Kontantlösa butiker

[LÅ1]

[q
Hur man än skulle gjort så behövde man förmodligen göra en stor inventering när allt var normalt, så att lagersaldon blev korrekta och beställningspunkter fungerar igen.

Och fysisk inventering måste man ju ändå göra då och då.
Hur skulle man annars hålla reda på vad som går åt i svinn.
Enligt Svensk handel uppskattades svinnet i butiker 2017 till 12 miljarder kr
Varav
6 miljarder externt svinn (snatteri-stöld)
1,9 miljarder internt svinn (anställda-chefer)
4,1 miljarder administrativt svinn (felmärkning, fel hantering i kassa, sån som slängs som osäljbart)

Visst, men jag tänkte närmast på att lagersaldot säger att man ska beställa mer av en viss vara när ytterligare 10 förpackningar är sålda, men i verkligheten är det redan tomt på hylla, och då blir ju inget mer sålt och följaktligen inget mer beställt.

[Odd]

...
Att lagstifta om att ett visst betalmedel måste godkännas ser jag som en stor inskränkning i vad en säljare och köpare kan komma överens om. Du vill att ena parten ska tvingas ta acceptera ett betalmedel mellan den ena ska vara helt fri att förhandla. Finns ett uppenbart hinder i detta.

Ingen tvingar parterna att använda ett visst betalmedel, de kan fortfarande avtala om att betalning skall ske på annat sätt. Köparen skall dock ha rätt att kunna betala med de i landet giltiga sedlar och mynt, en sorts default-läge eller minsta gemensamma nämnare. Det är en del av att leva i ett modernt samhälle. Om samhället går mot att konsumenten, som nästan undantagslöst är i ett underläge, tvingas att skaffa en massa kort, appar eller bli kunder hos andra företag för att kunna betala livsnödvändiga varor och tjänster, då är vi riktigt illa ute eftersom vi då stänger ute grupper av medborgare

[Lennart Petersen]

[q
Hur man än skulle gjort så behövde man förmodligen göra en stor inventering när allt var normalt, så att lagersaldon blev korrekta och beställningspunkter fungerar igen.

Och fysisk inventering måste man ju ändå göra då och då.
Hur skulle man annars hålla reda på vad som går åt i svinn.
Enligt Svensk handel uppskattades svinnet i butiker 2017 till 12 miljarder kr
Varav
6 miljarder externt svinn (snatteri-stöld)
1,9 miljarder internt svinn (anställda-chefer)
4,1 miljarder administrativt svinn (felmärkning, fel hantering i kassa, sån som slängs som osäljbart)

Visst, men jag tänkte närmast på att lagersaldot säger att man ska beställa mer av en viss vara när ytterligare 10 förpackningar är sålda, men i verkligheten är det redan tomt på hylla, och då blir ju inget mer sålt och följaktligen inget mer beställt.

En extra inventering får ju vägas mot att ha stängt, som nu upp till en vecka, och att kunderna inte kan handla.
En möjlighet kanske vore att låta kunden själv med papper och penna anteckna varorna och skriva av hyllkantspriset.
Kassören gör en rimlighetsbedömning tar betalt och signerar papperet som ett kvitto. Eller så behåller man det med kundens signatur och skickar faktura. Med lite initiativ och kreativitet går det nog att lösa sådana händelser.

[BSB101]

...
Att lagstifta om att ett visst betalmedel måste godkännas ser jag som en stor inskränkning i vad en säljare och köpare kan komma överens om. Du vill att ena parten ska tvingas ta acceptera ett betalmedel mellan den ena ska vara helt fri att förhandla. Finns ett uppenbart hinder i detta.

Ingen tvingar parterna att använda ett visst betalmedel, de kan fortfarande avtala om att betalning skall ske på annat sätt. Köparen skall dock ha rätt att kunna betala med de i landet giltiga sedlar och mynt, en sorts default-läge eller minsta gemensamma nämnare.

Om man stiftar en lag om att man som säljare måste godta ett visst betalmedel hur är det inte att tvinga på ett visst betalmedel?

[LÅ1]

Om man stiftar en lag om att man som säljare måste godta ett visst betalmedel hur är det inte att tvinga på ett visst betalmedel?

I dag förbjuder en stor del av handeln kunderna att använda ett visst betalningsmedel. Och en stor del av de som inte gör det, gör i stället det betalningsmedlet krångligare. Stigmatiserande!

Upp emot 1,5 miljoner innevånare i Sverige sägs ha problem att använda andra betalningsmedel än kontanter. Många på grund av att de förvägras bankkort.

[Odd]

...
Om man stiftar en lag om att man som säljare måste godta ett visst betalmedel hur är det inte att tvinga på ett visst betalmedel?

På samma sätt som lagen ålägger bilförare att använda därtill avsedd bilfil i stället för att köra i terräng eller på cykelbanor.
I penningfallet så tvingar dock ingen att en handlare och en konsument använder ett visst betalmedel, däremot är det rimligt att det i riket gällande valutan (kronor) på det i riket gällande formatet för kontanta medel (sedlar och mynt) skall vara ett av sätten som det alltid skall gå att betala med.
Hittills har det i Sverige varit så att de sedlar och mynt som riksbanken har gett ut har varit de som varit allmänt accepterade överallt och då har särskild lagstiftning inte varit nödvändig. På senare fall har dock allt fler handlare sett en möjlighet att tjäna några ören extra på att skippa hantering av kontanta medel och har därmed delat upp kunderna i två kategorier, de som har möjlighet att använda de elektroniska betalmedlen och som accepterar att bli spårade i all handel, och de som inte har möjlighet eller har svårt att använda sig av elektroniska betalmedel och/eller inte har särskilt stor lust att låta Klarna och andra få en djupt detaljerad bild av ditt privatliv och vanor. Därför är det inte särskilt konstigt att det numera skulle behövas en lag som ser till att samhällskontraktet upprätthålls även i denna förändrade situation. Eller skall vi bara acceptera att vi stänger ute en stor grupp med människor från att leva i samhället? Borde vi inte även tränga ut dom från andra aktiviteter, kanske borde vi förbjuda dom att köra bil, eller neka dom sjukvård eftersom de sannolikt har ett större vårdbehov än fullt fungerande friskt folk?

Det är inte bara ett praktiskt problem som bubblar upp till ytan, det är även ett sluttande plan som, utan att någon egentligen kan peka på de enskilda förändringarna, till slut gör att vi hamnar i en situation som ingen egentligen vill vara i.

Så egentligen handlar det endast om att se till att bilisterna håller sig till därtill avsedd körbana!

[LÅ1]

Det märkliga är att de privata bankerna förbjöds att trycka sedlar 1897. Men nu kan bankerna skapa elektroniska pengar ur tomma intet. Och många vill att dessa ska vara de enda som används. Men vilka konsekvenser får det för Riksbanken och vår valutas stabilitet?

[LÅ1]

Ikea skriver på ytterdörren att man kan betala med kontanter. Och det kan man när det gäller det man betalar vid utgångskassorna. Men i Restaurangen går det inte, och inte i den lilla butiken utanför utgångskassorna där de säljer svensk mat. Inte heller där man kan köpa billig varmkorv mm. Alltså de stora betalningar kan ske med kontanter men inte småbetalningar. Lite bakvänt tycker jag. Skulle köpa en chokladbit för sex kronor senast, men det gick inte kontant. Den fick ligga kvar vid kassan. Skylten fanns i taket ovanför kassan, men inte när man närmade sig "matbutiken".

De gånger jag handlat på Ikea de senaste åren har jag alltid betalat med kontanter av princip. Även sådana belopp som jag tidigare skulle betalt med kort. En gång i tiden gick det inte att betala med generella kort på Ikea. Bara deras eget kreditkort. I övrigt kontanter eller troligtvis checkar. Det var tider det.

Jag tror att Sverige är det enda land i världen där Ikea vågar vägrar kontanter i delar av varuhuset.

Nu har man slutat med ikeakatalogen också. Vet inte om det gäller i hela världen. En stor besparing, det förstår jag. Men samtidigt så missar man spontanexponeringen. Katalogen kommer och man bläddrar i den. Och den ligger framme. Det är betydligt färre som går in spontant bara för att slötitta på deras webbplats, skulle jag tro. Och chansen att den som tittar efter ett köksbord också får syn på en fin hallbyrå, som ger funderingar på ytterligare köp, nu eller senare, är betydligt mindre.

[Hechtwagen]

I Östtyskland gick det bra att betala med kontanter i butikerna men då fanns det i gengäld inga varor!

[BSB101]

Om man stiftar en lag om att man som säljare måste godta ett visst betalmedel hur är det inte att tvinga på ett visst betalmedel?

I dag förbjuder en stor del av handeln kunderna att använda ett visst betalningsmedel.

Att jag som säljare säger att jag vill ha betalt med ett visst betalmedel är rätt i långt ifrån att staten går in och tvingar fram att ett visst betalmedel ska användas vid en affär. Som sagt är det en ensak mellan säljare och köpare att komma överens om.

...
Om man stiftar en lag om att man som säljare måste godta ett visst betalmedel hur är det inte att tvinga på ett visst betalmedel?

På samma sätt som lagen ålägger bilförare att använda därtill avsedd bilfil i stället för att köra i terräng eller på cykelbanor.
I penningfallet så tvingar dock ingen att en handlare och en konsument använder ett visst betalmedel, däremot är det rimligt att det i riket gällande valutan (kronor) på det i riket gällande formatet för kontanta medel (sedlar och mynt) skall vara ett av sätten som det alltid skall gå att betala med.
Hittills har det i Sverige varit så att de sedlar och mynt som riksbanken har gett ut har varit de som varit allmänt accepterade överallt och då har särskild lagstiftning inte varit nödvändig. På senare fall har dock allt fler handlare sett en möjlighet att tjäna några ören extra på att skippa hantering av kontanta medel och har därmed delat upp kunderna i två kategorier, de som har möjlighet att använda de elektroniska betalmedlen och som accepterar att bli spårade i all handel, och de som inte har möjlighet eller har svårt att använda sig av elektroniska betalmedel och/eller inte har särskilt stor lust att låta Klarna och andra få en djupt detaljerad bild av ditt privatliv och vanor. Därför är det inte särskilt konstigt att det numera skulle behövas en lag som ser till att samhällskontraktet upprätthålls även i denna förändrade situation. Eller skall vi bara acceptera att vi stänger ute en stor grupp med människor från att leva i samhället? Borde vi inte även tränga ut dom från andra aktiviteter, kanske borde vi förbjuda dom att köra bil, eller neka dom sjukvård eftersom de sannolikt har ett större vårdbehov än fullt fungerande friskt folk?

Det är inte bara ett praktiskt problem som bubblar upp till ytan, det är även ett sluttande plan som, utan att någon egentligen kan peka på de enskilda förändringarna, till slut gör att vi hamnar i en situation som ingen egentligen vill vara i.

Så egentligen handlar det endast om att se till att bilisterna håller sig till därtill avsedd körbana!

Om man lagstiftar om att ett visst betalmedel måste erkännas vid en affär så har man tvingat på ett visst betalmedel. I övrigt känns din text som en enda stor halmgubbe med jämförelser som det är svårt att se hur dessa är relevanta. Som sagt handlar det ytterst om vad staten ska lägga sig i och inte lägga sig i. Om en privat säljare vill ha betalt i fårskinn ska denna få det.

[LÅ1]

Det var problem med kortbetalningar i Täby centrum för några dagar sedan. Hur löste alla kontantfria butiker och restauranger det?
Fick man stänga eller hade butikerna rutiner för kontanthantering, trots allt? Alltså rutiner som man vägrar använda i normalfallet? Svt-texten antyder det. Det skulle i så fall visa att många företag lätt skulle klara en omställning i fall ett förbud mot kontantlösa verksamheter skulle klubbas av riksdagen.

[BSB101]

En anpassning till gällande lagstiftning klarar alla legala verksamheter av, men det är inte det som är frågan. Utan frågan är hur mycket staten ska lägga sig i? Vissa förordar att staten ska lägga sig i detaljer om vilket betalmedel en säljare ska acceptera.

[LÅ1]

En anpassning till gällande lagstiftning klarar alla legala verksamheter av, men det är inte det som är frågan. Utan frågan är hur mycket staten ska lägga sig i? Vissa förordar att staten ska lägga sig i detaljer om vilket betalmedel en säljare ska acceptera.

När det gäller Täbybutikerna så var nog den praktiska hanteringen det största problemet om butikerna normalt var kontantlösa.
Men om butikerna klarar att anpassa sig till gällande lagstiftning borde de klara av en lag som säger att betalning med kontanter måste accepteras.

[LÅ1]

Året kontantpris utdelat!

[Odd]

Det är märkligt att enskilda näringsidkare kan agera rättsväsende och förbjuda fullt legala betalmedel.

[Kantorn]

Det är märkligt att enskilda näringsidkare kan agera rättsväsende och förbjuda fullt legala betalmedel.

De förbjuder den inte. Det är bara så att de erbjuder dem inte.

[LÅ1]

Den viktigaste textpassagen i artikeln om årets kontantprismottagare är följande:

Guldsmedsatljén har haft mycket trassel för att kunna sätta in kontanterna på sitt företagskonto i Nordea, en erfarenhet som delas av andra småföretagare och som ibland tvingar dessa företag att ge upp kontanterna

Det borde vara uppenbart att en guldsmed får in stora belopp. Delvis i kontanter.

Med argumentet att man vill vara säker på att inte komma i kontakt med penningtvätt så kan man tydligen bemöta sina kunder hur oförskämt dåligt som helst.

[Odd]

Kontantdiskrimineringen är väl ett typiskt fall när staten har låtit ändamålet helgat medlen. I brist på förmåga att ta tag i det verkliga problemet, statens oförmåga att att lagföra brottslingar, så drar man alla över samma kam och låtsas som att alla som hanterar kontanter är brottslingar, med motiveringen att om man har rent mjöl i påsen så är man väl inte rädd för övervakning. På köpet får man ett samhälle där marginaliserade grupper drabbas dubbelt, inte bara att de tvingas in i att använda något som de inte vill utan även att brottslingarna går över till att utnyttja brister i de kontantlösa systemen och bege sig på just dessa marginaliserade grupper då de är tacksamma mål för bedrägerier.

Brottslingar behöver pengar oavsett om det finns kontanter. Som alla andra så anpassar dom sig till omvärlden och hittar nya sätt att få tag i pengar, numera inte genom kontanta rån, stölder och bedrägerier, utan i stället på den elektroniska arenan. Den vanlige medborgaren, som makthavarna från början avsåg att skydda, drabbas alltså fortfarande i samma omfattning, med skillnaden att varje iteration gör det lite svårare att leva än tidigare. De enda som har möjlighet att över huvud taget mildra konsekvenserna av denna utveckling, bankerna, har inget som helst intresse av att göra systemen säkrare då de inte förlorar något på upplägget. Den vanlige medborgaren står med andra ord i underläge där hen inte bara har sparkats på av brottslingarna utan även får in några riktiga käftsmällar från banker och rättsväsende som med hänvisning till att bedrägeriet genomfördes med bankid eller genom smyginstallerad programvara, som vanligt klarar sig helt utan skada. Och eftersom det enda sättet att leva i ett samhälle idag är att från 6 års ålder skaffa ett kontokort, så finns det heller inget incitament från bankernas sida att lösa det. Det enda jag tror hjälper här är att bankerna får ett större ansvar för att deras kunders tillgångar är säkra genom att helt enkelt tvingas att ersätta förluster pga bedrägerier även när offret har lurats att använda bankid. Om misstanke finns om att offret har begått ett bedrägeri så är det något som de rättsvårdande myndigheterna måste hantera. Detta är nog det enda sättet att tvinga branschen att skydda konsumenterna.

Men framför allt, kontantförbuden har inte på något sätt inneburit att problemen som kontantförbuden skulle lösa, har försvunnit. De har bara förflyttats till den digitala världen.

God Jul!

[Lennart Petersen]

Den viktigaste textpassagen i artikeln om årets kontantprismottagare är följande:

Guldsmedsatljén har haft mycket trassel för att kunna sätta in kontanterna på sitt företagskonto i Nordea, en erfarenhet som delas av andra småföretagare och som ibland tvingar dessa företag att ge upp kontanterna

Det borde vara uppenbart att en guldsmed får in stora belopp. Delvis i kontanter.

Med argumentet att man vill vara säker på att inte komma i kontakt med penningtvätt så kan man tydligen bemöta sina kunder hur oförskämt dåligt som helst.

Jag har stor förståelse för att dagligvaror ska kunna betalas med kontanter och tycker det borde finnas ett påbud om sådan skyldighet. Men guldsmedsvaror är inte dagligvaror och tillhör inte livets nödtorft. Det är f.ö inte helt sällsynt att kriminella investerar just i dyra halskedjor som statussymboler. Eller svindyra klockor.
Om sådana betalningar sker över kortbetalningar så finns det chanser att spåra deras förehavanden.
Bland de första som införde kontantfritt var resebyråerna som fann det mycket ohanterligt att hantera smått svindlande summor där en kund kanske betalar 10-20tusen kronor.
Samma sak för bilhandeln

[LÅ1]

Den viktigaste textpassagen i artikeln om årets kontantprismottagare är följande:

Guldsmedsatljén har haft mycket trassel för att kunna sätta in kontanterna på sitt företagskonto i Nordea, en erfarenhet som delas av andra småföretagare och som ibland tvingar dessa företag att ge upp kontanterna

Det borde vara uppenbart att en guldsmed får in stora belopp. Delvis i kontanter.

Med argumentet att man vill vara säker på att inte komma i kontakt med penningtvätt så kan man tydligen bemöta sina kunder hur oförskämt dåligt som helst.

Jag har stor förståelse för att dagligvaror ska kunna betalas med kontanter och tycker det borde finnas ett påbud om sådan skyldighet. Men guldsmedsvaror är inte dagligvaror och tillhör inte livets nödtorft. Det är f.ö inte helt sällsynt att kriminella investerar just i dyra halskedjor som statussymboler. Eller svindyra klockor.
Om sådana betalningar sker över kortbetalningar så finns det chanser att spåra deras förehavanden.
Bland de första som införde kontantfritt var resebyråerna som fann det mycket ohanterligt att hantera smått svindlande summor där en kund kanske betalar 10-20tusen kronor.
Samma sak för bilhandeln

Det viktiga här är att näringsidkare ska kunna sätta in sina dagskassor på bankkontot, oavsett storlek. Det lär ju finnas regler om att vid stora kontantköp (>= 40 000 ?) ska kunden legitimera sig. Och då ska förmodligen expediten notera tidpunkt, belopp och personnummer och antagligen namn. Vad butiken ska göra med dessa uppgifter vet jag inte. (Det var något reportage i teve om detta för en tid sedan.)

Men som sagt, pengarna ska kunna bankas, som det heter.