procent av världsmarknaden för elbussar.
