Den genomsnittliga beläggningen i SL-trafiken är bara 30 procent och vid vissa tider finns linjer som är nästan tomma. Före detta trafikdirektören Jonas Eliasson menar att den siffran är alldeles för låg. Dessutom har resor i länets ytterkanter högre subvention än i de centrala delarna. Inte heller det anser Jonas Eliasson vara försvarbart:
Lösningen tycks vara att alla blir miljonärer och flyttar till Stockholms innerstad. Visst skulle detta lösa de flesta samhällsproblem?Jonas Eliasson skrev:– De som bor i ytterkanterna har ju själva valt att bosätta sig där. Vi subventionerar ju inte deras bilresor eller sänker deras fastighetsskatt för att de bor så långt bort. Fördelningspolitik bedrivs effektivast med progressiva skatter och generella bidrag till dem som behöver, för då kan folk själva bestämma hur de bäst använder sina pengar – till resor eller något annat. Att subventionera kollektivtrafik enbart av fördelningspolitiska skäl har ett drag av paternalism, eftersom den låginkomsttagare som inte reser med kollektivtrafik inte får del av subventionen. Attityden är att ”du kanske underkonsumerar kollektivtrafik om vi inte subventionerar den åt dig”.
– Jag som är cyklist tycker att kollektivtrafiken är ganska dyr, eftersom jag bara åker enkelresor. Om jag åker in till stan, gör ytterligare någon resa därinne och sedan åker tillbaka hem, så kostar det drygt 100 kronor. Som sällananvändare på kortare sträckor känner man nog inte att kollektivtrafiken är så enormt prisvärd, jämfört med dem reser ofta och långt.
– Det allra enklaste vore att ta bort månadskortet och bara ha väsentligt billigare enkelresor. Om man vill ha kvar månadskortet kan man ha ett särskilt kort som gäller när som helst utanför rusning och så betalar man en extrapeng för varje resa man gör i rusningstid.
Det finns dock flera problem med argumentationen i artikeln. För det första är inte beläggningen nödvändigtvis lägre i länets ytterkanter. Exempelvis har busstrafiken i Södertälje högre beläggning än den i Solna/Sundbyberg. Det finns faktiskt statistik på detta i "Fakta om SL och länet" (se sidan 18).
För det andra är beläggningen sällan låg på dimensionerande sträcka. Det finns flera linjer som har trängsel utanför rusningstid, bland annat linjerna 181 och 710. Idag såg jag en tur på linje 163 som var i princip helt fullsatt vid lunchtid. Det finns alltså ingen jättestor överkapacitet utanför rusningstid - utom möjligtvis i Solna...
Ett tredje problem är att Eliasson i själva verket inte verkar förstå vad som kostar i kollektivtrafiken. De två största kostnadsdrivande faktorerna är resans längd och fordonets kapacitet. Långa resor kostar mer än korta och bussresor kostar mer än tågresor. I artikeln föreslås att busslinjerna från Tyresö förlängs längre än Gullmarsplan. Detta skulle kraftigt öka kollektivtrafikens kostnader till begränsad nytta.
Slutligen är det orimligt att anpassa prissättningen av kollektivtrafiken efter sällanresenärer som bara åker enkelresor. Den största samhällsvinsten görs om invånarna kan använda kollektivtrafiken hela tiden och därför inte behöver ha en egen bil. Cykel kan vara ett komplement för så kallade kombinationsresor, men för många är det inte realistiskt att enbart förflytta sig med cykel. Alla har ju inte råd att bo på cykelavstånd.
