Jaså, nu går det an att referera till Newsweek. Annat var det förr:Enceladus skrev: ↑torsdag 04 januari 2024 6:24 US ATACMS Expiry Date Raises Questions
Både Tyskland och USA har av diffusa skäl inte gett Ukraina möjlighet att slå till mot militära mål på den ockuperade halvön. Dags att ta efter UK och Frankrike!Newsweek skrev:The U.S. has sent around 20 ATACMS so far, The New York Times reported, citing two Western officials. These missiles were used "immediately and with great effect" by Ukraine, Lieutenant General (Retired) Ben Hodges, former commander of U.S. Army Europe, told Newsweek.
[...]
The ATACMS provided to Ukraine are thought to have a range of around 100 miles. Around 1,650 of the Block I missiles—the type supplied to Ukraine—were made in the decades since they were introduced, according to Reuters. Fewer than 1,114 M39 and M39A1 warheads are still in U.S. stores, the news agency reported in mid-October, with many having been used in U.S. operations or having undergone modification.
[...]
But cluster variants have shorter ranges, and are not suited to striking Russian infrastructure or assets close to inhabited areas like the Crimean port city of Sevastopol, Hodges said. The operational requirement for more ATACMS, including the unitary warhead version, is "absolutely there," he said.
Dessutom ser jag att kluster-galningen Dan Rice, som tidigare hävdat att USA har massor med gamla M26 klusterraketer att donera får breda ut sig.
Klustergalningarna sätt förstås hopp till den mera långräckviddiga, klusterladdade ATACMS M39A1,
När det gäller gamla ATACMS så är det främst, som framhålls i Newsweek-artikeln (OBS ingen trovärdig källa) skicket på bränslet i missilens raketmotor som är avgörande. Motorn drivs med fast bränsle (ungefär som en fyrverkeriraket, något förenklat) och hur åldringsbeständigt detta är spekuleras det frisk om i artikeln. Det är naturligtvis helt avgörande för missilens funktion, och man kan mycket väl tänka sig att amerikanerna har svårigheter att bedöma skicket på de utgångna missiler som finns i förråden. Framför allt borde detta gälla den äldsta typen, den klusterladdade M39 (tillverkningen upphörde 1997), som dessutom har begränsad skottvidd. De är alltså oanvändbara mot det strategiskt viktigaste målet: Krim.
Klustergalningarna sätter sitt hopp till den mer långräckviddiga ATACMS M39A1 (tillverkningen upphörde 2003). Samtidigt har USA behov av att livstidsförlänga ATACMS-systemet, och det sker genom ombyggnad av M39/M39A1 till M57E i SLEP-programmet. Min bedömning är att SLEP-programmet i första hand adresserar den (något) modernare M39A1-varianten. I så fall borde uppgraderingen i stort sett omfatta byte av raketmotorbränslet, uppdatering av navigationsutrustningen (M39A1 har både tröghets och GPS) - eventuellt bara uppgradering av mjukvaran, samt utbyte av klustereländet mot samma typ av stridsladdning som i sjömålsmissilen Harpoon, 230 kg. sprängladdningen WDU-18/B.
Efter användning i krig och tester hade USA ca. 500 ATACMS M39A1 kvar i förråden. Hur många som byggts om till M57E i SLEP-programmet är förstås okänt, men det är inte orimligt att anta att högst 100 oombyggda M39A1 nu finns kvar. Hur många av dessa är då i operationellt skick?
I vart fall verkar inte fler ATACMS, av någon variant, ha materialiserats sedan Ukraina sköt bort de som landet erhöll i oktober 2023. Varianterna M48/M57(E), med WDU-18/B verkar USA inte så pigga på att släppa ifrån sig, trots att ett sådant beslut borde vara mindre kontroversiellt. Möjligen gör USA samma bedömning här som Tyskland för Taurus (se ovan).