Kortare omloppstider handlar inte bara om att förkorta restiden för resenärerna, utan också om att minska driftskostnaderna. Det skulle vara intressant att ta reda på om försöket är kostnadsneutralt, d.v.s. om kostnadsminskningarna överstiger intäktsbortfallet. Sedan kan kortare restider öka antalet resenärer, vilket brukar minska kostnaden per resenär.
(Vad hände med
expressfyran? Enligt den snart ettåriga artikeln avklarades sträckan Odenplan–Hornstull på nästan halva tiden.)
Jag är mer tveksam till att begränsa försöket till linjer snarare än hållplatser. Den som står och väntar på en buss mot Östra station från hållplatsläge C vid Odenplan bryr sig nog varken om linjenumret eller färgen. Det kan vara aningen förvirrande att ha olika regler för olika linjer från samma hållplats.
(Stombusskonceptet är väldigt godtyckligt. Finns det exempelvis någon radiell linje som har mer stomlinjekaraktär än linje 807? Resenärer ska inte behöva tänka på vilka bussar som råkar vara blålackade!)
Slutligen ett ord om fuskåkning. SL har ambitionen att göra 5 miljoner kontroller om året (detta är en stor ökning jämfört med tidigare). Det görs runt 3 miljoner resor per dag, d.v.s. cirka 1 av 200 resor kontrolleras. Med 40 resor per månad blir risken följaktligen liten för att åka fast oftare än en gång per halvår. Det kostar för mycket att göra rätt för sig
i förhållande till att fuskåka...