Inför Ryssarnas invasion (2022)

[dr Cassandra Nojdh]

De stalinistiska ryska krigsförbrytarna vänder ut och in på alla folkrättsliga begrepp, precis som väntat:
Brittisk politikerson krigar i Ukraina – utreds av ryska myndigheter

Läser man Putins propagandakloak RIA Novosti: https://ria.ru/20220529/naemnik-1791518910.html (det går att få fram en fullt läsbar översättning med Google Translate)

Rysslands utredningskommitté kommer att bedöma Ben Grants agerande, som är en släkting till den brittiska parlamentarikern och ledde en grupp legosoldater i Ukraina, enligt den ryska utredningskommitténs Telegram-kanal.
"Som en del av brottmålet om legohandel kommer utredningen att fastställa rollen som Grant, som är en släkting till den brittiska parlamentarikern ... Hans agerande kommer att få en straffrättslig bedömning", står det i rapporten. Enligt byrån ledde Grant en attack av en grupp västerländska legosoldater på rysk militär utrustning i Ukraina .

Folkrättsligt är det här egentligen inga problem, utländska medborgare som skrivs in i Ukrainas försvarsmakt är legala kombattanter (....."attack av en grupp västerländska legosoldater på rysk militär utrustning i Ukraina....") och ska behandlas som sådana. De är inte på något sätt "legosoldater", det är en lögn som de laglösa ryska banditerna har hittat på.

Detsamma gällde f.ö. de svenska frivilliga som stred i Finland under vinter- och fortsättningskrigen, om de tillfångatogs (och inte sköts på fläcken) så frigavs de småningom. Men Ryssland har ju sitt eget "rättssystem" - det var ju det Putin studerade innan han blev KGB-are.

Lägg märke till att de ryska banditerna särskilt framhåller att den tillfångatagne britten är son till en brittisk parlamentariker. Vad händer nu? Enligt stalinistisk logik så kommer man att ställa till en skådeprocess, möjligen med ett framtorterat "erkännande" och möjligen också avrättningar, för att skrämma bort alla frivilliga från Ukraina.

Fö. har de ukrainska soldater som tillfångatogs i Mariupol inte hörts av, det är tveksamt om Röda Korset ens fått registrera alla. De kommer ryssarna bara låta "försvinna".

Här ser vi ryskt krigföring i allt sitt barbari. Dessa banditer får aldrig tillåtas att stiga iland i Sverige.

[dr Cassandra Nojdh]

Sverige skänker ytterligare krigsmateriel till Ukraina: Extra ändringsbudget med ytterligare stöd till Ukraina
med bl.a. sjömålsrobot RB17. Den är i grunden en amerikansk Hellfire-missil, ursprungligen en pansarvärnsrobot (och även beväpning på de UAV/drönare som Enceladus-kollektivet nämner ovan), som i Sverige modifierats för att kunna användas mot sjömål. Missilen är ett korthållsvapen, med en skottvidd på 8 km. och tänkt att användas i strider i den svenska skärgården.

Det är klart att allt som stärker Ukrainas försvarsförmåga är bra, men frågan är vad de ska med den till, med sin öppna kust. Just nu verkar ju de ryska banditerna i alla fall inte förbereda några landstigningsoperationer mot den del av Svarta Havskusten som de inte ockuperat.

[Enceladus]

I vart fall är Donbass i princip förlorat och Ukraina har tvyvärr förlorat väldigt mycket personal - hur mycket talar man förstås tyst om. Börjar man skicka enheter ur territorialförsvaret till fronterna ligger man illa till.

Vad får skribenten att tro att Donbas är förlorat när Ryssland inte ens har lyckats erövra Luhansk oblast? Det tar ett tag innan hela Sjevjerodonetsk faller, och då återstår grannstaden Lysychansk som omges av stora kullar, raviner och dalar. Donetsk oblast har nog Ryssland ingen chans att erövra vid det här laget.

[dr Cassandra Nojdh]

I vart fall är Donbass i princip förlorat och Ukraina har tvyvärr förlorat väldigt mycket personal - hur mycket talar man förstås tyst om. Börjar man skicka enheter ur territorialförsvaret till fronterna ligger man illa till.

Vad får skribenten att tro att Donbas är förlorat när Ryssland inte ens har lyckats erövra Luhansk oblast? Det tar ett tag innan hela Sjevjerodonetsk faller, och då återstår grannstaden Lysychansk som omges av stora kullar, raviner och dalar. Donetsk oblast har nog Ryssland ingen chans att erövra vid det här laget.

Min gissning är väl lika god som någon annans.

Man maler ned motståndet mer hämningslös och hänsynslös artilleribeskjutning.

[Enceladus]

Rysk betalningsmiss – banker kan få plocka ut miljarder

Ryssland har av kreditkommittén CDDC bedömts ha brutit mot sina obligationsåtaganden när man missat en räntebetalning på 1,9 miljoner dollar i början av förra månaden. Det innebär att det nu kan bli aktuellt med försäkringsutbetalningar till bankerna på flera miljarder dollar, rapporterar Bloomberg News.

Har Ryssland ens någon trovärdighet kvar att förlora?

Finland woos Ankara with hint it could buy Turkish drones

A move to buy Turkish drones — likely the Bayraktar TB2 that has been deployed by the Ukrainian military against Russian forces — would be seen as a positive gesture in Ankara.

Finland försöker förbättra relationen till Ankara.

Turkey gifts Bayraktar drone to Lithuania to hand it over to Ukraine

“Turkey is impressed by the determination of Lithuanian people to help Ukraine, by the fact that the money was raised in such a way, and that the name of Bayraktar has been heard all over the world for several days,” Tapinas said.

Försvarsföretaget Baykar vill också få lite goodwill.

[Enceladus]

I vart fall är Donbass i princip förlorat och Ukraina har tvyvärr förlorat väldigt mycket personal - hur mycket talar man förstås tyst om. Börjar man skicka enheter ur territorialförsvaret till fronterna ligger man illa till.

Vad får skribenten att tro att Donbas är förlorat när Ryssland inte ens har lyckats erövra Luhansk oblast? Det tar ett tag innan hela Sjevjerodonetsk faller, och då återstår grannstaden Lysychansk som omges av stora kullar, raviner och dalar. Donetsk oblast har nog Ryssland ingen chans att erövra vid det här laget.

Min gissning är väl lika god som någon annans.

Man maler ned motståndet mer hämningslös och hänsynslös artilleribeskjutning.

Det är många städer kvar att erövra i Donbas, och Ryssland gör enorma förluster. Utan en större mobilisering går det inte att fortsätta på samma sätt.

[dr Cassandra Nojdh]

Rysk betalningsmiss – banker kan få plocka ut miljarder

Ryssland har av kreditkommittén CDDC bedömts ha brutit mot sina obligationsåtaganden när man missat en räntebetalning på 1,9 miljoner dollar i början av förra månaden. Det innebär att det nu kan bli aktuellt med försäkringsutbetalningar till bankerna på flera miljarder dollar, rapporterar Bloomberg News.

Har Ryssland ens någon trovärdighet kvar att förlora?

Finland woos Ankara with hint it could buy Turkish drones

A move to buy Turkish drones — likely the Bayraktar TB2 that has been deployed by the Ukrainian military against Russian forces — would be seen as a positive gesture in Ankara.

Finland försöker förbättra relationen till Ankara.

Turkey gifts Bayraktar drone to Lithuania to hand it over to Ukraine

“Turkey is impressed by the determination of Lithuanian people to help Ukraine, by the fact that the money was raised in such a way, and that the name of Bayraktar has been heard all over the world for several days,” Tapinas said.

Försvarsföretaget Baykar vill också få lite goodwill.

Ja. man vill tydligen killa diktatorn Erdogan under hakan.

[dr Cassandra Nojdh]

Vad får skribenten att tro att Donbas är förlorat när Ryssland inte ens har lyckats erövra Luhansk oblast? Det tar ett tag innan hela Sjevjerodonetsk faller, och då återstår grannstaden Lysychansk som omges av stora kullar, raviner och dalar. Donetsk oblast har nog Ryssland ingen chans att erövra vid det här laget.

Min gissning är väl lika god som någon annans.

Man maler ned motståndet mer hämningslös och hänsynslös artilleribeskjutning.

Det är många städer kvar att erövra i Donbas, och Ryssland gör enorma förluster. Utan en större mobilisering går det inte att fortsätta på samma sätt.

Det är mycket snack om kollaps här. Det vet vi egentligen ingenting om, trots alla skriverier i (bl.a.) konservativ brittisk press. Det ryska artilleriet, som är det minst personalkrävande truppslaget i förhållande till sin förstörelsekraft, fungerar uppenbarligen.

Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga detta: Ukrainas försvarsmakt kan inte bekämpa det ryska artilleriet framgångsrikt med de vapensystem den förfogar över just nu. Hade man förfogat över de precisionsvapen som nu (förhoppningsvis) är påväg in kanske situationen hade varit en annan.

[Enceladus]

Det är mycket snack om kollaps här. Det vet vi egentligen ingenting om, trots alla skriverier i (bl.a.) konservativ brittisk press. Det ryska artilleriet, som är det minst personalkrävande truppslaget i förhållande till sin förstörelsekraft, fungerar uppenbarligen.

Fungerar det verkligen? De ryska trupperna avancerar väldigt långsamt och gör enorma förluster. Utan en större mobilisering tar det stopp snart.

Opec agrees to accelerate oil production following US pressure

Opec and its allies on Thursday agreed to accelerate oil production in July and August, as the cartel’s linchpin Saudi Arabia bowed to US pressure to cool a crude price rally that has threatened to stall the global economy.

[...]

An expected deal between the UK and EU to ban insurance for ships carrying Russian oil could sharply curtail Moscow’s exports later this year. Russia was pumping more than 10 per cent of global crude supplies before the invasion of Ukraine.

Det ser ut som att Biden och bin Salman har lyckats lägga Khashoggi åt sidan, åtminstone för tillfället.

[dr Cassandra Nojdh]

Det är mycket snack om kollaps här. Det vet vi egentligen ingenting om, trots alla skriverier i (bl.a.) konservativ brittisk press. Det ryska artilleriet, som är det minst personalkrävande truppslaget i förhållande till sin förstörelsekraft, fungerar uppenbarligen.

Fungerar det verkligen? De ryska trupperna avancerar väldigt långsamt och gör enorma förluster. Utan en större mobilisering tar det stopp snart.

Time will tell, kära kollektiv, time will tell. Båda sidor gör betydande personella förluster, president Zelensky har angivit 100 stupade ukrainska soldater varje dag. Det är så omfattande förluster att man kan fråga sig hur längre Ukraina kan upprätthålla sin slagordning i öst, om inget vapentekniskt genombrott sker. Hur stora förlusterna är på den ryska sidan vet vi inte, därför använder jag inget annat adjektiv än det nyss nämnda. Eftersom extremisten Lars Wilderäng (jag anser att Wilderäng är extrem i sina formuleringar, inte i sina åsikter - som jag i stort sett delar, även om jag inte drar riktigt samma slutsatser som han om krigsförloppet ) på sin Ukraina-blogg skäller att svenska medier (och särskilt Aftonbladet, som verkar vara hans speciella hatobjekt) för "Putins nyttiga idioter" så väljer jag här istället att referera till en artikel från finska YLE: Efter 100 dagar av krig: Ukraina lider tunga förluster i Donbass men kriget kommer att avgöras genom uthållighet
Men det räcker inte bara med uthållighet, man måste ha vapen att understödja den med också.

Ett sätt att tolka den långsamma ryska framryckningen är att man nu helt enkelt måste spara på infanteri och pansar. Då är det artilleriet som måste göra jobbet, och striderna kokar ned till vem som har en mest effektiva eldkraften. Det liknar lite striderna på västfronten under slutskedet av WW2, då Eisenhower och Montgomery försökte hålla nere personförlusterna så mycket det bara gick. Framför allt försökte man undvika att sätta in pansar i stadsbebyggelse, med tanke på att tyskarna hade för tiden förhållandevis effektiva pansarvärnsvapen, även om de förstås inte kan jämföras med motsvarande vapensystem idag.

Tyska pansarvärnsvapen under WW2, pansarskottet "Panzerfaust" och raketgeväret "Panzerschreck" - en vidareutveckling av USA:s bazooka

Ryssarna gör som de alltid gjort, ställer upp massvis med artilleri, men siktar dåligt. Under slaget vid Seelow-höjderna på östfronten i april 1945 besköt ryssarna de tyska försvarslinjerna med tusentals artilleripjäser, men det ryska infanteriet mötte ändå ett betydande tysk motstånd vid den fortsatta framryckningen sedan (10.000 - 30.000 stupade ryssar under 3 dagars strider). Dagens ryska armé har ju däremot inte lillefar Stalins obegränsade personalresurser att ösa ur.

Ukrainas möjlighet till framgångar på slagfältet blir alltså beroende av hur effektivt man kan bekämpa det ryska artilleriet.

[dr Cassandra Nojdh]

Bra analys i denna artikel från AB: Lita inte en sekund på att Putin vill förhandla (Pressa inte Ukraina till eftergifter)

Intresset från franskt och tyskt håll för att stödja Ukrainas kamp har ju varit måttligt, även om man inte behöver gå så långt som extremisten Lars Wilderäng, som kallar Emmanuel Macron och Olaf Scholz för "Team Rädda Putin".

Liknande tongångar börjar höras i USA: How Does It End? Fissures Emerge Over What Constitutes Victory in Ukraine

Frågan vad som händer opinionsmässigt i (Väst)europa under den kommande (och kanske kalla) vintern, med höga energipriser, inflation och nedgång i ekonomin.

[Enceladus]

Bra analys i denna artikel från AB: Lita inte en sekund på att Putin vill förhandla (Pressa inte Ukraina till eftergifter)

Intresset från franskt och tyskt håll för att stödja Ukrainas kamp har ju varit måttligt, även om man inte behöver gå så långt som extremisten Lars Wilderäng, som kallar Emmanuel Macron och Olaf Scholz för "Team Rädda Putin".

Liknande tongångar börjar höras i USA: How Does It End? Fissures Emerge Over What Constitutes Victory in Ukraine

Frågan vad som händer opinionsmässigt i (Väst)europa under den kommande (och kanske kalla) vintern, med höga energipriser, inflation och nedgång i ekonomin.

Ryssland har skapat för många fiender för att västvärlden ska backa. Inblandningen i USA:s presidentval 2016, förgiftningarna i UK, nedskjutningen av MH17, de konstanta flygkränkningarna, sprängdåden mot vapendepåer i Tjeckien och Bulgarien samt osmakliga minnen från Sovjettiden (inklusive Bornholm).

Finns det ens något som tyder på att västvärlden tappar intresset? USA godkände nyligen ett gigantiskt stödpaket på 40 miljarder dollar till Ukraina som innefattar bland annat raketartillerisystem och storskaliga drönare. EU införde äntligen det sjätte sanktionspaketet, om än sanktionerna mot Kirill togs bort.

Det folkliga stödet tycks inte heller svika. Ukrainas bidrag i årets upplaga av Eurovision slog rekord i antalet publikröster i tävlingens historia. Visst var bidraget bra i sig, men utan stödröster hade det inte blivit rekord. Skottlands supportrar ville förlora mot Ukraina i kvalet till fotbolls-VM i Qatar (och gjorde också det).

[dr Cassandra Nojdh]

Ryssland har skapat för många fiender för att västvärlden ska backa. Inblandningen i USA:s presidentval 2016, förgiftningarna i UK, nedskjutningen av MH17, de konstanta flygkränkningarna, sprängdåden mot vapendepåer i Tjeckien och Bulgarien samt osmakliga minnen från Sovjettiden (inklusive Bornholm).

Finns det ens något som tyder på att västvärlden tappar intresset? USA godkände nyligen ett gigantiskt stödpaket på 40 miljarder dollar till Ukraina som innefattar bland annat raketartillerisystem och storskaliga drönare. EU införde äntligen det sjätte sanktionspaketet, om än sanktionerna mot Kirill togs bort.

Det folkliga stödet tycks inte heller svika. Ukrainas bidrag i årets upplaga av Eurovision slog rekord i antalet publikröster i tävlingens historia. Visst var bidraget bra i sig, men utan stödröster hade det inte blivit rekord. Skottlands supportrar ville förlora mot Ukraina i kvalet till fotbolls-VM i Qatar (och gjorde också det).

Det som kollektivet räknar upp ovan tror jag har gjort ganska små avtryck bland bredare befolkningslager. Att ta utfallet i ESC som något slags mått verkar också överoptimistiskt i överkant.

Just nu och på kort sikt verkar Ukraina ha ett relativt stabilt stöd, men om kriget fortsätter i flera år? Stödet har dessutom kommit efter en ganska tvekande start. Hade Ukraina fått tillgång till vapenteknologi från Nato tidigare hade vi kanske sett ett annat förlopp.

Återigen: Sedan kommer det en vinter också - med kyla, inflation, höga energipriser och nedgång i ekonomin. Det ligger det närmare tillhands att bekymra sig om då. Överoptimisten rekommenderas därför att lyssna på denna podd från finska YLE, med finsk-svenska forskaren Ilmari Käihkö:
Utan vårt stöd förlorar Ukraina kriget (audio ca. 16 min.)
Jag måste medge att jag läser i/lyssnar allt mer på finländska nyhetsmedia, i Finland förefaller det att ha en mer realistisk syn på vad som händer.
Här är en längre analys efter 100 dagar krig (audio, ca. 40 min.)

Vad vi ser nu vill jag påstå är sammanbrottet för den regelbaserade världsordning som vi trott på sedan 1945, även om det funnits en del plumpar i protokollet (ex. Koreakriget, 2:a Irakkriget, Balkan, Libyen, Georgien). Snarare verkar det som om vi är tillbaka den ordning som rådde fram till 1914, med intressesfärer och maktbalans. Den världsordningen kollapsade med utbrottet av WW1.

[dr Cassandra Nojdh]

Med hänsyn till vad jag skrivit ovan så kanske jag ska påpeka att jag givetvis inte har tillgång till någon detaljerad information om vad som händer vid fronterna i Ukraina. Inte heller gör jag några förutsägelser om det fortsatta krigsförloppet.

Däremot är det, eftersom åtminstone jag skrivit så pass mycket om artilleriet som truppslag, en intressant fråga varför det ryska artilleriet har åstadkommit så mycket förstörelse. Ryssarna vill ju gärna framhålla att de ligger långt framme militärtekniskt, och att de är ledande på att ersätta raketartilleri med konventionellt eldrörsartilleri, eftersom det den senare tekniken är mer kostnadseffektiv. Till den änden visar man gärna upp sina skrytvapen på röda Torgen, som den här haubitsen, som sägs kunna nå 80 km skottvidd med precisionsstyrda granater:
https://www.thedefensepost.com/2021/12/ ... -howitzer/

Motsvarigheten på amerikansk sida skulle vara den här kanonen, https://www.overtdefense.com/2020/12/24 ... iles-away/ som skjutit en Excalibur-granat mellan 70 och 80 km. Ingendera av vapensystemet är förbandssatta i egentlig mening.

MEN - om Ryssland har sådan tillgång till precisionsstyrda vapen varför åstadkommer de så mycket förstörelse? Det finns egentligen bara två möjliga slutsatser:

• Antingen går Ryssland medvetet in för att skapa så mycket förstörelse som möjligt genom att skjuta med ostyrd ammunition - eller
• Har Ryssland inte precisionsstyrda vapen i den omfattning man vill få världen att tro

Jag vet inte vilket som är värst. Därför avslutar jag detta inlägg med ett citat av den här feta skurken, Rysslands vice premiärminister Jurij Ivanovitj Borisov,

Ryssland, under loppet av en speciell militär operation på Ukrainas territorium, använder i stor utsträckning de modernaste destruktionsmedlen, inklusive luft-till-mark-styrda missiler, långdistansflyg- och havsbaserade kryssningsmissiler och hypersoniska missiler. Kinzhal flygkomplex. Det operativa-taktiska missilsystemet "Iskander-M" används aktivt.
Alla typer av ryska högprecisionsvapen har bekräftat sina stridsegenskaper, vilket gjorde det möjligt att träffa militära infrastrukturanläggningar i hela Ukraina med hög precision och därigenom minimera civila offer.
Om man tror på allt som de säger på andra sidan borde Ryssland ha fått slut på missiler i mars. Men av någon anledning tog det inte slut.
Det militärindustriella komplexet förser vår armé med allt det nödvändiga utbudet av missiler i de erforderliga volymerna. Lagren av moderna högprecisionsmissiler och ammunition är tillräckligt för att uppfylla alla uppgifter som tilldelats de ryska väpnade styrkorna.

Jo, tjena!

[Enceladus]

Det som kollektivet räknar upp ovan tror jag har gjort ganska små avtryck bland bredare befolkningslager. Att ta utfallet i ESC som något slags mått verkar också överoptimistiskt i överkant.

Just nu och på kort sikt verkar Ukraina ha ett relativt stabilt stöd, men om kriget fortsätter i flera år? Stödet har dessutom kommit efter en ganska tvekande start. Hade Ukraina fått tillgång till vapenteknologi från Nato tidigare hade vi kanske sett ett annat förlopp.

Återigen: Sedan kommer det en vinter också - med kyla, inflation, höga energipriser och nedgång i ekonomin. Det ligger det närmare tillhands att bekymra sig om då. Överoptimisten rekommenderas därför att lyssna på denna podd från finska YLE, med finsk-svenska forskaren Ilmari Käihkö:
Utan vårt stöd förlorar Ukraina kriget (audio ca. 16 min.)
Jag måste medge att jag läser i/lyssnar allt mer på finländska nyhetsmedia, i Finland förefaller det att ha en mer realistisk syn på vad som händer.
Här är en längre analys efter 100 dagar krig (audio, ca. 40 min.)

Vad vi ser nu vill jag påstå är sammanbrottet för den regelbaserade världsordning som vi trott på sedan 1945, även om det funnits en del plumpar i protokollet (ex. Koreakriget, 2:a Irakkriget, Balkan, Libyen, Georgien). Snarare verkar det som om vi är tillbaka den ordning som rådde fram till 1914, med intressesfärer och maktbalans. Den världsordningen kollapsade med utbrottet av WW1.

Jag har fortfarande svårt att föreställa mig hur en ekonomi på 1,5 biljoner dollar ska kunna vinna ett utnötningskrig mot ett block på drygt 40 biljoner dollar. Sovjetunionen förlorade med bättre odds.

Ukraine has retaken about 20% of territory lost in Sievierodonetsk -regional head

"But as soon as we have enough Western long-range weapons, we will push their artillery away from our positions. And then, believe me, the Russian infantry, they will just run."

Ryska trupper gick tydligen rakt i fällan när den ukrainska militären låtsades lämna staden. Och ändå menar skribenten att hela Donbas är förlorat...

[dr Cassandra Nojdh]

Jag har fortfarande svårt att föreställa mig hur en ekonomi på 1,5 biljoner dollar ska kunna vinna ett utnötningskrig mot ett block på drygt 40 biljoner dollar. Sovjetunionen förlorade med bättre odds.

Ukraine has retaken about 20% of territory lost in Sievierodonetsk -regional head

"But as soon as we have enough Western long-range weapons, we will push their artillery away from our positions. And then, believe me, the Russian infantry, they will just run."

Ryska trupper gick tydligen rakt i fällan när den ukrainska militären låtsades lämna staden. Och ändå menar skribenten att hela Donbas är förlorat...

Ja, om det vore så enkelt ändå. Men här handlar det inte om ekonomi utan om politik - komplexa samband, som jag försökte illustrera genom några referenser. Men var och en ser ju vad den vill se.

Beträffande Sovjetunionens fall så framställs det gärna som att USA knäckte Sovjet ekonomiskt. I själva verket var det en händelsekedja av komplexa faktorer som ledde dit, och det var inte självklart att utfallet skulle bli som det blev historiskt. Det kan vi diskutera i något annat sammanhang, kanske, men det finns ganska mycket skrivet om detta redan.

Beträffande Putin så tror jag ändå att vi underskattar vad Putin kan krama ur Ryssland - den som lever i en demokrati har svårt att ta till sig vad en diktatur är kapabel till. Putin är, som jag tidigare framhållit en spelare och är beredd att dubbla insatserna. Han räknar kallt med att allt eftersom kriget pågår, och Ryssland både bokstavligen och bildligen skjuter sönder Ukrainas ekonomi kommer mer och mer insatser och hjälp från väst att behövas (det kommer en vinter ex.vis) och det finns en gräns för dessa. För att Ukraina ska kunna komma ur detta krävs egentligen två saker, dels att Ryssland tillfogas ett avgörande militärt nederlag, i någon form, och att Putin försvinner från makten. Putin ger sig inte förrän han har kontroll över Ukraina.

Aftonbladet: USA:s president Joe Biden säger ”vi ska se till att Ryssland aldrig mer kan anfalla ett annat grannland”. Men du ser ett längre perspektiv, att det blir ett nytt läge om Trump kommer tillbaka?

Hugo von Essen: Ja, till exempel. Och i höst har vi val till kongressen i USA, där antagligen inhemska frågor kommer att vara viktigare än kriget i Ukraina. Jag kan tänka mig att många amerikaner tänker ”varför ska jag betala så här mycket pengar för något litet land borta i Europa, Ukraina, jag har aldrig hört talas om det förut. Ryssland kan väl få Ukraina, jag vill bara slippa betala alldeles för mycket pengar för bensin när jag ska åka till jobbet”. Tyvärr tror jag att det finns en stor risk att sådana tendenser ökar i västvärlden.

Detta är en fullt möjlig scenario, men observera att detta inte är någon förutsägelse om krigets fortsatta strategiska förlopp, utan endast en (likaledes möjlig) beskrivning av hur Putin tänker. Framtiden får utvisa i vilken utsträckning kalkylerna slår slint. Bloggare som Lars Wilderäng är helt fixerade vid det taktiska händelseförloppet. Då kan man komma med påståenden av den här typen: "De små (ryska, min anm.) framgångarna med t ex Popasna och Lyman vägs upp av att man förlorat mark i de ukrainska motoffensiverna utanför Charkiv och Cherson". Få personer ägnar sig åt att försöka bedöma de möjliga strategiska förloppen. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/lV ... wsource=cl

Beträffande Donbass så räcker det egentligen med att kasta en blick på kartan för att förstå det strategiska läget. Taktiskt böljar striderna förstås fram och tillbaka. Dessutom har vi bara tillgång till den ena sidans beskrivningar, sådana de nu är - förstås, ryssarna producerar ju bara lögner.

Beträffande nya vapensystem så har vi, vilket jag tyvärr själv har bidragit till, varit för fixerade vid det tekniska. Det handlar ju om hur man kombinerar vapen, personal och taktik. Stridsvagn T-62 må vara föråldrad, men den kan ändå sättas in i strid och binder resurser hos motståndaren för att bekämpa den.

Under tiden fortsätter Nato-cirkusen, vilket ju givetvis noterats i Moskva. Men vi räds ju varken Gud, Djävulen, Ryssen eller Turken - eller hur?

[Enceladus]

Det är ett stort misstag att underskatta den amerikanska uthålligheten. Kriget mot terrorn har kostat 8 biljoner dollar, varav det djupt impopulära kriget i Afghanistan 2,3 biljoner dollar. För USA är stödpaketet till Ukraina på 40 miljarder dollar bara kaffepengar, och geopolitiska intressen går före opinionen.

Can Russia Rebuild Its Tech Sector with China’s Help?

Russia’s aerospace and automotive industries have been hit the hardest. The finalization of the country’s flagship airline project, the long-haul civilian aircraft MC-21, will be delayed. National carmaker Avtovaz has faced an ongoing crisis in the supply of electronic components. The Moscow subway’s “Troika” cards may no longer be operational, as restrictions have halted the delivery of chips from the Dutch company NXP. Even Uralvagonzavod, Russia’s armored vehicle manufacturer, has halted tank production, as it has run out of foreign parts. The Russian military is reportedly forced to use computer chips from dishwashers and refrigerators in some military equipment. The quicker-than-expected impact indicates that the industries did not anticipate such broad use of export controls as a sanctions tool and did not foresee a need to stockpile imported items ahead of time.

[...]

Exact details on the stockpiles of critical components are unavailable, but as Russia is heading into a war of attrition, the restrictions will start to bite. An inspection of weaponry covered by Western export controls shows that Russian military equipment is highly reliant on foreign chips and semiconductors. The Iskander-M, the Kalibr, and the Kh-101 cruise missiles are reliant on a British-designed oscillator in the computer controlling. The 9M727 cruise missile uses U.S.-manufactured circuit boards. The components of Russia’s military tactical communication are sourced from the United States, the United Kingdom, Germany, the Netherlands, Israel, and Japan.

Crippling export controls will force Russia to go through something of a reverse industrialization. While in 2014 the government aimed to catch up with the technological advancement of developed countries, today the objective is simpler: to rely on less advanced technology. Russia is reportedly ready to deploy Soviet-era T-62 tanks, as it is running out of advanced equipment. For the military and civilian industries, reverse industrialization means relying on chips of domestic production that are 15 or 20 years behind the current standards, or establishing new supply chains via third countries or smuggling. In both cases, it will lead to lower functionality, higher expenditure, and time costs. Without advanced and imported chips, Russia can’t restock precision munitions, and so the war in Ukraine will be increasingly shaped by low-quality, non-precision weapons.

Ryssland är däremot en ekonomisk dvärg med en överdimensionerad krigsmakt. Landets förmåga till uthållighet är betydligt mer begränsad.

Not Built for Purpose: The Russian Military’s Ill-Fated Force Design

Some of the most significant problems being experienced by the Russian armed forces are the result of conscious choices and tradeoffs. These decisions help explain many of the observed struggles the Russian armed forces have had in combined arms operations, fighting in urban environments, and attempts to hold terrain. The full extent of Russia’s personnel weaknesses has become clear during this war. As it stands, the Russian military has a shortage of manpower — especially infantry. The Russian military also compromised by establishing a partial mobilization force. Consequently, the Russian army was optimized for a short and sharp war while lacking the capacity to sustain a major conventional conflict at “peace time” manning levels. The Russian armed forces are now pressed to sustain operations in Ukraine and attempting what amounts to a partial mobilization to stem the prospect of significant reversals on the battlefield.

[...]

The Russian military is well-suited to short, high-intensity campaigns defined by a heavy use of artillery. By contrast, it is poorly designed for a sustained occupation, or a grinding war of attrition, that would require a large share of Russia’s ground forces, which is exactly the conflict it has found itself in. The Russian military doesn’t have the numbers available to easily adjust or to rotate forces if a substantial amount of combat power gets tied down in a war. Their big assumption was that in the event of a crisis with NATO, political leadership would authorize mobilization to raise manning levels and deploy staffed-up formations.

Enter Putin’s “special operation,” which meant launching a major war in Europe, against the continent’s second largest country, with a force operating at peacetime manning levels. Putin assumed that Ukraine would quickly surrender, and a regime change operation could be conducted without the need to plan and organize for a major war. The resulting debacle, which will be studied for decades to come, proceeds from the intersection of terrible Russian political assumptions with those of the armed forces regarding the forces that would be made available for a war of this scale (as conceived in the design).

[...]

Having mobilized substantial manpower, and with access to Western military support, Ukraine now appears positioned to sustain this fight. The Russian campaign floundered not just because it pursued unrealistic political goals, but also because the plan for the invasion did not account for the choices made on force structure, and the limitations they imposed. Russian force employment exacerbated the disadvantages inherent in the force they built. Currently, Russia lacks the manpower to rotate current forces on the battlefield or to conduct further offensives beyond the current campaign in the Donbas. However, Russian forces do appear to enjoy a local-force advantage in the Donbas, and overall long-term challenges raised here may not impede Russian progress in the short term. Much is contingent, and this assessment is not meant to be deterministic.

Avsaknaden av uthållighet är Rysslands stora akilleshäl. Ryssland kan hinna erövra Sjevjerodonetsk, men ju längre tid kriget tar, desto dystrare är utsikterna.

[dr Cassandra Nojdh]

Det är ett stort misstag att underskatta den amerikanska uthålligheten. Kriget mot terrorn har kostat 8 biljoner dollar, varav det djupt impopulära kriget i Afghanistan 2,3 biljoner dollar. För USA är stödpaketet till Ukraina på 40 miljarder dollar bara kaffepengar, och geopolitiska intressen går före opinionen.

Ryssland är däremot en ekonomisk dvärg med en överdimensionerad krigsmakt. Landets förmåga till uthållighet är betydligt mer begränsad.

Avsaknaden av uthållighet är Rysslands stora akilleshäl. Ryssland kan hinna erövra Sjevjerodonetsk, men ju längre tid kriget tar, desto dystrare är utsikterna.

Det är inte alls nödvändigt att direktcitera så långa textsjok som kollektivet gör - de flesta klarar nog av att följa de angivna länkarna.

Beträffande den amerikanska uthålligheten så handlar det inte främst om utgifterna över statsbudgeten, den har alltid varit misskött. Det handlar om hur det politiska utfallet blir av mellanårsvalen - på det sätt som von Essen beskriver ovan - och hur nedgången i världsekonomin påverkar detta. Och det är Kongressen som sitter på statskassan. Man kan mycket väl vända på resonemanget och hävda att det katastrofala misslyckandet i Afghanistan driver på det folkliga missnöjet.

Ryssland, och dess företrädare Sovjetunionen har alltid varit en ekonomisk dvärg med en överdimensionerad krigsmakt. De militärtekniska utläggningarna i de ovan citerade texterna rymmer mycket av önsketänkande. I själva verket vet vi rätt lite om Rysslands förmågor till uthållighet, oavsett hur många texter om detta som publiceras i amerikanska eller brittiska tidskrifter eller motsvarande. Historiskt sett har storskaliga konflikter tenderat att bli betydligt mer långvariga än vad samtida bedömare trodde. Jag utvecklar inte detta tema närmare här, det finns gott om litteratur som behandlar krigen under 1900-talet.

War on the rocks" var ju riktigt roligt - att det skulle finnas något sådant med det namnet! Det är tydligen en sk. plattform - ungefär som den sedan länge nedlagda Newsmill. Det dräller f.ö. av sådana medier i den engelskspråkiga världen - man undrar ibland hur antalet skribenter räcker till. Författarna den den senare av de två ovan refererade artiklarna avslutar i alla fall, klädsamt nog, men meningen

The arguments we make here are preliminary, and not meant to be predictive of the outcome of battles in the Donbas, or the course of this war.

Så är det, och en realistisk analys måste kunna belysa olika sidor av denna konflikt och dess inneboende möjligheter och svårigheter. Dessutom vill jag, i förekommande fall och när jag nu ändå är igång, referera till en annan artikel "on the rocks":
WOULD WE DO BETTER? HUBRIS AND VALIDATION IN UKRAINE. Jag tillåter mig att citera det avslutande stycket här:

Consequently, the analysis of the Ukraine war needs to address another unasked question: What if this view that quality people and leaders are the most important ingredient in modern warfare is wrong? What if Stalin was correct that quantity has a quality all of its own? If that is the case, then the Ukrainians may need much greater assistance if they are to survive a Russian-style grinding war of attrition.

[Enceladus]

Det är inte alls nödvändigt att direktcitera så långa textsjok som kollektivet gör - de flesta klarar nog av att följa de angivna länkarna.

Beträffande den amerikanska uthålligheten så handlar det inte främst om utgifterna över statsbudgeten, den har alltid varit misskött. Det handlar om hur det politiska utfallet blir av mellanårsvalen - på det sätt som von Essen beskriver ovan - och hur nedgången i världsekonomin påverkar detta. Och det är Kongressen som sitter på statskassan. Man kan mycket väl vända på resonemanget och hävda att det katastrofala misslyckandet i Afghanistan driver på det folkliga missnöjet.

Ryssland, och dess företrädare Sovjetunionen har alltid varit en ekonomisk dvärg med en överdimensionerad krigsmakt. De militärtekniska utläggningarna i de ovan citerade texterna rymmer mycket av önsketänkande. I själva verket vet vi rätt lite om Rysslands förmågor till uthållighet, oavsett hur många texter om detta som publiceras i amerikanska eller brittiska tidskrifter eller motsvarande. Historiskt sett har storskaliga konflikter tenderat att bli betydligt mer långvariga än vad samtida bedömare trodde. Jag utvecklar inte detta tema närmare här, det finns gott om litteratur som behandlar krigen under 1900-talet.

Jag citerade de stycken som är mest relevanta för diskussionen. Det är nämligen sannolikt att alla läsare inte följer de angivna länkarna.

Nåväl, jämförelsen mellan Ryssland och Sovjetunionen är ganska löjlig. Sovjetunionen var världens näst största ekonomi under ett knappt halvsekel. Ryssland är däremot inte en av världens tio största ekonomier, och har inte ens hälften av Sovjetunionens folkmängd. Vidare var Ukraina en tungviktare under sovjettiden med omfattande jordbruk, metallindustri och försvarsindustri. Ett känt citat av Zbigniew Brzezinski säger att Ryssland inte kan vara ett imperium utan Ukraina.

[dr Cassandra Nojdh]

Nåväl, jämförelsen mellan Ryssland och Sovjetunionen är ganska löjlig. Sovjetunionen var världens näst största ekonomi under ett knappt halvsekel. Ryssland är däremot inte en av världens tio största ekonomier, och har inte ens hälften av Sovjetunionens folkmängd. Vidare var Ukraina en tungviktare under sovjettiden med omfattande jordbruk, metallindustri och försvarsindustri. Ett känt citat av Zbigniew Brzezinski säger att Ryssland inte kan vara ett imperium utan Ukraina.

Finns inget löjligt med den jämförelsen. Ekonomin var större under sovjettiden, men överskottet gick mestadels till krigsmakten och krigsindustrin. Den sovjetiska befolkningen var fattig och landet kunde inte försörja sig själv med livsmedel, framför allt inte spannmål - trots Ukraina och nyodlingarna i den sk. jungfrulandsplanen. Vilket ledde till ett omfattande sovjetiskt fiffel.

Som sagt, den sovjetiska krigsmakten var våldsamt överdimensionerad i förhållande till den sovjetiska industrin.