Post Covid - Samhällsberedskap

[Odd]

Nuvarande kris kommer naturligtvis att vara över vid något tillfälle. Helt klart så kommer samhället att bli robustare mot liknande situationer i nära framtid, i alla fall så länge som det finns kvar i mannaminnet.

Men vilka förberedelser skulle man kunna vidta?
Jag har funderat på några av dem:
- Isoleringszoner. Jag tror man måste fördefinierade zoner, eller brytpunkter, som man snabbt kan upprätta för att stoppa att smitta (dvs människor och ev smittbara organismer eller varor) inte skall kunna korsa men att gods skall kunna ta sig förbi.
- Försörjningslinjer. Ha planer för hur tillverkning kan ställas om eller upprättas för saker som behövs i vården och i samhället, såsom desinficeringsmedel, mediciner, livsmedel, ransoneringsplaner etc. Testtillverkning skall ske regelbundet.
- Begränsade löpande beredskapslager, där en del av nödvändiga varor går igenom för att omsättas och lagras som en buffert. Storleken skall vara rimligt satt så att varorna inte blir gamla, men att det finns ett tillräckligt lager för att fylla i glappet som kan ske då en kraftig efterfrågan startar och tills att tillverkning kan starta.
- Bostads- och hotellområden som snabbt kan ställas om till karantänboenden som klarar av försörjning samtidigt som slussning kan ske på ett säkert sätt.

Men det viktigaste är att man tar tillvara på den erfarenhet som detta unika tillfälle ger, att studera och lära sig. En del tycker det är ett cyniskt synsätt men jag anser att det är absolut nödvändigt.

Skriv din fundering nedan. Pajkastning kommer att straffas.

[LÅ1]

Mannaminne är kort. Ungefär en valperiod kanske.

Förutom det redan nämnda behöver nog bemanningsbehoven inom sjukvården vid kriser ses över. Kanske något system med sjukvårdsutbildad personal som normalt inte jobbar i vården men som får lämna sina ordinarie arbeten för att rycka in vid kriser. Jämför med militär beredskap. I krislägen kan även personer utan sjukvårdsutbildning sättas in i vissa stödfunktioner inom vården. Allt för att underlätta för den proffisonella vårdpersonalen. Behöver man t.ex. vara undersköterska för att distrubiera matbrickor till inneliggande pasienter?

[dr Cassandra Nojdh]

Man kan ju börja med att se över det juridiska ramverket. Det är uppenbart att den svenska statsledningen har (eller åtminstone tror sig ha) för lite befogenheter. Som jag skrev redan 1/5
https://www.sparvagssallskapet.se/forum ... 51#p390351 anser jag det inte lämpligt att införa det generella instrument som i andra länder kallas undantagstillstånd. Däremot behovs någon form av permanent befogenhetslag vid civila kriser, närmaste liknande den sk. förfogandelagen (SFS 1978:262) - den sistnämnda anger regeringens befogenheter vid krig eller krigsfara. De tillfälliga befogenheter som regeringen bemyndigades genom smittskyddslagen gällde bara fram till 1/7 (och har av regeringen sedan, med rätt eller orätt, beskrivits som oanvändbara).

Sedan är det som Norges smittskyddsdirektor dr. Frode Forland säger, Folkhälsomyndigheten har fått bära ett alltför stort enskilt ansvar för vilka åtgärder som skulle vidtas. Detta är inte en folkhälsokris utan en samhällskris, och Norges regering har tagit ett helt annat ledningsansvar under pandemins förlopp. Det råder i Sverige en missuppfattning beträffande begreppet ministerstyre, förmodligen beroende på att den politiska oppositionen från tid till annan använt detta som ett slagträ mot den sittande regeringen. Regeringen är i sin fulla rätt att styra myndigheterna (med de undantag som beskrivs i regeringsformen 12 kap. 2§), men besluten måste fattas kollektivt, inte av ett enskilt statsråd: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ministerstyre
Som synes räcker det med 5 närvarande statsråd för att regeringen ska vara beslutsför. Här har regeringen sölat, om man ex.vis hade velat agera kraftfullare för fördröja spridningen av den nya virusstam som upptäckts i UK hade man kunnat sammanträda och fatta beslut redan i lördags. Statsråden är alltid i tjänst och regeringen arbetar inte bara under kontorstid.

Utöver detta anser jag att både smittskydd och sjukvård är felorganiserad i Sverige. De småpåvedömen som numera kallas regioner har i många stycken agerat som om de vore delstater i en federal stat. I början av 2000-talet sydde Norges dåvarande statsminister Jens Stoltenberg ihop en Stortingsmajoritet, och förstatligade med ett enda alexandershugg den norska sjukhusvården - top down, således. Här är ett reportage från finska YLE om hur det gick sedan: https://svenska.yle.fi/artikel/2015/05/ ... ck-det-sen
I Sverige skulle man, som ett alternativ, kunna tänka sig att minska antalet regioner, men alla sådana initiativ har bekämpats med näbbar och klor. Tvärt om har den sk. regionreformen givit regionerna ännu mer makt, medan länsstyrelserna avlövats.

Trådinledaren föreslår en mängd olika konkreta åtgärder för att höja epidemiberedskapen framdeles. Jag nöjer mig med att säga: börja med att titta på Norge och Finland. Det är ju dessa länder som "sticker ut" som vår käre statsepidemiolog Anders Tegnell uttrycker det. Sedan kan man ju fråga sig hur stor den politiska viljan är att vidta några mer genomgripande planeringsåtgärder. Mannaminne är, som hr. LÅ uttrycker det ovan, knappast längre än en mandatperiod. Sedan trycker dagspolitiken undan allt. Jag hade hoppats att den sk. coronakommissionen skulle komma fram till något man kunde enas om, men man ser redan nu den partipolitiska splittringen. Oppositionen använder det som hittills publicerats som slagträ mot regeringen, medan regeringstrogna skribenter i ex.vis Aftonbladet anser att "kommissionen är riggad för att hitta syndabockar" och att (de ofta borgerligt styrda) regionerna är de verkligt ansvariga.

I mina mörkaste stunder (så är det ju också Vintersolståndet idag - årets mörkaste dag) tänker jag att det mesta sopas under mattan efter ett tag. Eller som H.M. Konungen uttrycker det "Vi vänder blad och ser framåt". Dvs. som reaktionen var efter spanska sjukan. Det märkliga med den pandemin är att det finns så lite skrivet om denna, både samtida och senare. Standardverket "Spanska sjukan : den svenska epidemin 1918-1920 och dess internationella bakgrund" kom först 1990: https://www.avhandlingar.se/avhandling/3caa9d46d5/